SLAGET OM ATLANTEN
3 SEPTEMBER 1939–8 MAJ 1945
Om Hitler saknade kunskap om markkrigföring, så hade han ännu mindre erfarenhet när det gällde krigföring till sjöss. Han hade obetydliga kunskaper om flottor och därför överlämnade han i stort sett ansvaret för flottoperationer till generaler som han litade på, som Erich Raeder och Karl Dönitz, som båda tjänstgjorde som överbefälhavare för Kriegsmarine under kriget.
Slaget om Atlanten var den längsta militära offensiven under andra världskriget, och höll på från krigsutbrottet den 3 september 1939 till 8 maj 1945. De flesta slagen utkämpades mellan Kriegsmarine och Storbritanniens och Kanadas, och från och med 1941 USA:s kombinerade allierade flottor. Tyskarna förlitade sig avsevärt på sina ubåtar och hade endast en handfull krigsfartyg.
Offensiven handlade i stor utsträckning om de allierades blockad av Tyskland och Kriegsmarines efterföljande motblockad. Tyska ubåtar försökte attackera skeppskonvojer som färdades över Atlanten, men styrkan hos de allierade flottorna, i kombination med Hitlers beslut att omdirigera många ubåtar till andra uppdrag, gjorde att de allierade 1944 fick kontroll över Atlanten och Engelska kanalen.
Expertens åsikt
”Hitler var inblandad i några avgörande beslut, särskilt det att ta ubåtar från Atlanten och skicka dem till Norge och Medelhavet. Man kanske inte kan hävda att dessa beslut var det som fick offensiven att misslyckas, men de gjorde verkligen inte saken bättre.”
Domen: Fiasko
”Hitlers velighet när det gällde resurser till byggandet av ubåtar skadade [offensiven] rejält.”