FAMILJEFAJTEN!
SPORTBLADET HÄNGDE MED NÄR 3 X SYLVEGÅRD DRABBADE SAMMAN PÅ GOLFBANAN
MALMÖ. Äntligen ska brorsorna spela ihop i farsans lag.
Men att pappa är sportchef för två av sina söner är inte helt lätt.
– Det är en stor utmaning att inte lägga sig i, säger Patrik Sylvegård om sönerna.
Äldst får honnören. Pappa Patrik slår ut först på första hålet en molnig och ganska blåsig dag.
Vi är på Hylliekrokens golfcenter, en niohålsbana i Malmö. Inför den här säsongen är familjen Sylvegård återförenad i Redhawks. Patrik är sportchef. 25-årige Emil är hemvändaren som nu får spela ihop med sex år yngre brorsan Marcus.
Golf är trions gemensamma intresse. De hinner inte spela så mycket, men har alltid händelserika matcher mot varandra. Som i dag. – De har slagits och det har hänt grejer på golfbanan. Det har hänt att det har kastats grejer. Mackan har jublat och Emil har blivit tokig och jagat, säger Patrik.
Sylvegårdarna brukar ha ett eget familje- mästerskap en gång om året. Då tävlar Marcus och Emil i lag mot den tredje sonen Hampus, som är U15-tränare i Malmö, och Patrik.
– Där har vi vunnit många gånger. Ett år var vi i Älmhult av nån anledning. Och de sista tre hålen hade de inga bollar kvar. De hade slagit bort alla bollar för de var så förbannade på varandra. Men då var du inte så gammal, Mackan, säger Patrik och skrattar.
Själv har han inte så mycket att skratta åt efter första hålet. Sportchefen har sex slag i medan sönerna båda klarar det på fyra.
– Då blir första hålet uppvärmning. Vi ändrar reglerna. Vi kör de nästa tre hålen, säger Patrik.
”Inte självklart att flytta hem”
Emil Sylvegård lämnade moderklubben Malmö som 18-åring för två säsonger i den kanadensiska juniorhockeyn. De tre senaste säsongerna har han mött Redhawks som Luleåoch Linköpingspelare.
– Jag har alltid haft en dröm om att spela i Malmö igen. Att spela med min bror och ha pappa involverad. Det är klart att det är extremt roligt och jag vet inte om nån har gjort det förut. Det var inte självklart att flytta hem. Jag valde att gå till klubben där jag tror att jag kan utvecklas mest som hockeyspelare. Sen om det var att stanna kvar i Linköping eller Luleå eller vad det nu var, säger Emil och fortsätter:
– Jag kände att Malmö har nåt jäkligt bra på gång. Det kändes rätt och tränarna ville ha mig. Fansen gillar det. Det har en jäkla stor betydelse. Det känns bara rätt än så länge.
Patrik och Marcus delar det första hålet i det här matchspelet över tre hål. Vinnarskallarna lyser snabbt igenom ute på banan och man märker att trion brukar småpsyka varandra.
Emil gör rörelser med händerna ganska nära Marcus när lillebrorsan ska putta.
Efter Marcus lite sneda utslag på första hålet säger Patrik:
– Mackan när det blir lite press … Han är inte van vid att tidningen är här.
På ett hål gör Marcus ett pruttljud precis i Emils baksving så att storebrosan får stannaupp svingen.
När Patrik inte får en 30 centimeter lång putt säger han:
– Jag har aldrig fått en putt. Det spelar ingen roll om den så ligger på hålkanten ...
Marcus Sylvegård debuterade i Malmös Alag som 16-åring i januari 2016 borta mot Luleå. Storebrorsan Emil var med i samma match, men spelade för motståndarlaget.
– Klart det var speciellt. Jag fokuserade barapå om jag skulle få chansen att debutera. Klart att man tittade lite på hans byten. När jag själv fick chansen tänkte jag inte så mycket på det. Jag tror att vi mötte varandra i första bytet. Han hade kunnat köra över mig, men han tvekade, säger Marcus.
Tränat extra under sommaren
Marcus har haft en bra sommar. Den offensivt skicklige 19-åringen har närmat sig en ordinarie plats i laget.
– Det tycker jag. Jesper (Mattsson) har hjälpt mig mycket. Jag har tränat extra och Peter (Andersson) har gett mig chansen.
Att komma med i JVM-truppen är ett annatmål för Marcus den här säsongen.
– Klart att jag vill ta plats där. Och om jag tar plats vinna ett guld. Det är klart jag kämpar för det också.
Marcus har chansen att vinna både andra och tredje hålet. Den ena putten rullar kopp ut. Han och Patrik är i delad ledning efter tre hål.
På det första extrahålet har Patrik en lång putt för seger, men han tar i för mycket och får en lång retur. I stället vinner Emil hålet och alla tre kan vinna när de går till det andra extrahålet. Där slår Emil bort sig med ett dåligt utslag. Patrik sänker sin dryga meterlånga parputt. Marcus missar sin något kortare parputt.
Patrik sträcker upp händerna i luften och håller kvar dem länge. Marcus svär över förlusten. – Gammal är tydligen äldst, säger Patrik. Marcus bor kvar hemma hos sin föräldrar och det är inte alltid så lätt att stänga av hockeysnacket hemma.
– Man försöker, men det är svårt. Det är en stor utmaning för mig det här året att inte blanda mig i. Det är mitt dilemma, att jag har ett stort engagemang. Jag försöker behandladem som de andra i laget. Hemma är han fortfarande min son. Jag ska försöka stänga av det. Det har jag lovat mig själv. Jag tror inteMarcus blir bättre av det heller. Vi har tre riktigt bra tränare som tar hand om dem, säger Patrik.
Marcus säger så här om pappas hockeysnack:
– Han har ändå lugnat ner sig lite. Förut kunde det bli lite för mycket. Klart att vi ska prata hockey, men vi ska ju prata om annat också. Jag tycker han har skött det bra hittills och gjorde det bra förra året också. Mamma lugnar ner honom lite ibland. Han hetsar upp både mig och sig själv ibland. Men han vill ju mig väl. Det är därför jag tar åt mig av vad det han säger. Sved det att förlora golfen i dag, Marcus? – Mot pappa kan det vara okej för han jäklas inte så mycket. Men om det hade varit Emil hade jag varit riktigt arg.