NYBYGGE I SKEL­L­EF­TEÅ

”Vår hoc­key är fort­fa­ran­de unik i Sve­ri­ge”

Hockeybibeln - - NEWS - Hen­rik Lund­gren

SKEL­L­EF­TEÅ. Sexa i se­ri­en, ut­slag­na i kvarts­fi­nal. Dess­utom 17 mil­jo­ner kro­nor i för­lust och ett pu­blik­snitt som mins­kat med när­ma­re 11 pro­cent se­dan guld­å­ren.

Skel­l­ef­teå har myc­ket att sva­ra för i år.

– För­ra året var in­te en ka­ta­strof. Dä­re­mot ha­de vi myc­ket hög­re am­bi­tio­ner, sä­ger trä­na­ren Bert ­Ro­berts­son.

Sex SM-fi­na­ler i följd, men i fjol bra­ka­de det till re­jält i Skel­l­ef­teå. In­te nog med att man mis­sa­de SM-fi­na­len med god mar­gi­nal, det eko­no­miskt re­sul­ta­tet blev dess­utom ­ka­ta­stro­falt då­ligt, och publi­ken fort­sat­te att svi­ka i Skel­l­ef­teå Kraft Are­na.

Men för­sök att få Skel­l­ef­teå-trä­na­ren Bert Ro­berts­son att se ne­ga­tivt på till­va­ron den som kan.

Än­då är det svårt att se för­ra sä­song­en som nå­got an­nat än ett miss­lyc­kan­de. Den sva­ga in­led­ning­en av se­ri­en gjor­de att Skel­l­ef­teå ald­rig på all­var lyc­ka­des blan­da sig i topp­stri­den, publi­ken svek, la­get fick kanske tuf­fast tänk­ba­ra mot­stånd i kvarts­fi­na­len och på grund av för­lus­ten där kom det ka­ta­stro­fa­la eko­no­mis­ka re­sul­ta­tet, som i sin tur lett till att klub­ben tving­ats skä­ra ner sin spelar­bud­get med tio pro­cent i som­mar. I klar­text – ba­ra tre ny­för­värv.

Är det för ne­ga­tivt att se det så här?

– Sta­tistik är sta­tistik, det går in­te att ­göm­ma sig för det. Vi ham­na­de där vi gjor­de i ta­bel­len, det går in­te att blun­da för det. Sen

finns det ju många mju­ka fak­to­rer som har med de här siff­ror­na att gö­ra ibland ock­så, och de får vi job­ba med. Vi får byg­ga upp hung­ern igen, in­te ba­ra hos spe­lar­na, ut­an även hos fan­sen, så att de slu­ter upp på mat­cher­na, sä­ger Bert Ro­berts­son.

Publi­ken svi­ker

Un­der grundse­ri­en i fjol snit­ta­de Skel­l­ef­teå knappt 4 700 på hem­ma­mat­cher­na, en siff­ra som var den tred­je lägs­ta i he­la SHL. Och dess­utom en minsk­ning med när­ma­re 550 per­so­ner jäm­fört med för tre år se­dan. Ro­berts­son fun­de­rar på om klub­ben till viss del tap­pat kon­tak­ten med fan­sen.

– Vi mås­te bju­da på oss själ­va helt en­kelt, på ett här­li­ga­re sätt, som gör att folk verk­li­gen vill slu­ta upp bakom oss. Och då snac­kar vi vid match, i me­dia, ute på stan?

– Ja­ja­men. Kanske är det så att med den där sta­tu­sen som Skel­l­ef­teå har fått så har vi bli­vit li­te mer åter­håll­sam­ma i sät­tet. Vi har ögo­nen på oss. Och då har det bli­vit så att vi fi­rar in­te för­rän vi står där i SM-fi­na­len, det är först då vi sät­ter käns­lor­na utan­för skjor­tan. Där har vi att job­ba på, att ta oss an upp­gif­ten di­rekt i höst,

in­te vän­ta tills vi är i slut­spel. Det är nu vi byg­ger ge­men­ska­pen med varand­ra och sup­port­rar­na, in­te i maj.

Har ni tap­pat käns­lor­na mot folk i stan?

– Njae… Det skul­le jag nog in­te vil­ja sä­ga. Käns­lor­na är ju där, men sen kanske sät­tet vi ut­tryc­ker oss på har ham­nat på ett an­nat plan. Dä­re­mot finns käns­lor­na från fan­sen, och det vet vi om. Men jag tror att vi har li­te att job­ba på där, hit­ta den där gnis­tan som fanns när jag flyt­ta­de hit en gång i ti­den. Det var en helt ma­gisk gnis­ta då, det låg ba­ra och spra­ka­de överallt här. Den får man kanske blå­sa liv i li­te igen, och det är ba­ra vi som kan gö­ra det till­sam­mans med fan­sen.

Nu är det ju in­te ba­ra publik­mäs­sigt ­ut­an även sports­ligt som Skel­l­ef­teå tap­pat. Sex fi­na­ler i följd är oer­hört im­po­ne­ran­de, men ba­ra histo­ria nu­me­ra. Skel­l­ef­teås ­ar­bets­sätt har fått ef­ter­föl­ja­re, och den ­ti­di­ga­re över­läg­sen­he­ten är ut­jäm­nad.

Tror du att Skel­l­ef­teå kan nå dit igen?

– Vi har fyllt en jät­tes­tor funk­tion för att för­bätt­ra hoc­keyn i Sve­ri­ge, och där vill vi fort­sät­ta va­ra. Sen finns det oli­ka ar­bets­om­rå­den med ut­veck­ling av spe­la­re, re­kry­te­ring och ut­bild­ning av le­da­re och ett för­håll­nings­sätt till hoc­keyn i Skel­l­ef­teå som vi fort­fa­ran­de tyc­ker är unikt i Sve­ri­ge. Vi job­bar med ut­veck­ling här, på

al­la plan. In­te ba­ra för att det ska se bra ut, ut­an al­la som s­pe­lar i Skel­l­ef­teå AIK, el­ler är le­da­re här, ska få en grund till en lång, här­lig och fram­gångs­rik hoc­key­kar­riär. Och det är unikt. Många job­bar mer kort­sik­tigt än vad vi gör. På vil­ket sätt job­bar ni an­norlun­da j­äm­fört med and­ra SHL-klub­bar?

– Vi job­bar myc­ket med grund­vär­de­ring­ar,så att spe­lar­na egent­li­gen ska bli själv­för­sör­jan­de. Att de egent­li­gen in­te ska va­ra be­ro­en­de av Skel­l­ef­teå AIK för att kun­na ta sig ut i hoc­key­värl­den. Vi vill att man kom­mer hit, byg­ger sitt kun­nan­de, le­dar­skap, hur man trä­nar och dri­ver grup­per fram­åt. Det är många ben att stå på, men vi har en stark tro på att det sträc­ker sig än­nu läng­re än att va­ra­en nog­grann hoc­key­spe­la­re. Det hand­lar om att byg­ga män­ni­skor som tror på sig själ­va. Där har Skel­l­ef­teå va­rit i fle­ra års tid, byggt på sin kun­skaps­bank, va­rit väl­digt ny­fik­na och job­bat vi­da­re. Sen kanske man har bli­vit den för­e­ning­en som and­ra kol­lar på, ”vad gör de där?”, och kanske har vi lagt li­te för myc­ket ener­gi på att ­de­la med oss av kon­cep­tet i stäl­let för att fort­sät­ta va­ra ny­fik­na och hit­ta­nya trå­dar att dra i li­te varstans.

Un­der hös­ten i fjol drogs Skel­l­ef­teå med en mängd ska­dor. J20-spe­la­re fick ploc­kas upp för att fyl­la ut bå­de på trä­ning­ar och matcher.

– Vi fick näs­tan ut­ar­ma J20-la­get för att få bra struk­tur på vå­ra trä­ning­ar, egent­li­gen i form av krop­par för att få ihop or­dent­ligt med folk. Det nag­ga­de i sin tur på kva­li­te­ten på trä­ning­ar­na. Men de kanske tving­ats kän­na på A-lags­spel och trä­ning för ti­digt? Och sam­ti­digt, en­dast tre ny­för­värv för en klubb som i fjol slu­ta­de sexa och som i år sik­tar på top­pen?

– Ab­so­lut, vis­sa spe­la­re fick skut­ta fram­åt i vår ut­veck­lings­plan i fjol, på ett sätt som kanske in­te gjor­de dem rätt­vi­sa. De var in­te rik­tigt för­be­red­da för den upp­gif­ten. Vår plan var att de skul­le vän­ta ett år till. Men vi har någ­ra unga spe­la­re som kanske kom­mer att ham­na där Se­basti­an Aho har va­rit.

Nå­gon spe­ci­ellt du tän­ker på?

– Ja, An­ton Öh­man är ju fruk­tans­värt i­ntres­sant. När han spe­lar på sin högsta­ni­vå har han en skick­lig­het som man fak­tiskt i­nte hit­tar så of­ta i SHL. Sen gäl­ler det ock­så att han är fy­siskt och men­talt re­do för upp­gif­ten, och det kan ta li­te tid. Kän­ner ni en ex­tra stark re­vanschlus­ta ef­ter fjol­å­ret? – Ja, ab­so­lut. Re­vansch, i det per­spek­ti­vet att det är många som lik­som du stäl­ler frå­gan ”var­för gick det så då­ligt i fjol?”. Vi vill helt en­kelt be­vi­sa att vi är ett topp­lag i Sve­ri­ge, och vi är be­red­daatt läg­ga ner det job­bet som krävs. Så där finns ab­so­lut en

re­vanschlus­ta.

”Al­la som spe­lar i Skel­l­ef­teå ska få en grund till en lång, här­lig och fram­gångs­rik hoc­key­kar­riär”, sä­ger Bert Ro­berts­son.

Fo­to: OLA AX­MAN, TT

Öh­man.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.