”KO­STYM HAR MAN BA­RA PÅ GULD­FES­TEN”

Erics­son till­ba­ka – för att åter­er­öv­ra gul­det

Hockeybibeln - - SPELSCHEMA - Text: Hen­rik Lund­gren Fo­to: Pe­ter Wixtröm

SKEL­L­EF­TEÅ. Vi bad 19 per­so­ner att stäl­la upp på bild i ko­stym.

En väg­ra­de. Jim­mie Erics­son vil­le ba­ra po­se­ra i ar­bets­klä­der.

– Det hand­lar om vil­ka sig­na­ler man sän­der ut. Ko­stym har man ba­ra på guld­fes­ten. Fram till dess är det ba­ra ar­bets­klä­der och hårt jobb som ­gäl­ler.

På Tu­rist­by­rån i Skel­l­ef­teå hand­lar sam­ta­let om ishockey. En äld­re man på be­sök från mäs­tarsta­den Väx­jö kax­ar sig mot per­so­na­len bakom dis­ken och pra­tar högt om La­kers SM-guld.

Kvin­nan som pre­cis be­rät­tat för ho­nom om se­värd­he­ter­na i sta­den ler och nic­kar åt hans guld­min­nen. Men snop­par sen snabbt av ho­nom.

– Du vet, nu är Jim­mie hem­ma igen, så i vår ham­nar gul­det i Skel­l­ef­teå.

Jim­mie Erics­son skrat­tar när Sport­bla­det åter­be­rät­tar hän­del­sen för ho­nom.

Kän­ner du pres­sen?

– Ja, allt­så, det är klart att jag gör. Men jag tror att jag pre­ste­rar bäst un­der press ­ock­så. Och jag kän­ner ju att mitt lag, min för­e­ning och egent­li­gen he­la stan stöt­tar mig och står bakom mig. Det märk­te jag ­in­te minst på förs­ta is­pas­set.

5 900 per­so­ner träng­de då in sig i Skel­l­ef­teå Kraft Are­na för att se SAIK ­in­le­da is­sä­song­en, och fram­för allt för att få hyl­la den för­lo­ra­de so­nen.

– Jag fick ett otro­ligt mot­ta­gan­de, och det kom­mer jag så klart all­tid va­ra evigt tack­sam för. Det var enormt skoj att kli­va in där på isen, sä­ger han.

Ef­ter SM- gul­det 2014 kän­de Erics­son att det var dags för en ny ut­ma­ning. Lock­to­ner­na från KHL blev allt star­ka­re och till slut klev han in på GM Lars Jo­hans­sons kon­tor och sa som det var, han vil­le läm­na ­Skel­l­ef­teå trots att det åter­stod ett år på kon­trak­tet.

Ett en­kelt val att kom­ma hem

Lös­ning­en blev att han halvt om halvt ­lå­na­des ut till SKA St Pe­ters­burg, på ­sam­ma sätt som Oscar Möl­ler (AK Bars Ka­zan). En lös­ning som gav Skel­l­ef­teå 20 mil­jo­ner ­kro­nor och Jim­mie Erics­son yt­ter­li­ga­re en mäs­tar­ti­tel.

– Ef­ter två SM-guld med Skel­l­ef­teå var jag in­spi­re­rad att tes­ta på nå­got an­nat. Och jag lyc­ka­des ju bra när jag var där, jag fick ju va­ra med och ­vin­na SKA:s förs­ta guld.

Ti­teln var ­ef­ter­läng­tad. SKA St Pe­ters­burg har länge va­rit ett topp­lag med sto­ra sats­ning­ar. Men än­då ald­rig lyc­kats ta hem KHL el­ler den rys­ka li­gan.

– Så det var stort för dem, det märk­te man. Vi vann ju ­bor­ta i Ka­zan, men sen när vi kom hem var det bra fi­ran­de. Någ­ra ­da­gar ef­teråt var det upp­vis­nings­match där bå­de spe­lar­fru­ar och klub­bä­ga­re var med, och det in­för ­full­sat­ta läk­ta­re. Ef­ter två vec­kor hem­ma i Skel­l­ef­teå fick vi åka ­till­ba­ka igen, då var det kor­te­ge och ­fi­ran­de på tor­get.

Jag såg an­nars guld­fi­ran­de i en ­swim­ming­pool fylld med vod­ka fram­för mig…?

– Ha­ha, det är klart att det var hyf­sat stort och oli­ka fi­ran­den var­je dag. Men in­te så jäv­la myc­ket vod­ka än­då mås­te jag sä­ga. Lugnt och lugnt, men det var än­då un­der kon­troll tyc­ker jag.

Hoc­key­li­vet i Ryss­land var an­nars an­norlun­da, minst sagt.

– Sankt Pe­ters­burg är ab­so­lut ing­et då­ligt stäl­le att va­ra på. Men det är an­norlun­da än Sve­ri­ge. Här kan man varan­nan el­ler var tred­je dag gö­ra nå­got an­nat än att trä­na. Där, även om trä­ning­ar­na slu­ta­de ti­digt, så tog det så lång tid att ta sig nå­gon­stans. Så det gick ju in­te att hit­ta på nå­got. ­Un­der tio må­na­der var det ba­ra hoc­key. Man får ju ett liv vid si­dan om här hem­ma i Skel­l­ef­teå, och det läng­ta­de jag hem till.

I maj val­de han mel­lan yt­ter­li­ga­re en ­sä­song i KHL, ­hyf­sa­de peng­ar i Schweiz, el­ler en flytt hem till ­Skel­l­ef­teå. I slutän­dan var va­let en­kelt. Nu bor han och fa­mil­jen åter i sitt hus en mil ut­an­för stan, tio me­ter från Skel­l­ef­teäl­ven.

– Vi har en hyf­sad ut­sikt, det har vi ju. Men myg­gen kan jag ald­rig vän­ja mig vid. Nu när jag kom hem igen så tog det ba­ra någ­ra ­da­gar in­nan jag fick pa­nik och köp­te en sån där mygg­ja­ga­re. Ef­ter ett par ­da­gar var den ­förs­ta på­sen full och jag fick gå ner och ­töm­ma ut den i ­äl­ven. Det var rätt ro­ligt att se, mas­sor av fis­kar som var ­up­pe vid ytan och häm­ta­de gra­tis mygg. En mil­jon mygg som ba­ra kom ­fa­ran­de till dem så där.

Han skrat­tar och be­rät­tar ­liv­ligt. Sam­ma scen som ut­spe­la­de sig på is­trä­ning­en en halv­tim­me ­ti­di­ga­re. En hård trä­ning med ­myc­ket spel och myc­ket allvar, men där ­Erics­son all­tid ha­de ett le­en­de i mun­gi­pan. Det gjor­des så få mål att mål­vak­ter­na ­Markus Svens­son och Erik Han­ses kun­de kos­ta på sig ett smär­re ra­se­ri­ut­brott var­je gång puc­ken ham­na­de bakom dem, men de fles­ta må­len ha­de en ge­men­sam näm­na­re. Jim­mie Erics­sons klub­ba, an­ting­en som mål­skytt el­ler fram­spe­la­re.

”Vill skic­ka rätt sig­na­ler”

Du ser ut att stortri­vas?

– Jag är väl­digt nöjd över att jag fick ­kom­ma till­ba­ka. Vi har ju egent­li­gen pre­cis av­slu­tat bar­mark­s­trä­ning­en, den jag ­bru­kar sä­ga att jag in­te gil­lar. Men i år har jag än­då känt att det va­rit ro­li­ga­re och lät­ta­re än det nå­gon­sin va­rit. För att jag är till­ba­ka här i Skel­l­ef­teå. Nu hop­pas jag kun­na vin­na fler SM- guld, och man pre­ste­rar ju bätt­re när man är glad.

Du vann två guld i Skel­l­ef­teå, och när du stack till Ryss­land och vann ­Ga­ga­rin Cup så ­för­lo­ra­de Skel­l­ef­teå ti­teln här ­hem­ma. Det finns ett möns­ter här…?

– Ja, allt­så, men så lätt är det ju in­te. Och Skel­l­ef­teå var grymt nä­ra att vin­na i vå­ras ock­så. Väx­jö var bra. Men det är klart att jag är nöjd med ut­gång­en på mi­na sista år. Spor­ten hand­lar om att vin­na, och det har jag lyc­kats gö­ra fy­ra gång­er på tre år nu, ­in­räk­nat VM-gul­det 2013 ock­så. Och det är ju det må­let jag har med den här sä­song­en ock­så.

För att nå dit krävs det en hel del, och ­al­la de­tal­jer är vik­ti­ga. Där­för är han ock­så den en­de som nob­bar när Sport­bla­det vill att de in­ter­vju­a­de i hockeybibeln ska klä upp sig i ko­stym.

– Den här klub­ben är nog­grann med att skic­ka rätt sig­na­ler, och då för­sö­ker jag ­ock­så gö­ra det. Att bry­ta mönst­ret och ­in­te ta på mig ko­sty­men kan jag tyc­ka är li­te ­ro­ligt, sam­ti­digt som det ock­så skic­kar en sig­nal om att vi in­te har på oss den för­rän vi står som seg­ra­re i vår. Det är hårt jobb som gäl­ler fram till dess, och då har jag på mig kläd­seln som sym­bo­li­se­rar det.

Fo­to: TT

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.