DAGS ATT UTÖKA SHL TILL 16 LAG
WENNERHOLM: Tv-miljonerna får ändå ingen effekt – jag ser hellre att de används till att låta ligan växa
SHL klamrar sig envist fast vid att kunna kalla sig världens tredje bästa liga, alltsedan KHL snodde andraplatsen bakom självklara ettan NHL. Men mig kvittar det. Jag vill se ett SHL som föder nya stjärnor.
Inte göder dem som en gång var det.
Fjolåret var ett paradexempel på det som jag tycker SHL ska vara.
Världens bästa plantskola. Ett enda stort Modo. Eller rättare sagt – vad Modo en gång var. Att se stjärnor som Peter Forsberg, Markus Näslund, Henrik och Daniel Sedin växa fram är bland det häftigaste jag sett i den inhemska hockeyn.
Den magin var tillbaka i SHL förra säsongen.
Ett sagolikt genombrott för en junior som Elias Pettersson i Växjö, som dominerade både i grundserien och slutspelet och slog alla poängrekord som gick att slå.
Hockeyvärldens största talang i backen Rasmus Dahlin i Frölunda, som fick NHL-scouterna att dregla varje gång han klev in på isen.
En back i Joel Persson som gick rakt från division 1 och dominerade offensivt i mästarna Växjö.
En Olle Liss som få hört talas om, som tog klivet från Pantern till Rögleoch blev en sensation i slutet av säsongen. Michael Lindqvist som gick från allsvenska AIK till Färjestad och hamnade i New York Rangers.
Pierre Engvall mellanlandade i HV71 och tog klivet till TorontoMaple Leafs. Victor Ejdsell tog samma väg från BIK Karlskoga, via HV71 och hamnade i Chicago Blackhawks.
Ett ungt Timrå tog steget upp på rå talang och bra
ledarskap. Det ÄR svensk hockey i dag. Ungt och talangfullt och NHL:s största underleverantör utanför Nordamerika. Det svider naturligtvis då NHL plockar i stort sett varje talang som popparupp, men det är en verklighet jag sakta lärt mig leva med.
SHL – det som blir över
Den stigande dollarkursen har gjort NHL ännu köpstarkare och de pengar som finns i svensk hockey är småsmulor i sammanhanget.
Det nya avtalet med C More gör att SHL-klubbarna i dag får cirka 45 miljoner kronor per säsong ur ligans gemensamma pott.
En rekordsumma i svensk hockey, men mindre än vad NHLsvenskar som Loui Eriksson och Filip Forsberg ensamma tjänar på en säsong. Tillsammans med en hel drös andra svenska spelare.
Och NHL:s bäst betalde kommande säsong, John Tavares med sina nästan sjuka 15,9 miljoner dollar i Toronto, drar ensam in mer än vad tre SHL-klubbar får tillsammans. Det är olika världar. SHL-klubbarna får slåss om det som blir över från de rikas bord och när KHL tagit det näst bästa. Det finns 21 ofta bortglömda svenskar i KHL den här säsongen – ett helt lag där de flesta skulle vara stjärnor i SHL.
Men jag ser hellre en talangfull junior få chansen här hemma än en kanadensare med sisådär 400 matcher i NHL bakom sig, men där bäst före-datumet gått ut sedan länge.
Det går om man vill
Jag tror som de flesta andra att Rögle blir en sensation i vinter, inte minst på grund av unga spelare som Nils Höglander, 17 och Lucas Elvenes, 19. I Göteborg tror jag Tim Söderlund bli en given publikfavorit i Frölunda. Och av samma anledning gillar jag Djurgårdens helt blågula trupp.
Bara svenska spelare och inte en enda import – än så länge kanske jag ska tillägga.
Men det går om man vill.
Aldrig drömt mig tillbaka
Samtidigt kan jag inte påstå att de extra tv-miljonerna märks i spelartrupperna jämfört med i fjol.
Jag skulle hellre se de nya miljonerna användas till något annat.
Sedan SHL utökades till fjorton lag har jag inte drömt mig tillbaka till de gamla tolv en enda gång. Nu tycker jag det är dags att ta nästa steg. Att utöka SHL till sexton lag. Sexton lag skulle ge 60 omgångar på en säsong, åtta fler än i dag, och utslaget på höst, vinter och vår skulle det
knappt märkas.
Hellre än sömnpillret CHL
Kvalitén, då? Ja, det är klart att det skulle bli ytterligare lite urvattnat, men jag tror inte fansen bryr sig så mycket. Och jag skulle hellre se åtta extra SHL-omgångar än alla sömnpiller i Champions Hockey League.
Dessutom skulle det öppna för storlag som Leksand, AIK och Modo att ta steget tillbaka dit där de hör hemma.