ÖLKÄLLARKUPPEN
Ölkällarkuppen 1923 beskrivs ofta som den handling som fulländade Hitlers omvandling till nationell politisk figur - trots att den misslyckades totalt. Den var det första försöket att störta den reaktionära regim som hade införts efter Tysklands nederlag mot de allierade under det föregående årtiondet. Men hur kunde den populistiska politiska ledaren tro att ett sådant drag verkligen skulle fungera?
Hans erfarenhet som krigsveteran var en av drivkrafterna, men dessa minnen manifesterade sig på ett väldigt annorlunda sätt för Hitler i början av 1920-talet. Han var inte längre ordonnansen som duckade för kulor och granatsplitter vid fronten, nu var han ledare med hundratals anhängare både i regeringen och bland folket. Han hade nu en egen paramilitär styrka, SA, som lydde hans order och ofta användes för att attackera socialistiska grupper för att destabilisera deras verksamhet i och utanför München.
Det finns också en teori om att Hitler visste att kuppen aldrig skulle fungera, och att själva försöket räckte för att han skulle kunna upphöja sina politiska intriger til nationell nivå. I så fall var det en riskabel plan, eftersom striderna mellan de 2 000 nazisterna han ledde och den bayerska polisen ledde till att 16 nazister och fyra poliser dog. Men det var i så fall en risk som i slutändan slog väl ut för Hitler.