Offren

Fyra offer för massakern som hade otur

Peter Gusenberg & Frank Gusenberg

Bröderna Gusenberg var lejda mördare åt North Side-gänget. De blev kriminella i tonåren. De deltog i en skjutning från en bil mot Capones högkvarter år 1926 och dödade två av hans bundsförvanter år 1928.

Polisen slog nu till mot Purple Gang från Detroit, eftersom Morans gangstrar på senare tid hade lagt beslag på just det gängets spritleveranser. Den 22 februari hittades den utbrända polis-Cadillacen, men ingen bevisning fanns mot Capone eller Purple Gang. Två av mordvapnen dök upp vid en polisrazzia mot bankrånaren och torpeden Fred ”Killer” Burke samma år.

Burke, som ledde det gäng som Capone brukade kalla sina ”amerikanska pojkar”, åkte fast år 1931 när han försökte råna en bank i Kirksville i Missouri. Han dog i fängelset 1940 av diabetes. Eftersom han hade dödat en polis i

Adam Heyer

Heyer ledde Morans affärsverksamhet och var redovisningsansvarig i North Side-gänget. Han hyrde garaget som var gängets högkvarter. Han beskrevs som elegant och hade suttit i fängelse två gånger – för rån och bedrägeri. Michigan kunde Chicagopolisen inte få honom utlämnad till Illinois, och hans roll i St Valentine’s Day-massakern utreddes aldrig.

I ett helt annat sammanhang hade FBI lyckats ringa in det råbarkade Barker-Karpis-gänget som bestod av bankrånare och kidnappare. En av dess medlemmar – Byron ”Monty” Bolton – erkände att han deltagit i St Valentine’s Day-massakern och angav Burke. FBI hade ingen jurisdiktion över fallet och tystade ner uppgifterna, men de läckte ändå till pressen. Det ökade bara förvirringen kring det mystiska fallet.