SYD PÅ

-FRON­TEN ALLT NYTT

Hockeybibeln - - KRÖNIKA - Text: Jo­han Lin­der­stam Fo­to: Andre­as Hillergren, Ric­kard Nils­son

KARLS­KRO­NA-MAL­MÖ-ÄNG­EL­HOLM. Re­sur­ser­nas musk­ler flex­as i norr, men det är när man tar sik­te mot kon­ti­nen­ten man hör den verk­li­ga mo­bi­li­se­ring­en mull­ra.

Karls­kro­na, Mal­mö och Rög­le har al­la rus­tat sam­man­svet­sa­de lag­byg­gen in­för den nya till­va­ron i SHL och för att ci­te­ra Bob Hunds skåns­ke sång­a­re Tho­mas Öberg:

Det är en re­vo­lu­tion på gång – och vap­nen skram­lar högst från sö­der.

Per­cy Nils­son tit­ta­de still­samt ut över de tom­ma vid­der­na. Han var klädd i en mörk skinn­jac­ka och ­ha­de en vit bygg­hjälm i form av en cow­boy­hatt på hu­vu­det och vän­de sig plöts­ligt om:

– Här ska jag ha mitt kon­tor. Sö­der­läge, så klart. Och där ne­re ska Hyl­lie Sta­tion lig­ga, sa­de han på vad som nog skul­le kun­na kva­li­fi­ce­ra som själv­sä­ker ent­re­pre­nörs­skåns­ka.

Vi stod på en av­sats en 30-40 me­ter upp i luf­ten i det som var ett högst halv­fär­digt byg­ge av Mal­mö Are­na. Pro­jek­tet ha­de hun­nit in på sen­hös­ten 2007 och de­lar av be­tong­fun­da­men­ten till vå­nings­pla­nen var lag­da, men i öv­rigt var allt gans­ka myc­ket i sin vagga. Det fanns inga väg­gar och ing­et tak och om­rå­det om­kring are­nan var full­stän­digt öde. Men där jag såg ren tom­het såg Per­cy Nils­son nå­got helt an­nat. Där jag såg en fru­sen lerå­ker såg han ho­tell, kon­tor, ett kon­fe­renscen­ter, en tåg­sta­tion, fle­ra bo­stads­kvar­ter, Nor­dens största gal­le­ria och på det sto­ra he­la en helt ny stads­del som någ­ra år bort skul­le le­va sitt eget liv.

– Det är verk­li­gen ett helt per­fekt lä­ge och all­ting kom­mer att fin­nas här. Bo­stä­der, mat­bu­ti­ker, af­fä­rer. Mal­mö lig­ger ba­ra mi­nu­ter bort och Kö­pen­hamn är nä­ra, sa­de han och rör­de sig plöts­ligt in­åt, mot are­nans in­nan­dö­me och fort­sat­te:

– Och här ska vi ha en av väl­digt många ­ki­os­ker. En öp­pen ki­osk så att kun­der­na kan ploc­ka själ­va. Var­je kund får ta max 20 se­kun­der, det är vik­tigt. Se­dan ska det bli 375 ­to­a­let­ter här in­ne, och det är kanske vik­ti­gast. Allt hand­lar om det, du vet. Om mat, kis­sa och baj­sa. Har du täck­ning där har du täck­ning för allt.

Sak­na­des: Lag i högs­ta li­gan

Per­cy skrat­ta­de ett bull­rigt skratt och kun­de in­te döl­ja sin gläd­je över att vad som skul­le bli Skan­di­na­vi­ens mest mo­der­na ­in­om­husa­re­na ba­ra var ett drygt år från att stå klar. Det var ju egent­li­gen ba­ra en sak som sak­na­des och som ha­de vi­sat sig ­va­ra väl­digt svårt att byg­ga från grun­den. Ett ishoc­key­lag bra nog för Sveriges ­bäs­ta hoc­key­li­ga.

Drygt 20 mil och knappt åt­ta år se­na­re står den as­si­ste­ran­de trä­na­ren Tor­björn Karls­son på en par­ke­rings­plats i Ble­kinge och klu­rar på vad han mest tycks se som sin egen klubbs i-lands­pro­blem. Mot al­la odds ha­de Karls­kro­na ett lag för Sveriges bäs­ta hoc­key­li­ga, men väl där har de nu en hall som in­te hål­ler måt­tet och den ska nu byg­gas ut på al­la sätt och vis.

Bland an­nat ska det bli 50 pro­cent fler åskå­dar­plat­ser, nya lo­ger, stör­re re­stau­rang och bätt­re om­kläd­nings­rum och allt det­ta se­dan SHL ny­li­gen skärpt kra­ven för li­gans klub­bar, men Karls­son vill in­te kla­ga över var­ken rå­dan­de om­stän­dig­he­ter el­ler ett even­tu­ellt elit­sty­re.

I stäl­let ryc­ker han lätt på ax­lar­na och kon­sta­te­rar på en djupt ro­tad ble­kings­ka:

– Det är som det är, så det är ba­ra att gil­la lä­get. Har vi ta­git oss så här långt ska vi väl kla­ra av det här med. Och vi kom­mer ju kanske få en li­ten för­del i år än­då, för vi vet ju att vi kom­mer ver­ka och le­va på en bygg­ar­bets­plats med allt vad det in­ne­bär me­dan mot­stån­dar­na kanske in­te kom­mer att va­ra ­li­ka ex­al­te­ra­de. Det är ju lik­som ba­ra bra om de gnäl­ler.

De har onek­li­gen bli­vit bra på att gil­la ­lä­get, Karls­kro­na HK. De se­nas­te tio åren har la­get gått från di­vi­sion 3 till SHL och en tro­ligt­vis in­te så li­ten del i den fram­gång­en lig­ger i Mi­ro Za­lars hän­der. Den ti­di­ga­re stav­hop­pa­ren, som un­der många år ­job­ba­de ide­ellt med KHK-spe­lar­nas fys­trä­ning, hyl­las näm­li­gen av mer el­ler mind­re al­la för sitt ar­be­te.

– Jag har va­rit med ett tag i hoc­keyn och har bör­jat för­stå vad som be­hövs. Jag bru­kar sä­ga att det kom­mer hit fi­na Vol­vo-­bi­lar, det är ba­ra att de in­te lärt sig att läg­ga i fem­mans väx­el. Den sista spet­sen för­sö­ker jag ploc­ka fram, kon­sta­te­rar han själv och ut­veck­lar:

– Vi tyc­ker att det be­ta­lar sig att ­va­ra snabb i da­gens hoc­key och det fo­ku­se­rar vi på. En lång­sam spe­la­re kan sin­ka en hel fem­ma, men vi har i­ngen så­dan. Al­la är rap­pa. Det kom­mer man långt på. Vi är välträ­na­de och pre­cis som i fjol kom­mer det att ­va­ra ­djä­vulskt job­bigt att mö­ta oss.

Har man inga re­sur­ser som va­pen får man

stri­da med an­nat och Karls­kro­nas fall hand­lar dels om bra fy­sik, dels om öpp­na spjäll, höga tak och bra sam­man­håll­ning och det märks att nå­gon som nye sport­che­fen ­Mi­chael Sund­löv kom­mit in snabbt i Karls­kro­na­ko­sty­men. För när han får ­be­rät­ta om klub­bens trupp­byg­ge hand­lar det om öd­mjuk­het och hårt jobb.

Lär sig av miss­ta­gen

Här i hjär­tat av Ble­kinge be­seg­rar man mot­stån­dar­na – till­sam­mans.

– Vi ska ha en grym re­spekt för vad för­e­ning­en gjort ti­di­ga­re. Fram­gång har in­te ska­pats med nå­gon ­ex­trem spets­kom­pe­tens ­ut­an man har byggt lag och vi fort­sät­ter på den lin­jen. Vi har in­te två, tre stor­stjär­nor som ska bä­ra oss ut­an det är la­get som ska gö­ra det. Vi har kil­lar vi ser po­ten­ti­al i och vi ska ge dem för­tro­en­de, ­sä­ger Sund­löv och ut­veck­lar:

– Jag kan se till min tid i Brynäs. De som lyc­ka­des bäst där var in­te de största stjär­nor­na ut­an de som verk­li­gen brann för att kom­ma till klub­ben. Så re­so­ne­rar vi här ock­så, i stäl­let för att ta hit stjär­nor har vi ta­git hit spe­la­re som vill upp­åt och som ska gö­ra oss till en bra grupp och ett starkt lag. Sats­ning­en mås­te va­ra sund som ny­kom­ling.

Fö­ga för­vå­nan­de med tan­ke på ra­der­na ovan hål­ler även Per Hån­berg sam­ma lin­je. Klub­bens hu­vud­trä­na­re se­dan ett år till­ba­ka kan för­vis­so se gans­ka hård ut, men det är i så fall ett sken som be­drar. I al­la fall om man lyss­nar på ho­nom.

– I fjol lyc­ka­des vi ska­pa en grupp där ­al­la kän­de sig vär­de­ful­la oav­sett roll. När in­di­vi­der sät­ter la­get först kan man ald­rig kom­ma i and­ra hand själv. Det känns som en bra tan­ke att ha med sig och vi kör ef­ter sam­ma fi­lo­so­fi i år, sä­ger den 48-åri­ge stock­hol­ma­ren och för­kla­rar ­se­dan att de som re­dan skri­vit av KHK:s chan­ser nog kan få sig en över­rask­ning.

– Vi har job­bat mot ett så­dant tänk i ett år och det har stärkt grup­pen. Så länge en män­ni­ska tror att man kan nå­got finns det egent­li­gen ing­en gräns för vad man kan ut­rät­ta och det har vi med oss. Vi har in­te det namn­kun­ni­gas­te la­get men jag vet att vå­ra spe­la­re kom­mer att ut­veck­las och jag tror sten­hårt på kil­lar­na. Vi kom­mer att kri­ga, sä­ger Per Hån­berg.

Möj­ligt­vis har han gjort sin hem­läxa i ett mi­li­tär­näs­te som Karls­kro­na och läst ”Krigs­kons­ten”, värl­dens kanske älds­ta och mest hyl­la­de bok om stra­te­gisk krigs­fö­ring. Där står allt­så:

– Att le­da en stor ar­mé är på ing­et sätt an­norlun­da från att le­da en li­ten. Allt hand­lar ba­ra om att kun­na ty­da varand­ras tec­ken och att lä­sa varand­ras sig­na­ler.

El­ler om man vill; att job­ba till­sam­mans.

Det känns in­te som att det gjorts så många hoc­key­miss­tag i nord­väst­ra Skå­ne det ­se­nas­te halv­de­cen­ni­et, men de som gjorts kan man för­stås lä­ra sig av. Det här är än­då tred­je gång­en Rög­le går upp un­der de se­nas­te åt­ta åren, vil­ket för­stås in­ne­bär att Äng­el­holms finest ock­så åkt ur två, och nu vill man ord­na en bätt­re grund för över­lev­nad.

Steg ett: sat­sa på en hung­rig spelar­trupp fram­för dy­ra och pro­fil­star­ka stjär­nor.

Steg två: sat­sa på en nå­got mer ru­ti­ne­rad le­darstab.

I STÄL­LET FÖR ATT TA HIT STJÄR­NOR HAR VI TA­GIT HIT SPE­LA­RE SOM VILL UPP­ÅT

MI­CHAEL SUND­LÖV, SPORT­CHEF I KARLS­KRO­NA

”Iden­ti­te­ten har för­svun­nit li­te”

Där­för är det just An­ders El­debrink som är ny hu­vud­trä­na­re me­dan Magnus Bo­gren, som tog upp dem till SHL, flyt­tats ner till ­as­si­ste­ran­de. Så: då­lig stäm­ning ef­ter att ­vå­rens suc­céträ­na­re fak­tiskt de­gra­de­rats? In­te, då. – Det finns ing­en pre­stige här. Det är ­ba­ra vin­na mat­cher som gäl­ler. Magnus Bo­gren och Mi­kael Gath är bra trä­na­re, jag kanske kan hjäl­pa dem med yt­ter­li­ga­re er­fa­ren­het, sä­ger El­debrink om den sa­ken.

Man­nen bakom le­dar­roc­ka­den här ovan är An­ders ”Masken” Carls­son.

När ­Sport­bla­det är på be­sök föl­jer den 54-åri­ge sport­che­fen is­trä­ning­en från bå­set i en grå huv­trö­ja med Rög­le­tryck me­dan El­debrink ger in­struk­tio­ner på isen, men när Carls­son se­na­re för­kla­rar hur klub­ben ska kla­ra sig i SHL har i stäl­let en grå ­

stäl­let skjor­ta och ka­vaj åkt på.

– När det gäl­ler trä­nar­si­dan så har Rög­le kanske valt li­te mer oru­ti­ne­rat ti­di­ga­re. Men det är hårt tryck på trä­nar­na i Äng­el­holm, vil­ket det ska va­ra ef­tersom hoc­keyn be­ty­der myc­ket här, och då kän­de vi att vi be­höv­de en ru­ti­ne­rad trä­na­re, sä­ger ”Masken”.

Bland dem som ska gö­ra det, spe­lar­na, sak­nas där­e­mot en del ru­tin. Tre juniorer har flyt­tats upp i årets a-trupp, el­va ny­för­värv har ploc­kats in och i dags­lä­get är la­get ­fjär­de yngst i he­la li­gan. En kon­se­kvens av en ­mind­re plån­bok, men ock­så en möj­lig för­del om man frå­gar lag­kap­te­nen Christop­her­Lil­je­wall, som fost­rats i klub­ben, och ­bac­ken Alen Bi­bic.

– Vid de se­nas­te SHL-be­sö­ken kanske iden­ti­te­ten har för­svun­nit li­te. Klub­ben har sat­sat på eta­ble­ra­de namn och det har in­te va­rit nå­got fel på spe­lar­na el­ler så, men det har va­rit svårt att få ihop grup­pen. Jag tror in­te vi be­höll en till­räck­ligt stor kär­na ­se­nast i SHL vil­ket gjor­de att in­di­vi­der­na tog över. Men nu är det ett an­nat lä­ge. Vi har en stor kär­na, al­la vet hur det fun­ge­rar här och vad som krävs för att spe­la i Rög­le. Nu fal­ler de nya in i kul­tu­ren som finns i stäl­let för att om­for­ma den, sä­ger Lil­je­wall och får snabbt med­håll av Bi­bic.

”In­te ens Stock­holm kan mä­ta sig”

– Grup­pen är vik­ti­ga­re än att ha en­skil­da stjär­nor. Det har jag själv upp­levt i fle­ra gång­er i kar­riä­ren. Det hand­lar om att hit­ta rätt spe­la­re och att vi al­la, bå­de le­da­re och spe­la­re, stäl­ler krav på varand­ra. Hoc­key är en lagsport och att ha en bra grupp är ett fram­gångsre­cept. Fun­ge­rar man in­te i grupp får man syss­la med ten­nis el­ler nåt, sä­ger 23-åring­en.

Årets stra­te­gi sta­vas allt­så sta­bil stom­me, hög krav­bild och rätt lag­spe­la­re och sport­che­fen tyc­ker att han träf­fat rätt, åt­minsto­ne­med de eko­no­mis­ka me­del Rög­le haft att till­gå.

– Vi vill ha spe­la­re som har en drivkraft, som är på väg nå­gon­stans i kar­riä­ren. Det här ska in­te va­ra nå­gon slut­sta­tion för dem. Sam­ti­digt tyc­ker vi att vå­ra spe­la­re från i fjol som är kvar är bra nog för att spe­la i SHL. Vi ha­de en kär­na som drog las­set ifjol och den vill vi byg­ga vi­da­re på, sä­ger A­nders ”Masken” Carls­son och drar en jäm­fö­rel­se med gläd­jen och en­tu­si­as­men hos U21lands­la­get i fot­boll som vann EM-guld i som­ras.

– U21-lands­la­get ba­ra kör­de! Och vi ska va­ra ett skrid­s­kostarkt lag som kör ut­av ­ba­ra hel­ve­te. Vi har många unga spe­la­re och vi ska prän­ta in i dem att det in­te spe­lar nå­gon roll om vi lig­ger un­der med fy­ra el­ler fem ­puc­kar, vi ska än­då käm­pa he­la vä­gen för klubb­mär­ket på brös­tet. Gör vi det så ­vin­ner vi folks hjär­tan ock­så.

Hyl­lie, au­gusti 2015. Det som för mind­re än tio år se­dan var en över­gi­ven lerå­ker är i dag en ny li­ten stad och i cent­rum av he­la om­rå­det, som dess ma­je­stä­tis­ka mitt­punkt, tro­nar en vac­kert rost­röd ska­pel­se vid namn Mal­mö Are­na. Björn Svens­son mö­ter upp strax ut­an­för och gui­dar oss ige­nom ­ka­ta­kom­ber­na ner till klub­bens eg­na ­ut­rym­men och ome­del­bart in­nan­för dör­ren mö­ter vi Jesper Mattsson och Andre­as ­Ha­delöv, bå­da ti­di­ga­re Mal­mö-spe­la­re som i dag är la­gets as­si­ste­ran­de trä­na­re, som glatt häl­sar var­på Svens­son le­en­de ­för­kla­rar:

– De som spe­lat här blir of­ta kvar i stan ­el­ler kom­mer till­ba­ka. Mal­mö som stad är otro­ligt at­trak­tiv och jag vet in­te ens om Stock­holm kan mä­ta sig, in­te med tan­ke på att Kö­pen­hamn ba­ra är 20 mi­nu­ter bort. Här finns verk­li­gen allt!

Ja, i dag finns ju till och med ett hoc­key­lag i Sveriges bäs­ta li­ga, för gans­ka ex­akt sju och ett halvt år ef­ter att Per­cy Nils­son må­la­de he­la Mal­mös hösthimmel full med dröm­mar på den där ­be­tongav­sat­sen och gans­ka ex­akt sex och ett halvt år ­ef­ter att are­nan in­vig­des gick man ju änt­li­gen upp i SHL. Och ja, man gjor­de det ut­an någ­ra mil­jon­sats­ning­ar, ut­an någ­ra ­Li­nus Kla­sen-värv­ning­ar och ut­an bå­de ­Hu­go Sten­becks och Per­cy Nils­sons stå­lar.

”Har bör­jat byg­ga en iden­ti­tet”

Så den kanske vik­ti­gas­te man­nen bakom klub­bens fram­tids­fi­lo­so­fis­ka för­änd­ring? Nu­va­ran­de vd:n och sport­che­fen Pa­trik Syl­ve­gård, som se­dan han klev ur trän­ar­bå­set för tre år se­dan va­rit li­ka hård och be­slut­sam i ka­vaj som han var som spe­la­re. Han för­kla­rar: – Mitt vik­ti­gas­te upp­drag se­dan jag kom in har va­rit att ska­pa trygg­het och har­mo­ni i Red­hawks och det har gått en­ligt plan. Det är in­te så många tvä­ra kast i Mal­mö läng­re och vi gör ing­et an­norlun­da ba­ra för att vi nått SHL. Vi byg­ger vi­da­re på det vi star­tat och nu gäl­ler det ba­ra att fort­sät­ta skru­va och bli li­te, li­te bätt­re he­la ti­den.

Det är svårt att tro att nå­gon an­nan än ­Syl­ve­gård bor­de ve­ta bätt­re.

49-åring­en spe­la­de i Mal­mö un­der Per­cy­å­ren 1987–1999 och var as­si­ste­ra­de trä­na­re när Sten­beck klev in 2011–2012, och när han nu själv får sty­ra sku­tans rikt­ning fö­re­drar han ett mer lång­sik­tigt pro­jekt med röt­ter i den skåns­ka myl­lan som hand­lar om ba­lans – bå­de på isen och vid si­dan av.

Just där­för får ju­ni­or­verk­sam­he­ten i dag mer upp­märk­sam­het, just där­för är näs­tan tju­go spe­la­re kvar från för­ra sä­song­en och just där­för är många i la­get dess­utom från Skå­ne. Det gäl­ler lik­som att skyn­da lång­samt.

– Vi har bör­jat byg­ga en iden­ti­tet. Vi har för­sökt va­ra re­a­lis­tis­ka och in­te skju­ta två me­ter över mål. Bil­den av Mal­mö som kaxiga finns in­ta­tu­e­rad hos många, men vi är san­sa­de och vill upp­le­vas ha ord­ning och re­da. Det känns som vi är där i dag, sä­ger Syl­ve­gård.

”Det känns ge­nu­int”

En som kän­ner igen sig i de or­den är ny­gam­le Oscar Al­sen­feldt. Den 28-åri­ge mål­vak­ten är upp­vux­en i Mal­mö och har spe­lat i bå­de Pan­tern och Red­hawks och ef­ter drygt fem år i Väx­jö, Mo­do och Lek­sand har han nu flyt­tat hem igen. Och han trivs och ler där han sit­ter med ra­kat hu­vud och sol­bränt an­sik­te på sin plats i Mal­mös gran­di­o­sa om­kläd­nings­rum. – Det har va­rit myc­ket spe­la­re in och ut ­ti­di­ga­re. Nu märks det att man bör­jat sat­sa på kon­ti­nu­i­tet och att många va­rit här länge. Det känns ge­nu­int, ­al­la drar åt sam­ma håll och vet vad som krävs, sä­ger han.

Lag­kap­te­nen Hen­rik ­Het­ta, som för­vis­so är jämt­län­ning men gör sin fjär­de sä­song i klub­ben, pre­ci­se­rar se­dan:

– Även om det kom­mit många skick­li­ga spe­la­re hit så har al­la köpt vår spe­lidé och job­bar hårt och det har stor del i vår fram­gång. Vi har va­rit det job­bi­gas­te la­get att mö­ta i All­svens­kan och även om det är ­tuf­fa­re mot­stånd i SHL så vill vi fort­sät­ta va­ra det även där.

Så hårt jobb, grupp­dy­na­mik och en tyd­lig fi­lo­so­fi… Känns det igen?

Kar­tan lu­tar mer sö­derut

Men som ny­kom­ling gör man nog bäst i att ver­ka med öd­mjuk­het, nå­got Pa­trik ­Syl­ve­gård bli­vit varse.

– För en gångs skull stic­ker vi in­te ut ­ha­kan ut­an hål­ler en gans­ka låg pro­fil. Vi het­sar in­te fram nå­got ut­an ska lå­ta det här få växa över tid, sä­ger han.

Så Sveriges hoc­key­kar­ta lu­tar i dag plöts­ligt myc­ket mer sö­derut och sam­man­fatt­ning­vis är det ju fak­tiskt li­te av ”sa­me s­ame but dif­fe­rent” när det kom­mer till klub­bar som Karls­kro­na, Rög­le och Mal­mö. De har oli­ka trup­per, oli­ka re­sur­ser, oli­ka för­ut­sätt­ning­ar, men al­la är från söd­ra Sve­ri­ge och har un­ge­fär sam­ma in­ställ­ning till SHL. Job­ba hårt, räds in­te nå­gon, ge ald­rig upp – och vinn och för­lo­ra till­sam­mans.

Det är helt en­kelt la­gen som hål­la kvar den här tri­on på kar­tan.

Fo­to: RIC­KARD NILS­SON

KARLS­KRO­NA Ove Mo­lin, as­si­ste­ran­de trä­na­re, Mi­chael Sund­löv, sport­chef, Per Holm­berg, hu­vud­trä­na­re och Tom­my Carls­son, as­si­ste­ran­de trä­na­re, har in­te många re­sur­ser att rö­ra sig med. I stäl­let hand­lar det mesta om hårt jobb – till­sam­mans. ”Vi har kil­lar vi ser po­ten­ti­al i och vi ska ge dem för­tro­en­de”, sä­ger Sund­löv.

Per­cy 2007.

ÄNG­EL­HOLM Ef­ter att ha åkt ur högs­ta se­ri­en två gång­er de se­nas­te åt­ta åren vill Rög­le ord­na en bätt­re grund för över­lev­nad i år. Man har ta­git in An­ders El­debrink (bil­den till hö­ger) som ny trä­na­re och flyt­tat ner Magnus Bo­gren, som tog upp Rög­le i SHL, till as­si­ste­ran­de. ”Det finns ing­en pre­stige här. Det är ba­ra vin­na mat­cher som gäl­ler”, sä­ger El­debrink.

Oscar Al­sen­felt, Mal­mö.

MAL­MÖ Sex och ett halvt år ef­ter att Mal­mö are­na in­vig­des gick Red­hawks upp i SHL och man gjor­de det ut­an någ­ra mil­jon­sats­ning­ar. Man­nen bakom för­änd­ring­en: vd:n och sport­che­fen Pa­trik Syl­ve­gård. ”Mitt vik­ti­gas­te upp­drag ­se­dan jag kom in har va­rit att ska­pa trygg­het och har­mo­ni i Red­hawks och det har gått en­ligt plan. Vi gör ing­et an­norlun­da. Vi byg­ger vi­da­re på det vi star­tat”, sä­ger han.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.