HITLERS BEPANSRADE STORM
Den oförberedda Röda armén och intensiteten i anfallet var en dödlig cocktail för Sovjetunionen. Stalins utrensningar bland generalerna hade givit styrkorna en allvarlig svaghet och trupperna blev alltmer trötta på konstant övervakning av Folkkommissariatet för inrikes ärenden (NKVD). Ryssarna kan ha haft upp till tre gånger fler stridsvagnar och flygplan än Tredje riket men de var utspridda över hela det stora landet, saknade skickliga befäl och hade föråldrad teknologi.
Det första stora slaget i Baltikum var slaget vid Raseiniai som började den 23 juni. Anfallet innefattade ett enormt bombardemang från både markartilleri och Luftwaffe, som slog hårt mot sovjetiska flygfält, där sovjetstyrkorna förlorade 25 procent av sin kapacitet. Bepansrade divisioner avancerade upp till 8 mil om dagen medan fronten utvidgades längre österut. Infanteriet kom bakom dem och rörde sig 3 mil om dagen. Det lönade sig att omringa de chockade sovjeterna. Kniptångsmanövrar gav hundratusentals krigsfångar. I början av juli föll också Białystok och Minsk när Röda armén retirerade från Vitryssland till floden Dnepr. Wehrmacht utövade teknisk och taktisk dominans, med 750 tyska pansarfordon som krossade 3 500 sovjetiska pansarfordon i slaget vid Brody 23–30 juni.
I juli regnade det kraftigt i stridsområdena i Östeuropa. Det var så allvarligt att den fritt härjande Ostheer blev tvungen att göra halt och kolonner med trupper hamnade tiotals kilometer på efterkälken i väntan på att solen skulle titta fram igen. Detta gav den hårt ansatta Röda armén en chans att samla sig. Reaktionen var en motattack, men Wehrmacht höll stånd. Man slog tillbaka ryssarna och fortsatte närma sig Smolensk, som föll efter en månad med hårda strider. Tyskarna led stora förluster nu, men Wehrmachts krigsmaskineri rullade på. Stalin gav stränga order om att den brända jordens taktik skulle tillämpas. Över östfronten förstördes broarna, järnvägslinjerna saboterades och vägarna revs. Starkt motstånd var nu ett måste när Ostheer drog sig närmare sovjetmaktens hjärta. Stalin accepterade inte ett nederlag och general Dmitri Pavlov blev prompt avrättad då han misslyckades med att stoppa tyskarnas framfart. Nu var hans befälhavare mycket tveksamma till kapitulation eller reträtt. Medan Stalin gjorde utrensningar i Röda armén från toppen och ner var Wehrmacht upptaget med att plundra befolkningen i Minsk.
”BRINNANDE BYAR, FALLNA RYSKA SOLDATER MED VIDÖPPNA ÖGON, SVULLNA HÄSTLIK, ROSTANDE, SVARTA OCH UTBRÄNDA PANSARFORDON VAR MARSCHENS KÄNNETECKEN.”
EN TYSK INFANTERIST BESKRIVER BARBAROSSAS TIDIGA SKEDE