HITLERS STÖRSTA STRATEGISKA MISSTAG
Utforska Hitlers största militära fadäser.
BRITTERNA FÅR EN ANDRA CHANS EFTER ATT FÜHRERN AV DUNKLA ORSAKER HINDRAR SIN ARMÉ FRÅN ATT FÖRFÖLJA DEM TILL DUNKERQUE.
Under tio dagar, från 26 maj till 4 juni 1940, räddades 338 226 män från nazisternas armé när de hämtades från stränderna i Dunkerque av en brokig flotta bestående av Royal Navyfartyg, civila fiskebåtar och fritidsbåtar som modigt korsade Engelska kanalen. Storbritannien fick en andra chans i kriget tack vare händelserna i Dunkerque. Åtminstone om man ska tro myten. I själva verket berodde det Winston Churchill beskrev som en ”mirakelräddning” faktiskt på ett av Hitlers misstag.
Den brittiska expeditionskåren och dess franska allierade hade under slaget om Frankrike ständigt drivits bakåt av tyskarna, som avancerade i rasande fart. På lite mer än tre veckor befann de allierade sig inträngda i en ficka kring Lille.
24 maj besökte Hitler general Gerd von Rundstedt, som begärde att stridsvagnarna som förföljde de allierade skulle göra halt, så att tyskarna kunde befästa sina positioner. Klockan 11:42 godkände Hitler ordern om halt och den hävdes inte förrän på kvällen den 26 maj. De tre dagarna av relativ fred erbjöd en möjlighet för brittiska och franska soldater att hinna fram till Dunkerque-kusten. Hitler g jorde den osannolika flykten möjlig genom att hindra sina pansarfordon att avskära eller angripa de flyende – vissa pansartrupper befann sig närmare Dunkerque än de allierade.
Varför tillät Hitler att man g jorde halt? År 1945 påstod han att han gav britterna en ”sportsmannamässig” chans att evakuera, som en del av en plan att återuppta diplomatiska förbindelser med Storbritannien.
Detta är emellertid ologiskt. Om Hitler velat att Churchill skulle acceptera en vapenvila hade det varit bättre att förstöra hans förmåga att kriga. Mer sannolikt är att Hitler kom överens med Rundstedt om att pansarfordonen skulle sparas för framtida bruk och att med sådana överväldigande odds på sin sida gick Hitler gärna med på Görings önskan att Luftwaffe skulle slutföra jobbet. Kanske var Hitler också förföljd av minnen från utnötningskriget han bevittnade i Flandern under första världskriget och ville undvika att dras in i en liknande situation.
Oavsett vilket skäl Hitler hade att godkänna ordern om halt g jorde den att hans fiender slapp ur hans grepp och fick en propagandaseger. Den brittiska armén hade tagit stryk, men var fortfarande med i matchen.
Fyra år senare skulle den återvända till norra Frankrike på D-Dagen, och den här gången var det inte tal om någon reträtt.
Ovan: Den trygga ankomsten av brittiska soldater och deras allierade gav
Storbritannien chansen att få en propagandavinst istället för att förlora.