Överlevnad – då kan de bli maktfaktor igen
Malmös primära mål den här säsongen måste vara att hänga kvar i första hand. Det tror jag de gör. Och då finns potentialen att bli en framtida storklubb, en etablerad maktfaktor som de var under första halvan av 1990- talet.
Jag vet inte hur många miljoner som runnit mellan fingrarna i Malmö IF genom åren, men senaste gången var det en smärre förmögenhet från Hugo Stenbäck som försvann i ett stort svart hål. Eller läs Linus Klasens fickor. Han kunde skratta hela vägen till banken när han gick vidare i karriären. Nu är det historia. Malmö har sansat sig, nye sportchefen Patrik Sylvegård har tagit över och fört Malmö till SHL igen, med en betydligt mindre budget än många tidigare år. Han blev Malmös räddning känns det som. Nu bygger han vidare på samma linje med en försiktig, men samtidigt klok satsning. Det är inga massvärvningar av stora namn som på Percy Nilssons tid. Oscar Alsenfelt och Andreas Thuresson har säkert kostat en del, men det är bra investeringar då både är skåningar och tillbringade junioråren i Malmö. Där finns ett naturligt hjärta för klubben. Backen Erik Andersson från Skellefteå är också en bra värvning. Han kommer säkert få en nytändning nu när han får spela med lillbrorsan Nils.
Har bästa arenan och trogen publik
Transatlanterna är mer svårbedömda. T. J. Galiardi är den bäste på papperet och 36- årige Kent McDonell kör på ett år till i SHL. Malmö blir hans sjätte SHL- klubb om vi räknar in Karlskrona, som låg i Hockeyallsvenskan när McDonnel var där. Det borde vara något sorts rekord. Den här säsongen handlar det om att ha minst två lag bakom sig i sluttabellen. Det tror jag skåningarna fixar. Och sedan kan de bygga vidare.
Malmö har allt det som krävs för att skapa en stabil och trygg ekonomi. Sveriges bästa hockeyarena och en trogen publik.
Klubben hade ett snitt på 6 258 redan i Hockeyallsvenskan i fjol och det var bara tre SHL- lag ( Frölunda, Djurgården och HV71), som slog den siffran i hockey- Sverige.
Jag undrar vad den slutar på i vinter.