NÄRMAST HJÄRTAT
CHRISTOPHER LILJEWALL: JAG ÄLSKAR ATT SPELA FÖR RÖGLE
ÄNGELHOLM. Han tog på sig sin första Rögletröja när han var fem år gammal.
Nu ska den rekordunge lagkaptenen leda klubben bort från vårens skandaler och se till att Rögle blir en etablerad SHL-klubb.
– Ska vi bara spela för att hänga kvar kan vi lika gärna skita i att spela. Jag tycker vi ska satsa på de fyra platserna som ger play-in, säger Christopher Liljewall, 25.
Utanför Lindab Arena är det drygt 25 grader varmt. Men för de nyblivna SHL-spelarna i Rögle finns det ingen tid till att njuta av vädret. Sammanbitna stövlar de in i Öresundshallen, där det är åtminstone 20 grader kallare, för dagens andra ispass. Innan dess har de också hunnit med ett fyspass.
– SHL är ett steg upp, det vet jag själv sedan jag spelade där sist. Vi måste jobba stenhårt varje dag på träningarna, då kommer det att bli bra. Det kanske tar några matcher, men jag tror jättemycket på det här laget – det här är rätt väg att gå, säger Christopher Liljewall när han 90 minuter senare slagit sig ner i lunchrestaurangen inne i Lindab Arena.
Det är en ny väg som Rögle slagit in på. Under den förra SHL-sejouren värvades det friskt. Rutinerade – och dyra – spelare hämtades in, men trots en stark avslutning försvann man ner i Hockeyallsvenskan. Bara två år senare är man tillbaka, men med en helt annan spelartrupp. Ekonomin sätter stopp för etablerade nyförvärv.
– Nu har vi i stället ett väldigt ungt lag, men jag tycker absolut ändå att vi är redo för SHL. Både som klubb och lag. Alla klubbar måste ha ett eget kapital på fyra miljoner kronor numera, och så fick ju vi som nykomling mindre pengar från SHL. Så det känns som att vi börjat på en ny kula sen sist. Nu satsar vi på de yngre spelarna, de som är hungriga och vill framåt. Det gör att vi får en väldig tävlingsinriktning och målmedvetenhet både på träningar och matcher.
Dålig vana – inleda uselt
Ängelholmsklubben har inlett de två senaste säsongerna på ett minst sagt uselt sätt. Ändå lyckades man i våras vända på säsongen och via seger över Västerås i kvalfinalen ta sig upp till den högsta divisionen igen.
Fast det var det knappt någon som märkte. I stället var det två händelser som för en lång tid framöver riskerar att göra att Rögle förknippas med överfall och busar. Först Jakob Liljas attack på Malmös Jens Olsson. Och så kanadensaren Andre Deveauxs vansinniga slashing under uppvärmningen på Västerås Per Helmersson.
– Jag håller med dig, allt det där tog musten ur oss spelare. Vi spelare kände ju lyckan över att vi gick upp, vi var lika glada ändå. Men det borde varit prestationen som var snackisen, inte Deveauxs grej. Självklart blev det en del skriverier om det, men man kan tycka att man hade kunnat lämna det ett par dagar och i stället hylla bedriften, den händelsen skedde ju ett bra tag före den sista matchen.
Är ni ett gäng busar? Finns det en risk att de här händelserna har skadat Rögle som klubb?
– Nej, det tror jag absolut inte, vi vill ab- solut inte ses som ett våldsamt lag. Jag vet inte riktigt vad som hände, jag har bara sett det på video efteråt. Det var ett beslut som Deveaux tog själv, och det var inget som vi andra spelare kunde påverka. Jag tycker inte att Rögle som klubb ska drabbas och behöva ta ansvar för en enskild individs vansinnesdåd, eller vad man ska kalla det.
Vad kände du när du såg videon?
– Att det var en ful slashing. Jag har svårt att begripa det, men jag vet inte om det var något gammalt groll som legat och pyrt. Han fick ju en tackling av samma spelare i matchen innan. Men det var absolut fel sätt att ge tillbaka. Han fick ett ordentligt straff, och han vet att det han gjorde var väldigt fel. Vi ska inte glömma att Andre Deveaux är en jättego kille och en grym lagspelare. Jag vet att han var väldigt ångerfull efteråt.
”Snackas hockey i Ängelholm”
Deveaux fick ändå lämna Rögle direkt efter säsongen. Även Jakob Lilja har flyttat vidare (Linköping). Kvar i Rögle är dock som vanligt Christopher Liljewall. Han som gjorde sin första träning i klubben som femåring och som utöver två korta utflykter på lån (till Helsingborg och Växjö) varit klubben trogen i hela sitt liv. 25 år gammal har han i år utsetts till lagkapten, den yngste klubben haft på 30 år.
Vad är det med dig och Rögle?
– Du bygger upp ett starkt band till klubben när du spelar för den i hela ditt liv. Ett starkt hjärta för klubben och klubbmärket. Jag vill nå framgång med Rögle, det är inget att snacka om. Jag gillar atmosfären i klubben och att det snackas hockey på stan i Ängelholm. När man som nu väl varit med och tagit upp klubben igen så ser jag ju världens möjlighet att ta nästa steg med Rögle.
Men har du aldrig funderat på att gå till en annan klubb? Eller spel i NHL?
– Drömmar har man ju alltid, och drömmer man inte om NHL så ljuger man. Men jag har ju spelat här sen jag var fem år gammal. Jag vet faktiskt inte om det någonsin varit nära att jag bytt klubb. Det har ju funnits andra alternativ, jag har definitivt lyssnat på andra klubbar. Men min prio har alltid varit Rögle. Jag älskar att spela för klubben, det känns inte som att det finns någon anledning att byta. Varför ska jag lämna klubben som jag har närmast hjärtat?
Kan det bli för mycket hjärta? Hur mår du efter en förlust?
– Det finns säkert många som har en stor kärlek till klubben utöver mig. Men visst, för mig är det väldigt jobbigt när det går tungt för klubben. Det är det förstås för alla, men man reagerar olika. Jag blir mer arg, less och tom inuti. Andra kan snabbt se fram emot nästa match, jag behöver mer tid att bearbeta en förlust, jag är så frustrerad.
Är det samma känslor oavsett om ni mött Malmö eller säg Örebro?
– Jag ljuger ju om jag säger att det inte är en speciell match att vinna. Jag är alltid glad efter en seger, men derbyna mot Malmö är som en final. Känslan att slå dem är obeskrivlig. Liksom känslan om man skulle förlora mot dem.
Vad har du förbättrat sen du senaste spelade i SHL?
– Jag har höjt min lägstanivå. Matcher då jag inte har benen eller känslan med pucken med mig så kan jag ändå ligga rätt i banan och göra de enkla grejerna rätt. Spela fysiskt eller täcka skott med huvudet om det behövs. Jag är mer erfaren nu och stressar inte upp mig över ett dåligt byte. Tidigare kunde ett sådant smitta av sig på hela matchen. Det går inte att räkna med att det ska skapas en målchans i vartenda byte. Och så har jag självklart förbättrat fysiken.
Piken: fick karta till gymmet
Just fysiken har legat Liljewall i fatet. Det är först på senare år som han tagit tag i styrketräningen, och det skedde efter en rejäl pik från en lagkamrat. Han hade precis gjort succédebut i SHL, med två mål och två assist borta mot Timrå. Tidningarna gödslade med ”succé”-rubriker, men hemma i Ängelholm fick han en inslagen present av dåvarande lagkompisen Chris Abbott. Det visade sig vara en egenritad karta som skulle leda honom till arenans gym.
– Det var en rolig grej, samtidigt som det fanns allvar bakom. Han var jättemedveten om att jag behövde förbättra min fysik, och han meddelade mig det på ett snällt sätt. Jag insåg att jag måste tillbringa mer tid i gymmet, det märktes inte minst när jag mötte tyngre spelare. Nu känns det bättre, jag känner mig starkare. Och nu får jag ju möta Chris igen i år, vi får väl se vad han säger nu. Jag kanske får ge honom en karta i stället, säger han med ett skratt.
Är det mer hockeyfeber än vanligt i stan?
– Folk är väldigt spända på vad det här unga laget kan utvecklas till. Och det är jag också. Det är hårt jobb som gäller, men det är jag hundra på att alla är beredda att göra. Det kommer att bli en kul säsong i så fall.
Vad är en kul säsong?
– Att vi vinner många matcher. Det finns ju inget roligare än att vinna.