LUGNET EFTER HV-STORMEN

JOHAN, JOHAN & JOHAN SKA FÅ KLUBBEN ATT BLOMSTRA

JÖNKÖPING. Fem olika tränare på fem år. Fem liknande kvartsfinalförluster på fem år. Noll lycka på en evighet för Jönköpings största stolthet och ett kaos som på sistone tycks ha regerat. Så – hur mår egentligen HV71?

Sportbladets Johan Linderstam åkte hem till sin unga barndoms enda favoritklubb och frågade två sportchefer och en tränare om hur landet egentligen ligger.

Johan, Johan och Johan svarade.

När vi snackat en liten stund är Johan Davidsson fortfarande lite sen och Johan Hult mikroskopiskt besvärad. Han undrar om vi inte ska käka lite frukost först och vänta in honom och säger:

– Det finns macka, ägg och grejer. Davidsson dyker upp när det vankas frukost.

Och visst. Plötsligt släntrar HV:s assisterande sportchef in i matsalen med den fina utsikten en bra bit upp i Kinnarps Arena. Davidsson spatserar dock raka spåret fram och styr en egen macka och Hult säger med ett stort garv och ett huvud som skakar:

– Nej, men Snöret! Du ser, han går på frukosten direkt vettu!

– Men du vet ju hur jävla otrevlig jag är innan jag får i mig mat, svarar Davidsson och sätter sig vid bordet med ett lika stort skratt och fulländar då en ganska jäkla speciell trio, åtminstone för mig.

Är man född 1980 och från strax utanför Jönköping och med en farsa som till och från hade säsongskort i Rosenlundshallen så hade man liksom inget annat val än att bli HV71-frälst (heh). Huskvarna FF var inte gärna ett alternativ och J-Södra låg i fyran under många år på 90-talet, så med HV-hjärtat under armen och lätt nostagiska förtecken är det alltså mycket intressant att ta en kaffe med klubbens två sportchefer och nya tränare.

Johan Lindbom var trots allt en av livets första riktiga idrottshjältar efter det där krigarmålet en bra bit in i sudden av den femte SM-finalen mot Brynäs 1995, i ett läge när man förbannat 4–4-kvitteringen med nån minut kvar av tredje och redan bränt upp allt hopp. Johan Hult var slitvargen på isen som dessutom hoppade in som en mycket sympatisk gympalärare på Per Brahe-gymnasiet, och det var ju inte direkt ocoolt att va ”tjenis” med en HV-stjärna som 16-åring.

Och Johan Davidsson var och är Johan Davidsson. Nästan 800 elitseriematcher i HV-tröjan med nästan 600 poäng och i tillägg lagkapten under elva år och med fyra SM- guld på kroken.

”Finns ingen vinnare”

Man ska ju vanligtvis vara objektiv i såna här lägen, men här tillåter jag mig faktiskt att vara lite personligt undrande. HV har sparkat Janne Karlsson och Ulf Dahlén och tvingat bort Andreas Johansson på bara ett par år och heller inte gått till semifinal sedan 2010. Våren och sommaren har dessutom varit fylld av kontroverser och man undrar ju ofrånkomligen vad det egentligen är som händer i klubben… HV. Harmonins Väktare.

Johan Hult tar en klunk kaffe och försöker svara.

– Det blir alltid mer i tidningarna, men det var stökigt innan vi landade. Saker skulle hanterats på ett annat sätt, säger han.

Som?

– En del saker hamnade i media som borde hanterats internt, och det är olyckligt. Det finns ingen vinnare på det egentligen, fortsätter Hult.

Kände ni igen er i medias rapportering?

– Det var allt från att man inte förstod något alls till att det var väldigt 'pinpointat'. Det jobbigaste under den tiden var att man på morgonen inte visste hur dagen skulle sluta. Det svängde som en tennismatch varje dag, säger Johan Davidsson.

”Man har kommit samman”

Han vill ogärna gå in på detaljer, men det vore nog inte alltför fantasirikt att föreställa sig att denna högst hypotetiska tennismatch stod mellan den tidigare tränartrion Andreas Johansson, Fredrik Stillman och Fredrik Olausson på den ena sidan och Johan Hult, Johan Davidsson och en inte helt orespektabel andel spelare på den andra, och även om ingen egentligen vann så slutade det till slut med att Johansson lämnade och Stillman och Olausson följde efter och nu är det plötsligt Hult, Davidsson och Johan Lindbom som styr skutan. Tre gamla HV-spelare som alla lirat med varandra, om än inte samtidigt, och tre personer som uppenbarligen trivs tillsammans.

– Man ska ha kul ihop. Glädjen är a och o. Det är allvar när pucken släpps, men glädjen måste finnas där. Inga måsten, ingen piska. Spelarna ska komma hit och gå härifrån med ett leende, säger Johan Lindbom.

Med tanke på turbulensen under och kaoset efter säsongen… Hur var det med glädjen då?

– Det var en turbulent tid, men glädjen för hockeyn fanns alltid där. Det var ju inte så att jag eller Johan gick igenom någon tuffare tid än någon annan, det var föreningen som hade en tuff tid, säger Johan Hult.

Vad har klubben lärt sig av tiden som ligger bakom?

– Det är viktigt bara att poängtera att det stormade kring a-laget och inte hela föreningen, säger Johan Lindbom och fortsätter:

– Men man har kommit samman. Jag kom utifrån och frågade några spelare om vi behövde älta det här eller reda ut något igen, men de har börjat prata med varandra på ett nytt sätt. Vi har haft en bra dialog, så det är utagerat och jag tror vi kan hitta energi här. Vid kriser dras man antingen ner eller kommer samman. Jag tycker vi kommit samman.

”Är väldigt mån om klubben”

– Känslan vi fått är att föreningen och fansen sitter i samma båt och drar åt samma håll nu. Förhoppningsvis ska vi få in det i hela ledet. Det har inte funkat optimalt tidigare, men det har inte varit

katastrofalt heller, säger Johan Davidsson.

Vad vill ni egentligen att HV ska vara för klubb?

– HV är en av de större klubbarna i Sverige och vi ska ha krav på oss. Samtidigt är det efter våra förutsättningar och identitet. Under glansperioden hade vi många egna produkter. HV-hjärtat ska inte underskattas. Familjekänsla har gett andra klubbar framgång, säger Johan Hult.

Och av en händelse återvänder Martin Thörnberg… Ni som spelade med Owe, hur häftigt är det inte att även Martin blivit den HV-ikon han är med tanke på hans arv?

– Otroligt jävla fräckt. Och jag var hemma hos honom nyligen och han hade dragit asfalt bakom hela huset, så det kommer nog en ny Thörnberggeneration snart. Det är en speciell familj. Vi kan ju inte plocka in spelare bara för att de är gamla HV-killar, det måste finnas ett syfte, men en HV-kille med rätt karaktär som Martin väger otroligt tungt. Speciellt till skillnad från någon som är inhyrd och bara vill åka hem. Jag vet ju själv. Det finns de som hellre åker ur och kan dra än går till slutspel, säger Davidsson.

Det är ett familjärt men också oprövat namn… Så varför just Johan Lindbom?

– Han är väldigt mån om klubben. Huvuduppgiften är a-laget, men den röda tråden är samarbetet genom hela föreningen. Det som ska ge framgång. Vi vill ha en head coach som inte tycker det är jobbigt om juniortränaren vill vara med på en träning… Från början tittade vi på en tio namn, men vi var tidigt i kontakt med Johan och ju längre tiden gick föll bitarna på plats. Någon utifrån hade fått minimalt med tid att förbereda sig, men Johan var redan inkörd. Han är en perfekt lösning, fortsätter Davidsson.

Har skapat en energi Så hur mycket borde supportarna våga hoppas den här säsongen?

– HV71 ska utmana om SM-guld. HV är en sån klubb. Jag vet om resultaten de senaste åren och det är inte realistiskt att vinna varje år, men vi ska vara där och utmana, fortsätter Lindbom.

Ni som varit med länge, hur skulle ni säga att kravbilden förändrats på den tiden?

Johan Davidsson har fyllt på med kaffe och skakar leende på huvudet.

– Enormt mycket. Det krävs så mycket i dag, speciellt av spelarna. De är heltidsproffs och förväntas alltid sätta jobbet i första rummet. Förr hade vi stjärnor som var smällfeta men ändå bäst på isen. I dag räcker inte det, för du har någon på dig, hela tiden. Och medialt är det helt annorlunda, säger han.

– Spelarna är under sån lupp i dag. Vi kunde spela uselt i fem matcher och komma undan, i dag får de skit efter ett dåligt byte, fortsätter Johan Lindbom.

Och vilken är skillnaden på HV71 i dag mot för några månader sedan?

– Det går inte ens beskriva egentligen, för då var det svårt att ens fokusera på rätt grejer varje dag. Det var stunder där man inte visste om vi skulle sitta här alls… Och så nu. Vi har ett fullt fungerande lag, ett grymt ledarteam och en massa utmaningar framför oss. Allt känns hur kul som helst, men då var det inte det. Men det är ju så vi lever, i himmel eller helvete. Det finns ingen gråzon och just då var det svart, men nu tänker jag inte på det, säger Davidsson och får snabbt medhåll av Hult:

– Ja, det har skapat en jävla energi hos alla. Johan Davidsson nickar. – Ja, det har skapat en jävla revanschlusta.

Att dra åt samma håll, var det va?