SKYMNING I FÜHRERNS BUNKER
Führerns sista tid i bunkern i Berlin.
Albert Speer, Hitlers arkitekt och riksminister för vapen och ammunition var en av få av Füherns närmaste medarbetare som levde tills han blev gammal. Han kommenterade en gång sin speciella relation med Hitler och hävdade att om Führern verkligen hade en nära vän, så var det i så fall han.
Speer anslöt sig till nazistpartiet 1931 och blev framträdande när hans arkitektoniska färdigheter uppmärksammades. Han ställdes inför rätta i Nürnberg och dömdes för krigsförbrytelser. Han dömdes till 20 års fängelse, och avtjänade hela straffet. Han frigavs vid midnatt den 1 oktober 1966.
Det har spekulerats i om Speer klarade sig undan dödsstraff för att han var vältalig och var den enda högt uppsatta nazisten som uttryckte ånger eller ansvar för Hitlers regim, trots att han aldrig erkände någon kännedom om förintelsen, det systematiska folkmordet på judar och andra folkslag som ansågs vara ”undermänniskor”. Speers nazistiska byggprojekt och krigstidsvapenfabriker sköttes med hjälp av slavarbete. Tusentals fångar dog under hans tid som minister. Efter frigivningen blev Speer en mediafavorit, och skrev den bästsäljande memoaren Tredje riket inifrån. Han dog i London 1981 vid 76 års ålder.