John Dillinger
FÖDD: 22 JUNI 1903 FÖRSTA DOKUMENTERADE BROTT: RÅN OCH MISSHANDEL, 1924 GÄNG: DIRTY DOZEN DÖD: 22 JULI 1934, SKJUTEN OCH DÖDAD AV POLISEN
USA:S FÖRSTA SAMHÄLLETS FIENDE NUMMER ETT
”Mina kompisar ville bli brandmän, bönder, poliser och liknande. Inte jag! Jag ville bara stjäla pengar av folk.” Det humoristiska, men likväl uppriktiga uttalandet kom från världens mest fruktade bankrånare – John Herbert Dillinger.
Han blev mer än en hjälte för folket. Han blev en legend, och än idag är bilder av honom – död eller levande – varje samlares dröm. Det är sant; en leende, charmig, vapengalen, tjuvaktig, plastikkirurgiberoende skurk var lika populär bland folket som han var hatad av J. Edgar Hoovers FBI. Dillinger blev USA:s första ”samhällets fiende nummer ett”.
Den notoriske rövaren hade en uppväxt som väcker debatten om huruvida sträng disciplin eller långa fängelsestraff är ändamålsenliga i rehabiliteringen av människor som har hamnat på fel spår. Dillinger växte upp med en far som antagligen var bipolär. John Dillinger senior misshandlade sin son ena dagen, för att nästa dag ge honom fria tyglar att härja i grannskapet. Junior fick också sitta inne väldigt länge för sitt första brott. Ingen kan säga att varken den privata eller offentliga ”uppväxten” format John Dillinger till en mönstermedborgare.
Dillinger själv skrev ett brev till sin far, där han gjorde det klart att han visste vem han var, och att han visste att han levde på lånad tid: ”Jag färdas på en enkelriktad väg. Jag har inga illusioner om hur vägen ska sluta. Om jag överger mig till polisen hamnar jag i elektriska stolen. Om jag fortsätter, är det bara en tidsfråga hur lång tid jag har kvar.”
Dillinger lurades in i ett bakhåll av en vän och sköts utanför en biograf 1934. Hans lik uppvisades offentligt – som en jakttrofé. Men var detta verkligen slutet för John Dillinger? Vissa forskare menar att det inte var en slump. De hänvisar till teorier om att Hoover skulle ha en död bankrånare så snart som möjligt, men att mannen som blev fotograferad på ”lit de parade”, definitivt inte var John Dillinger.