Jamaica MAROONERNA FRÅN JAMAICA
De svarta piraterna var inte de enda som rymde från slaveriet och skapade sina egna samhällen. Över hela den nya världen grundade förrymda slavar samhällen som av spanjorena kallade för ”cimmarons” och av britterna ”maroons” – marooner.
I Jamaica beblandade sig förrymda slavar med Taino-infödingarna. Maroonernas bosättningar inne i landet växte sig allt större. 1731 skickade britterna trupper till bergen för det första maroonkriget, men lyckades inte besegra maroonerna. Istället gav britterna maroonerna ett slags erkännande. De koloniala myndigheterna beviljade maroonerna lokalt självstyre i utbyte mot militärtjänst vid behov. Denna balans upprätthölls fram till det andra maroonkriget år 1795.
Krigets direkta orsak var en tvist över två stulna grisar. En svart slav piskade två marooner som misstänktes för att ha stulit grisarna. Sex marooner protesterade hos britterna och de blev arresterade. Ett uppror bröt ut. I åtta månader kämpade
5 000 rödrockar och millissoldater för att besegra maroonerna, bland annat med hjälp av blodhundar som importerades från Kuba.
Ett osannolikt resultat av kriget var att några av de jamaicanska maroonerna återvände till Afrika. När maroonerna kapitulerade i december 1795 deporterade britterna de 600 maroonerna från Trelawney, där upproret hade startat, till Nova Scotia i Kanada, där de anslöt till grupper av svarta lojalister som hade stått på samma sida som britterna under den amerikanska revolutionen. 1800 blev de jamaicanska maroonerna deporterade igen, denna gång till den nya kolonin i Sierra Leone. När de anlände till Freetown lades de till i registret över befriade afrikaner.
Maroonbosättningen i Accompong överlevde tillsammans med flera andra små samhällen in i modern tid. När Jamaica blev självständigt 1962 bekräftade den nya regeringen Accompongs självständighet. 2005 förklarade UNESCO att musiken från maroonernas Moore Town var ett ”mästerligt arv från människans muntliga och immateriella tradition.” 2016 reste en maroondelegation från Accompong till kungadömet Ashanti i Ghana. Väl där satte de igång att förnya förbindelserna med Akan- och Asante-folket som var bland deras förfäder.