Al Capone

Han kom till Chicago som småskurk, men Al Capone byggde upp ett imperium av prostitution, smuggling och mord som

gjorde honom till en odödlig gangster.

Pickupnålen hoppade till när pistolen i mördarens hand avlossade två skott. Grammofonen knastrade i den tysta restaurangkorridoren medan dess ägare dråsade ner på golvet och blodet forsade ut på det blanka kakelgolvet. Giacomo ”Big Jim” Colosimo, vars kropp nu var på väg att kallna efter skotten, hade nyligen lämnat sin fru, begärt skilsmässa och flyttat till en annan stad för att gifta sig med en 19årig kabarésångare. Hans före detta fru Victoria Moresco, eller någon av hennes bröder, var huvudmisstänkt i detta svartsjukedrama, men polisen var tillräckligt väl insatt för att avlägga ett besök hos två av Colosimos kumpaner – den geniale Johnny Torrio och hans högra hand, den skräckinjagande Alfonse Capone, som hade tre fula ärr på ena kinden. ”Big Jim och jag var som bröder”, sade Torrio. ”Mr Colosimo och jag älskade opera båda två”, tillade Capone. ”Han var en fin kille.”

Mordet på Colosimo den 11 maj 1920 anses fortfarande vara olöst, men det är nästan brottsligt att Chicagopolisen lät det förbli så. I närmare tio år hade Colosimo styrt Chicago genom avancerat svindleri och hot – tillsammans med sin fru skötte han över 100 bordeller – och utkrävt beskyddarpengar från de flesta av stadens illegala spelhålor.

Vinsterna satte avtryck överallt i staden, de blev stadiga komplement till den patrullerande polisens magra löner och stora tillskott på bankkontot som tillhörde stadens opålitlige borgmästare, William ”Big Bill” Hale Thompson.

Chicago var en råbarkad stad. Den blåsiga staden blomstrade på 1920talet, tack vare snabbväxande industri och billig arbetskraft. Den var en gränsstad mot Vilda västern med fabriksskorstenar istället för kaktusar och T-Fordar istället för hästar. ”Staden sjöd av liv och var våldsam”, skrev den lokale journalisten Robert St John, ”stimulerande och hänsynslös, intolerant mot trångsynthet och otålig mot den som var fysiskt eller intellektuellt blygsam.”

Capone kom till Chicago från New York år 1919 för att arbeta åt sin gamle vän Torrio, som hade fått Colosimos förtroende genom att jaga iväg ett rivaliserande beskyddargäng och sedan stannat kvar som bossens andreman.

Capone visade snart prov på sin fruktade hänsynslöshet, som gjort honom känd på hemmaplan, när han drev in skulder. Han såg själv att Colosimos anhang hade tagit strypgrepp på undre världen. Spelhålor som vägrade betala för Big Jims beskydd fick antingen ett plötsligt och oväntat besök av polisen, eller så söktes de upp av Capone, som mer