De kappadokiska fäderna

De tre kappadokiska teologerna på 300-talet spelade en stor roll i att forma tro och praxis i den östliga kyrkan.

Basileios den store, biskop av Caesarea

Basileios föddes och växte upp i Pontus (den östliga Svartahavsregionen i dagens Turkiet) och lämnade en karriär inom juridik och undervisning i Caesarea (Kayseri) för att bli präst. Efter att ha studerat askes i både Egypten och Syrien återvände han till Anatolien. Där påbörjade han sitt mest inflytelserika verk: att staka ut reglerna och praxisen för munkväsendet, något som gjorde att han blev känd som far till östkyrkans klosterverksamhet. År 370 utnämndes han till biskop av Caesarea, en titel han hade till sin död 379. Under den tiden koncentrerade han sig på att hjälpa de fattiga och nödlidande i området.

Biskopen av Nyssa, Gregorius av Nyssa

Gregorious av Nyssa var Basileios yngre bror och den andra av de kappadokiska fäderna. Han var en känd teolog och tänkare. År 372 blev han biskop av Nyssa (som majoriteten av bysantinska lärde menar var en plats i södra Kappadokien precis vid dagens Aksaray). Många av hans skrifter betraktades som okonventionella på 300-talet med en riktning mot den mystiska sidan av kristendomen. Han var också en av de första stämmorna som gick emot slaveri då han menade att det kränkte människans inneboende värde och människans natur att vara fri. Han dog i Nyssa runt år 395.

Gregorius av Nazianzos

Gregorius av Nazianzos (som man tror var byn Bekarlar vid Aksaray) var en av 300-talets mest inflytelserika teologer. Han träffade och blev vän med Basileios medan de studerade ihop i Caesarea. Han är också känd som Gregorius Teologen, och hans teologiska skrifter medverkade till att skapa kyrkans teori om treenigheten. Han blev biskop av Nazianzos och senare, år 380, ärkebiskop av Konstantinopel. Han frånsade sig ämbetet år 381 efter att hans strävanden att förena den östliga och västliga kyrkan ledde till stridigheter. Han drog sig tillbaka till Nazianzos där han dog år 390.