SYD PÅ
-FRONTEN ALLT NYTT
KARLSKRONA-MALMÖ-ÄNGELHOLM. Resursernas muskler flexas i norr, men det är när man tar sikte mot kontinenten man hör den verkliga mobiliseringen mullra.
Karlskrona, Malmö och Rögle har alla rustat sammansvetsade lagbyggen inför den nya tillvaron i SHL och för att citera Bob Hunds skånske sångare Thomas Öberg:
Det är en revolution på gång – och vapnen skramlar högst från söder.
Percy Nilsson tittade stillsamt ut över de tomma vidderna. Han var klädd i en mörk skinnjacka och hade en vit bygghjälm i form av en cowboyhatt på huvudet och vände sig plötsligt om:
– Här ska jag ha mitt kontor. Söderläge, så klart. Och där nere ska Hyllie Station ligga, sade han på vad som nog skulle kunna kvalificera som självsäker entreprenörsskånska.
Vi stod på en avsats en 30-40 meter upp i luften i det som var ett högst halvfärdigt bygge av Malmö Arena. Projektet hade hunnit in på senhösten 2007 och delar av betongfundamenten till våningsplanen var lagda, men i övrigt var allt ganska mycket i sin vagga. Det fanns inga väggar och inget tak och området omkring arenan var fullständigt öde. Men där jag såg ren tomhet såg Percy Nilsson något helt annat. Där jag såg en frusen leråker såg han hotell, kontor, ett konferenscenter, en tågstation, flera bostadskvarter, Nordens största galleria och på det stora hela en helt ny stadsdel som några år bort skulle leva sitt eget liv.
– Det är verkligen ett helt perfekt läge och allting kommer att finnas här. Bostäder, matbutiker, affärer. Malmö ligger bara minuter bort och Köpenhamn är nära, sade han och rörde sig plötsligt inåt, mot arenans innandöme och fortsatte:
– Och här ska vi ha en av väldigt många kiosker. En öppen kiosk så att kunderna kan plocka själva. Varje kund får ta max 20 sekunder, det är viktigt. Sedan ska det bli 375 toaletter här inne, och det är kanske viktigast. Allt handlar om det, du vet. Om mat, kissa och bajsa. Har du täckning där har du täckning för allt.
Saknades: Lag i högsta ligan
Percy skrattade ett bullrigt skratt och kunde inte dölja sin glädje över att vad som skulle bli Skandinaviens mest moderna inomhusarena bara var ett drygt år från att stå klar. Det var ju egentligen bara en sak som saknades och som hade visat sig vara väldigt svårt att bygga från grunden. Ett ishockeylag bra nog för Sveriges bästa hockeyliga.
Drygt 20 mil och knappt åtta år senare står den assisterande tränaren Torbjörn Karlsson på en parkeringsplats i Blekinge och klurar på vad han mest tycks se som sin egen klubbs i-landsproblem. Mot alla odds hade Karlskrona ett lag för Sveriges bästa hockeyliga, men väl där har de nu en hall som inte håller måttet och den ska nu byggas ut på alla sätt och vis.
Bland annat ska det bli 50 procent fler åskådarplatser, nya loger, större restaurang och bättre omklädningsrum och allt detta sedan SHL nyligen skärpt kraven för ligans klubbar, men Karlsson vill inte klaga över varken rådande omständigheter eller ett eventuellt elitstyre.
I stället rycker han lätt på axlarna och konstaterar på en djupt rotad blekingska:
– Det är som det är, så det är bara att gilla läget. Har vi tagit oss så här långt ska vi väl klara av det här med. Och vi kommer ju kanske få en liten fördel i år ändå, för vi vet ju att vi kommer verka och leva på en byggarbetsplats med allt vad det innebär medan motståndarna kanske inte kommer att vara lika exalterade. Det är ju liksom bara bra om de gnäller.
De har onekligen blivit bra på att gilla läget, Karlskrona HK. De senaste tio åren har laget gått från division 3 till SHL och en troligtvis inte så liten del i den framgången ligger i Miro Zalars händer. Den tidigare stavhopparen, som under många år jobbade ideellt med KHK-spelarnas fysträning, hyllas nämligen av mer eller mindre alla för sitt arbete.
– Jag har varit med ett tag i hockeyn och har börjat förstå vad som behövs. Jag brukar säga att det kommer hit fina Volvo-bilar, det är bara att de inte lärt sig att lägga i femmans växel. Den sista spetsen försöker jag plocka fram, konstaterar han själv och utvecklar:
– Vi tycker att det betalar sig att vara snabb i dagens hockey och det fokuserar vi på. En långsam spelare kan sinka en hel femma, men vi har ingen sådan. Alla är rappa. Det kommer man långt på. Vi är vältränade och precis som i fjol kommer det att vara djävulskt jobbigt att möta oss.
Har man inga resurser som vapen får man
strida med annat och Karlskronas fall handlar dels om bra fysik, dels om öppna spjäll, höga tak och bra sammanhållning och det märks att någon som nye sportchefen Michael Sundlöv kommit in snabbt i Karlskronakostymen. För när han får berätta om klubbens truppbygge handlar det om ödmjukhet och hårt jobb.
Lär sig av misstagen
Här i hjärtat av Blekinge besegrar man motståndarna – tillsammans.
– Vi ska ha en grym respekt för vad föreningen gjort tidigare. Framgång har inte skapats med någon extrem spetskompetens utan man har byggt lag och vi fortsätter på den linjen. Vi har inte två, tre storstjärnor som ska bära oss utan det är laget som ska göra det. Vi har killar vi ser potential i och vi ska ge dem förtroende, säger Sundlöv och utvecklar:
– Jag kan se till min tid i Brynäs. De som lyckades bäst där var inte de största stjärnorna utan de som verkligen brann för att komma till klubben. Så resonerar vi här också, i stället för att ta hit stjärnor har vi tagit hit spelare som vill uppåt och som ska göra oss till en bra grupp och ett starkt lag. Satsningen måste vara sund som nykomling.
Föga förvånande med tanke på raderna ovan håller även Per Hånberg samma linje. Klubbens huvudtränare sedan ett år tillbaka kan förvisso se ganska hård ut, men det är i så fall ett sken som bedrar. I alla fall om man lyssnar på honom.
– I fjol lyckades vi skapa en grupp där alla kände sig värdefulla oavsett roll. När individer sätter laget först kan man aldrig komma i andra hand själv. Det känns som en bra tanke att ha med sig och vi kör efter samma filosofi i år, säger den 48-årige stockholmaren och förklarar sedan att de som redan skrivit av KHK:s chanser nog kan få sig en överraskning.
– Vi har jobbat mot ett sådant tänk i ett år och det har stärkt gruppen. Så länge en människa tror att man kan något finns det egentligen ingen gräns för vad man kan uträtta och det har vi med oss. Vi har inte det namnkunnigaste laget men jag vet att våra spelare kommer att utvecklas och jag tror stenhårt på killarna. Vi kommer att kriga, säger Per Hånberg.
Möjligtvis har han gjort sin hemläxa i ett militärnäste som Karlskrona och läst ”Krigskonsten”, världens kanske äldsta och mest hyllade bok om strategisk krigsföring. Där står alltså:
– Att leda en stor armé är på inget sätt annorlunda från att leda en liten. Allt handlar bara om att kunna tyda varandras tecken och att läsa varandras signaler.
Eller om man vill; att jobba tillsammans.
Det känns inte som att det gjorts så många hockeymisstag i nordvästra Skåne det senaste halvdecenniet, men de som gjorts kan man förstås lära sig av. Det här är ändå tredje gången Rögle går upp under de senaste åtta åren, vilket förstås innebär att Ängelholms finest också åkt ur två, och nu vill man ordna en bättre grund för överlevnad.
Steg ett: satsa på en hungrig spelartrupp framför dyra och profilstarka stjärnor.
Steg två: satsa på en något mer rutinerad ledarstab.
I STÄLLET FÖR ATT TA HIT STJÄRNOR HAR VI TAGIT HIT SPELARE SOM VILL UPPÅT
MICHAEL SUNDLÖV, SPORTCHEF I KARLSKRONA
”Identiteten har försvunnit lite”
Därför är det just Anders Eldebrink som är ny huvudtränare medan Magnus Bogren, som tog upp dem till SHL, flyttats ner till assisterande. Så: dålig stämning efter att vårens succétränare faktiskt degraderats? Inte, då. – Det finns ingen prestige här. Det är bara vinna matcher som gäller. Magnus Bogren och Mikael Gath är bra tränare, jag kanske kan hjälpa dem med ytterligare erfarenhet, säger Eldebrink om den saken.
Mannen bakom ledarrockaden här ovan är Anders ”Masken” Carlsson.
När Sportbladet är på besök följer den 54-årige sportchefen isträningen från båset i en grå huvtröja med Rögletryck medan Eldebrink ger instruktioner på isen, men när Carlsson senare förklarar hur klubben ska klara sig i SHL har i stället en grå
stället skjorta och kavaj åkt på.
– När det gäller tränarsidan så har Rögle kanske valt lite mer orutinerat tidigare. Men det är hårt tryck på tränarna i Ängelholm, vilket det ska vara eftersom hockeyn betyder mycket här, och då kände vi att vi behövde en rutinerad tränare, säger ”Masken”.
Bland dem som ska göra det, spelarna, saknas däremot en del rutin. Tre juniorer har flyttats upp i årets a-trupp, elva nyförvärv har plockats in och i dagsläget är laget fjärde yngst i hela ligan. En konsekvens av en mindre plånbok, men också en möjlig fördel om man frågar lagkaptenen ChristopherLiljewall, som fostrats i klubben, och backen Alen Bibic.
– Vid de senaste SHL-besöken kanske identiteten har försvunnit lite. Klubben har satsat på etablerade namn och det har inte varit något fel på spelarna eller så, men det har varit svårt att få ihop gruppen. Jag tror inte vi behöll en tillräckligt stor kärna senast i SHL vilket gjorde att individerna tog över. Men nu är det ett annat läge. Vi har en stor kärna, alla vet hur det fungerar här och vad som krävs för att spela i Rögle. Nu faller de nya in i kulturen som finns i stället för att omforma den, säger Liljewall och får snabbt medhåll av Bibic.
”Inte ens Stockholm kan mäta sig”
– Gruppen är viktigare än att ha enskilda stjärnor. Det har jag själv upplevt i flera gånger i karriären. Det handlar om att hitta rätt spelare och att vi alla, både ledare och spelare, ställer krav på varandra. Hockey är en lagsport och att ha en bra grupp är ett framgångsrecept. Fungerar man inte i grupp får man syssla med tennis eller nåt, säger 23-åringen.
Årets strategi stavas alltså stabil stomme, hög kravbild och rätt lagspelare och sportchefen tycker att han träffat rätt, åtminstonemed de ekonomiska medel Rögle haft att tillgå.
– Vi vill ha spelare som har en drivkraft, som är på väg någonstans i karriären. Det här ska inte vara någon slutstation för dem. Samtidigt tycker vi att våra spelare från i fjol som är kvar är bra nog för att spela i SHL. Vi hade en kärna som drog lasset ifjol och den vill vi bygga vidare på, säger Anders ”Masken” Carlsson och drar en jämförelse med glädjen och entusiasmen hos U21landslaget i fotboll som vann EM-guld i somras.
– U21-landslaget bara körde! Och vi ska vara ett skridskostarkt lag som kör utav bara helvete. Vi har många unga spelare och vi ska pränta in i dem att det inte spelar någon roll om vi ligger under med fyra eller fem puckar, vi ska ändå kämpa hela vägen för klubbmärket på bröstet. Gör vi det så vinner vi folks hjärtan också.
Hyllie, augusti 2015. Det som för mindre än tio år sedan var en övergiven leråker är i dag en ny liten stad och i centrum av hela området, som dess majestätiska mittpunkt, tronar en vackert roströd skapelse vid namn Malmö Arena. Björn Svensson möter upp strax utanför och guidar oss igenom katakomberna ner till klubbens egna utrymmen och omedelbart innanför dörren möter vi Jesper Mattsson och Andreas Hadelöv, båda tidigare Malmö-spelare som i dag är lagets assisterande tränare, som glatt hälsar varpå Svensson leende förklarar:
– De som spelat här blir ofta kvar i stan eller kommer tillbaka. Malmö som stad är otroligt attraktiv och jag vet inte ens om Stockholm kan mäta sig, inte med tanke på att Köpenhamn bara är 20 minuter bort. Här finns verkligen allt!
Ja, i dag finns ju till och med ett hockeylag i Sveriges bästa liga, för ganska exakt sju och ett halvt år efter att Percy Nilsson målade hela Malmös hösthimmel full med drömmar på den där betongavsatsen och ganska exakt sex och ett halvt år efter att arenan invigdes gick man ju äntligen upp i SHL. Och ja, man gjorde det utan några miljonsatsningar, utan några Linus Klasen-värvningar och utan både Hugo Stenbecks och Percy Nilssons stålar.
”Har börjat bygga en identitet”
Så den kanske viktigaste mannen bakom klubbens framtidsfilosofiska förändring? Nuvarande vd:n och sportchefen Patrik Sylvegård, som sedan han klev ur tränarbåset för tre år sedan varit lika hård och beslutsam i kavaj som han var som spelare. Han förklarar: – Mitt viktigaste uppdrag sedan jag kom in har varit att skapa trygghet och harmoni i Redhawks och det har gått enligt plan. Det är inte så många tvära kast i Malmö längre och vi gör inget annorlunda bara för att vi nått SHL. Vi bygger vidare på det vi startat och nu gäller det bara att fortsätta skruva och bli lite, lite bättre hela tiden.
Det är svårt att tro att någon annan än Sylvegård borde veta bättre.
49-åringen spelade i Malmö under Percyåren 1987–1999 och var assisterade tränare när Stenbeck klev in 2011–2012, och när han nu själv får styra skutans riktning föredrar han ett mer långsiktigt projekt med rötter i den skånska myllan som handlar om balans – både på isen och vid sidan av.
Just därför får juniorverksamheten i dag mer uppmärksamhet, just därför är nästan tjugo spelare kvar från förra säsongen och just därför är många i laget dessutom från Skåne. Det gäller liksom att skynda långsamt.
– Vi har börjat bygga en identitet. Vi har försökt vara realistiska och inte skjuta två meter över mål. Bilden av Malmö som kaxiga finns intatuerad hos många, men vi är sansade och vill upplevas ha ordning och reda. Det känns som vi är där i dag, säger Sylvegård.
”Det känns genuint”
En som känner igen sig i de orden är nygamle Oscar Alsenfeldt. Den 28-årige målvakten är uppvuxen i Malmö och har spelat i både Pantern och Redhawks och efter drygt fem år i Växjö, Modo och Leksand har han nu flyttat hem igen. Och han trivs och ler där han sitter med rakat huvud och solbränt ansikte på sin plats i Malmös grandiosa omklädningsrum. – Det har varit mycket spelare in och ut tidigare. Nu märks det att man börjat satsa på kontinuitet och att många varit här länge. Det känns genuint, alla drar åt samma håll och vet vad som krävs, säger han.
Lagkaptenen Henrik Hetta, som förvisso är jämtlänning men gör sin fjärde säsong i klubben, preciserar sedan:
– Även om det kommit många skickliga spelare hit så har alla köpt vår spelidé och jobbar hårt och det har stor del i vår framgång. Vi har varit det jobbigaste laget att möta i Allsvenskan och även om det är tuffare motstånd i SHL så vill vi fortsätta vara det även där.
Så hårt jobb, gruppdynamik och en tydlig filosofi… Känns det igen?
Kartan lutar mer söderut
Men som nykomling gör man nog bäst i att verka med ödmjukhet, något Patrik Sylvegård blivit varse.
– För en gångs skull sticker vi inte ut hakan utan håller en ganska låg profil. Vi hetsar inte fram något utan ska låta det här få växa över tid, säger han.
Så Sveriges hockeykarta lutar i dag plötsligt mycket mer söderut och sammanfattningvis är det ju faktiskt lite av ”same same but different” när det kommer till klubbar som Karlskrona, Rögle och Malmö. De har olika trupper, olika resurser, olika förutsättningar, men alla är från södra Sverige och har ungefär samma inställning till SHL. Jobba hårt, räds inte någon, ge aldrig upp – och vinn och förlora tillsammans.
Det är helt enkelt lagen som hålla kvar den här trion på kartan.