KON­FE­REN­SEN I MÜN­CHEN

30 SEP­TEM­BER 1938 ”FRED I VÅR TID” LE­DER TILL ATT TJECKOSLOVAKIEN SVIKS OCH ATT FÜ­H­RERN GRIPS AV ETT FATALT ÖVERMOD.

Hitlers krig (Sweden) - - Hitlers 10 Avgörande Ögonblick -

När Stor­bri­tan­ni­ens pre­miär­mi­nis­ter Ne­vil­le Chamberlain klev av ett plan på Heston Ae­ro­dro­me och vif­ta­de med ett pap­per i luf­ten fi­ra­de han ”fred i vår tid”. Hit­ler var ock­så ex­ta­tisk, men den tys­ke le­da­ren fi­ra­de in­te fre­den – sna­ra­re att han ha­de ut­ma­nö­vre­rat brit­ter­na igen. Än­da se­dan Hit­ler ha­de ta­git mak­ten 1933 ha­de han töjt grän­ser­na för ut­ri­kes­po­li­ti­ken. Han skic­ka­de trup­per till Rhen­lan­det, och bröt där­med mot Ver­sa­il­les­för­dra­get. Han ut­ö­ka­de ock­så de tys­ka väp­na­de styr­kor­na långt över de tillåt­na grän­ser­na. Se­dan an­nek­te­ra­de han Ös­ter­ri­ke, och ska­pa­de ett stör­re Tyskland, ut­an att det kom mer än li­te mutt­ran­de från Lon­don och Pa­ris. Näs­ta punkt på Hitlers agen­da var Su­de­ten­land. De nor­ra och väst­ra de­lar­na av Tjeckoslovakien ha­de en ma­jo­ri­tet av et­nis­ka tys­kar och Hit­ler häv­da­de att lan­det till­hör­de det tys­ka ri­ket. Han or­kest­re­ra­de oro­lig­he­ter i Su­de­ten­land för att han skul­le kun­na kun­gö­ra att Tyskland var be­rett att in­gri­pa för att säk­ra fre­den.

När krig ho­ta­de flög Chamberlain till Mün­chen för att för­sö­ka för­hand­la fram en lös­ning. Det var höjd­punk­ten för en ef­ter­gifts­po­li­tik som bli­vit po­pu­lär i Storbritannien, där man man in­te vil­le ha kon­flik­ter så snart ef­ter förs­ta världs­kri­get, men som se­dan dess bli­vit sy­no­nymt med na­ivt miss­lyc­kan­de. Chamberlain och Hit­ler de­la­de upp Tjeckoslovakien och gav sitt med­gi­van­de till att Tyskland kun­de an­slu­ta Su­de­ten­land så länge de re­spek­te­ra­de fram­ti­da grän­ser mel­lan de två län­der­na. När Hit­ler och Chamberlain undertecknade dokumentet kun­de en lättnadens suck höras över he­la Eu­ro­pa. Men tjec­ker­na själ­va – som var al­li­e­ra­de med Storbritannien och Frank­ri­ke – blev in­te ens till­frå­ga­de och be­trak­ta­de kon­fe­ren­sen som ”sve­ket i Mün­chen”. Det Chamberlain såg som en fram­gångs­rik för­hand­lings­lös­ning såg Hit­ler som ett tecken på svag­het. Han be­trak­ta­de Mün­chen­kon­fe­ren­sen som ett be­vis på att Storbritannien in­te vå­ga­de slåss och bröt av­ta­let in­om sex må­na­der, då han skic­ka­de in tys­ka trup­per i res­ten av Tjeckoslovakien. Men Mün­chenav­ta­let in­vag­ga­de ock­så Fü­h­rern i en falsk trygg­het. Han trod­de så starkt på att brit­ter­na skul­le fort­sät­ta sin ef­ter­gifts­po­li­tik att han in­te för­vän­ta­de att Chamberlain skul­le föl­ja upp sin ga­ran­ti för polsk ne­ut­ra­li­tet ge­nom att för­kla­ra krig i sep­tem­ber 1939. Ha­de han in­te hel­ler räk­nat med att brit­ter­na skul­le fort­sät­ta kri­ga en­sam­ma ef­ter Dun­ker­que. Även om Mün­chen-kon­fe­ren­sen var en fram­gång på så sätt att Tjeckoslovakien an­nek­te­ra­des, så bi­drog det ock­så till att Tyskland och Storbritannien gled in i ett världs­krig.

”NÄR HIT­LER OCH CHAMBERLAIN UNDERTECKNADE DOKUMENTET KUN­DE EN LÄTTNADENS SUCK HÖRAS ÖVER HE­LA EU­RO­PA.”

Cham­ber­lains för­so­ning lyc­ka­des för­hind­ra krig i Eu­ro­pa, men den fre­den blev kort­li­vad.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.