”DET TÄVLADES I ALLT, ÄVEN PÅ TRÄ­NING KUN­DE

Hockeybibeln - - DA & NU -

Vatt­net i Umeäl­ven ser ut att lig­ga helt ­stil­la, men fak­tum är att det har run­nit re­jält un­der bro­ar­na se­dan Björklö­vens stor­hets­tid. Un­der stör­re de­len av 1980-­ta­let var Umeå­klub­ben ett topp­lag i den högs­ta se­ri­en, med stjär­nor som Mat­ti P­au­na, ­Mi­kael An­ders­son, Gö­te Wä­li­ta­lo och Cal­le Jo­hans­son.

Och kanske den störs­te av dem al­la, To­re Ökvist–- sni­pern från Umeå. På 347 elit­se­ri­e­mat­cher gjor­de han 354 po­äng och fick u­nder kar­riä­ren va­ra med om ett SM-guld och två SM-sil­ver. To­talt blev det 13 sä­song­er i Umeå­klub­bens A-lag.

– När jag kom med där för förs­ta gång­en spe­la­de vi i nå­got som kal­la­des 16-lags­se­ri­en, det var väl­digt länge sen… Men då var vi ock­så mer el­ler mind­re ett hisslag som åk­te upp och ner mel­lan förs­ta- och and­ra­di­vi­sio­nen. Sen vär­va­de de Hans ”Vi­rus” Lindberg som trä­na­re och vi bör­ja­de eta­ble­ra oss mer och mer, sä­ger Björklö­ven­le­gen­da­ren.

Han bor kvar i Umeå, har gjort så i he­la sitt liv för­u­tom en sä­song i Lu­leå, job­bar som pri­vat­mark­nads­chef på en bank och hål­ler sig fit. Cyklar till job­bet var­je dag och ser så många Björklö­ven­mat­cher han hin­ner med. Skill­na­den mot när han själv spe­la­de är stor, bå­de sett till spe­let och till klub­bens fram­gång­ar.

– Fram­för allt är det tem­pot och has­tig­he­ten, jag gis­sar att om man tit­tat på vå­ra mat­cher i dag så ser det väl ut att gå i slow­mo­tion. Även om jag blev li­te över­ras­kad, för nå­got år se­dan fick jag se bil­der från en match, och det var än­då hyf­sad fart.

”Re­dan då blev jag ju frälst”

Från 1980 till 1988 mis­sa­de hans Björklö­ven ba­ra slut­spe­let vid två till­fäl­len, och på den ti­den gick ba­ra de fy­ra bäs­ta dit. Det blev tre fi­na­ler, och ett guld.

– Vi var där näs­tan var­je år, mis­sa­de med nå­gon po­äng nå­gon sä­song och blev fem­ma. Men man minns ju till­ba­ka på den här ti­den som nå­got väl­digt ro­ligt. Det

var of­ta vi, ­Färjestad och Djur­går­den.

Vad var det som gjor­de att ni kun­de va­ra ett topp­lag un­der så många år?

– Som jag minns det var det väl­digt ro­li­ga, men hår­da, trä­ning­ar. Vi spe­la­de match på trä­ning­ar­na ock­så, det tävlades i allt, även un­der en trä­ning kun­de det bli slags­mål för att vi sat­sa­de så hårt. Och den hård­he­ten gjor­de att la­get blev väl­digt vasst.

Han ler vid min­net. Bred­vid ho­nom på bän­ken ne­re vid Umeäl­ven sit­ter en 21-åring och ser paff ut. Ax­el Ot­tos­son är till­ba­ka i mo­der­klub­ben igen se­dan två år, ef­ter en snabb ut­flykt till SHL och Mo­do.

Hur of­ta slåss ni på trä­ning­ar­na nu för ­ti­den…?

– In­te så of­ta. Men det är klart att ibland r­yker någ­ra ihop, sä­ger han och skrat­tar.

Ot­tos­son och Ökvist har bra koll på varand­ra. In­te ba­ra för att den yng­re ser Ökvists upp­häng­da trö­ja in­ne i T3 Cen­ter var­je dag, ut­an ock­så för att hans pap­pa An­ders för ett gäng år se­dan job­ba­de ihop med Ökvist på ban­ken. Han har dock ald­rig sett ho­nom s­pe­la, Ot­tos­son föd­des nio år ef­ter ­SM­gul­det 1987.

– Men han är ju en le­gen­dar i Björklö­ven, så det är klart att jag har koll på ho­nom.

JAGGISSARATTOMMAN TITTATPÅVÅRAMATCHER IDAGSÅSERDETVÄLUTATT

GÅISLOWMOTION.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.