DEY BLÅ­GU­LA BACKUND­RET

Hockeybibeln - - NEWS - Per Bjur­man per.bjur­man @af­ton­bla­det.se

Man be­hö­ver in­te va­ra an­satt av över­dri­vet bru­san­de ­pat­ri­o­tism för att få li­te gås­hud av det av­tryck den sam­ti­da ge­ne­ra­tio­nen svens­ka bac­kar gör i värl­dens bäs­ta li­ga. Visst, vi ha­de den bäs­ta av dem al­la, i form av Nick­las Lid­ström, re­dan un­der 90- och 00-ta­let, men han satt al­le­na på sin tron.

Nu form­li­gen kryl­lar det av Nor­ris Trop­hy­kan­di­da­ter från Sve­ri­ge i det 31 NHL-klub­bar­na.

Victor Hed­man i Tam­pa fick ju det­ta bac­kar­nas no­bel­pris så sent som i som­ras – som tred­je svensk i histo­ri­en ef­ter just Lid­ström och Erik Karls­son. Han, Karls­son, kal­las se­dan fle­ra år “värl­dens bäs­te” och ha­de strax fö­re sä­songs­star­ten hu­vud­rol­len i den störs­ta trej­den på över ett de­cen­ni­um – den som tog ho­nom från det kal­la Ot­ta­wa­till so­li­ga San Jo­se på and­ra ­si­dan kon­ti­nen­ten. I Dal­las är John Kling­berg sam­ti­digt kung på blå­lin­jen och i Ari­zo­na ny­bliv­ne lag­kap­te­nen Oli­ver Ek­man-Lars­son. Även Ham­pus Hag­man i ­Ana­heim, Mat­ti­as Ek­holm i Nashvil­le, Jo­nas Bro­din i Min­ne­so­ta samt du­on ­Oscar Klef­bom och Adam Lars­son i­­Ed­mon­ton till­hör den nya bac­ke­li­ten.

Suc­cén är ing­en slump

Och som grädd­klick på tosca­tår­tan blev allt­så Rasmus Dah­lin, som förs­te svensk ­se­dan Mats Sun­din, ploc­kad först i draf­ten i Dal­las i slu­tet av ju­ni – av Buf­fa­lo. Po­si­tion? Jo, han är så klart back. Pre­cis som Adam ­Bo­qvist (vald som num­mer sju), Filip ­Jo­hans­son (num­mer 24), Nils Lund­kvist (28), Rasmus San­din (29) och Mat­ti­as ­Samu­els­son (32).

– Det är im­po­ne­ran­de att se vad som hänt de se­nas­te åren, och fort­fa­ran­de ­hän­der. Vi har verk­li­gen en fan­tas­tisk ge­ne­ra­tion för­svars­spe­la­re just nu, sä­ger ve­te­ra­nen Niklas Kron­wall, som själv gör sig re­do för sin fem­ton­de ­sä­song i Detro­it Red Wings back­upp­sätt­ning. Han fort­sät­ter: – Och det är ju in­te ba­ra det att de här unga kil­lar­na är bra bac­kar i störs­ta all­män­het. De har su­ve­rän spel­upp­fatt­ning, är ly­san­de på skrid­skor och kan verk­li­gen spe­la. Oräd­da är de ock­så, de vå­gar gö­ra sa­ker på en gång. De har allt bac­kar ska ha nu­för­ti­dem.

Att kid­sen upp­för sig så, att de ut­veck­lat bå­de en kre­a­ti­vi­tet och en djärv­het som ­ti­di­ga­re in­te alls för­knip­pa­des med svensk hoc­key, är alls ing­en slump, vi­sar det sig när vi ta­lar med Tom­my Bous­tedt – ge­ne­ral ­ma­na­ger för Tre Kro­nor och hoc­key­för­bun­dets mång­å­ri­ge ut­veck­lings­chef. Han kan pe­ka på ett fem­ton år gam­malt ­al­ma­nacks­blad och för­kun­na att “här bör­ja­de den

­mo­der­na eran”.

– Ja, runt 2002 tyck­te vi att vi ha­de stag­ne­rat och ha­de för många de­fen­si­va, för­sik­ti­ga spe­la­re, och fram­för allt bac­kar. Det hand­la­de för myc­ket om att ba­ra fö­sa ut puc­ken ur egen zon så fort som möj­ligt och för li­te om att spe­la. Det var ock­så någ­ra kul­lar där vi in­te fick fram sär­skilt sto­ra ta­lang­er över ­hu­vud ta­get, be­rät­tar han.

– Så vi be­slu­ta­de oss för att läg­ga om he­la sät­tet att ut­veck­la unga spe­la­re, med sär­skilt fo­kus på att få fram en mer kon­struk­tiv, spel­skick­lig, mer mo­dern back­typ. Vi tog till och med fram ett pro­gram som het­te ”Att va­ra back” och jag minns att vi nå­got år spe­la­de in en in­struk­tions­vi­deo på Ho­vet med Nick­las Lid­ström och Niklas Kron­wall. Kron­wall minns ock­så – vagt. – Jo, jag har nå­gon bild av det där, he he. Jag är in­te sä­ker på att vi kun­de va­ra där sam­ti­digt, jag och ”Li­das”, men nå­got blev in­spe­lat.

– En bra sats­ning var det hur som helst. ­Ini­ti­a­tiv av den sor­ten mås­te all­tid kom­ma upp­i­från och nu ser vi re­sul­ta­tet.

John Kling­berg, ar­tis­ten i Tex­as som själv ut­gör ett av de mest lyc­ka­de ex­emp­len på vad som kan hän­da när sto­ra be­gåv­ning­ar får rätt för­ut­sätt­ning­ar, hål­ler med.

– Jag kan in­te se nå­gon an­nan för­kla­ring till att så många bli­vit så bra un­ge­fär sam­ti­digt. För­bun­det gjor­de nå­got väl­digt bra. Och de såg ju till att idéer­na spreds ut i di­strik­ten och till små­klub­bar. Jag och mi­na kom­pi­sar i sam­ma ung­dom­slag fick en rik­tigt ge­di­gen ut­bild­ning, sä­ger han.

Lång­sik­tig plan i he­la Sve­ri­ge

Am­bi­tio­nen att im­ple­men­te­ra det nya ­syn­sät­tet på bred front be­kräf­tas av Tom­my Bous­tedt.

– Det var in­te ba­ra sex per­so­ner som satt på Bo­sön och sa att nu ska svens­ka bac­kar spe­la mer kon­struk­tivt. Vi ut­ar­be­ta­de en lång­sik­tig plan och vinn­la­de oss om att den fick fot­fäs­te i he­la hoc­keys­ve­ri­ge. Vi var ock­så no­ga med att tan­ken på mer spel­skick­li­ga bac­kar kom in som del i trä­nar­ut­bild­ning­en. Det tror jag har haft stor be­ty­del­se. Kling­berg igen: – Ja, det märk­tes att trä­nar­na tog till sig det sät­tet att se på hoc­key. Jag byt­te själv från for­ward till back när jag var fjor­ton-fem­ton, just för att coacher­na tyck­te att jag ha­de spel­sin­ne och kun­de sät­ta igång spe­let bak­i­från.

Det är de tack­sam­ma för i Dal­las. ”Bur­ger” har, just som spe­lan­de back, frälst Tex­as-met­ro­po­len på näs­tan sam­ma sätt som JR Ewing fräls­te den lo­ka­la ol­je­in­du­strin i ti­der­nas­tv­så­pa.

An­nars har chefsi­de­o­lo­ger­na på för­bun­det ge­nom åren tyckt sig ha an­led­ning att oro­as en smu­la över vad som hän­der när de­ras om­sorgs­fullt sko­la­de guld­klim­par tar sig över At­lan­ten.

Lid­ström var så otro­ligt bra. Jag tror att många som var knat­tar då blev in­spi­re­ra­de och såg att man

in­te mås­te va­ra for­ward för att bli stor stjär­na.

– Ham­nar de i lag med coacher som har en mer gam­mal­dags upp­fatt­ning om hur bac­kar ska spe­la, och det har har ju hänt någ­ra gång­er, är det in­te bra. Då kan de häm­mas i ut­veck­ling­en, sä­ger Bous­tedt.

Fast nu­me­ra är ris­ken där­vid­lag täm­li­gen mar­gi­nell. De mest fyr­kan­ti­ga pu­ri­ta­ner­na har även i NHL bör­jat er­sät­tas av unga, pro­gres­si­va coacher som sjung­er ”pos­ses­sion”hoc­keyns lov och lå­ter värl­dens Erik Karls­sons va­ra just Erik Karls­sons.

Rasmus Dah­lins en­tré i Buf­fa­lo ger en bra bild. I någ­ra av trä­nings­mat­cher­na un­der för­sä­song­en för­sök­te han sig på någ­ra fin­ter som in­te gick hem. De led­de i stäl­let till att mot­stån­dar­na kom loss i fri­lä­gen.

För någ­ra år se­dan ha­de macho-auk­to­ri­te­ter­na i bå­set skällt ut ho­nom och ho­tat med re­pres­sa­li­er vid even­tu­ell re­pris.

Sabres-coachen Phil Hous­ley ryck­te på ­ax­lar­na.

”Det tar tid att lä­ra sig att spe­la i NHL och Rasmus be­hö­ver lä­ra sig vil­ka det är han ­spe­lar mot. Jag är glad att han fort­sät­ter för­sö­ka gö­ra sin gre­jer i stäl­let för att bli knäckt av miss­tag”, het­te det.

– Väl­digt bra sagt. Men så var ju Hous­ley själv en back som verk­li­gen spe­la­de hoc­key ock­så. Han för­står nog mer än de fles­ta om hur en spe­la­re som Rasmus ska han­te­ras, kon­sta­te­rar Tom­my Bous­tedt.

Som sam­ti­digt är no­ga med att in­te ta åt sig he­la äran av det på­gåen­de guld­ål­dern. – Det finns såklart många för­kla­ring­ar till att det här hän­der, un­der­stry­ker han.

– En an­nan är att unga män­ni­skor i dag rent ge­ne­rellt har en an­nan at­ti­tyd än man ha­de för ba­ra fem­ton-tjugo år se­dan. De fost­ras an­norlun­da, tror på sig själ­va och är be­näg­na att ta ris­ker. In­te ba­ra i hoc­keyn ut­an även i li­vet i stort. Det har Niklas Kron­wall ock­så no­te­rat. – Jo, så är det ju. Förr var man mer rädd att gö­ra fel. De här kil­lar­na ba­ra ska­kar av sig miss­tag. Ta en sån som Erik Karls­son. Jag har va­rit med när han gjort en vå­gad drag­ning som sis­te man och sånär miss­lyc­kats. Men har ba­ra skroc­kat och sagt nåt i stil med ”Ojdu, där var det nä­ra”. Sen har han gått ut och gjort det igen, ha ha. Jag tyc­ker den in­ställ­ning­en är här­lig.

Fort­sätt­ning föl­jer

”Kron­ner” har yt­ter­li­ga­re en för­kla­ring till att värl­dens bäs­ta li­ga sväm­mar över av back­stjär­nor från ärans och hjäl­tar­nas land:

Nämn­de Lid­ström – han som han, kanske, spe­la­de in en in­struk­tions­film med i 00-ta­lets bör­jan.

– Ja, han var så otro­ligt bra, och ha­de så­da­na fan­tas­tis­ka fram­gång­ar, att jag tror att många som var knat­tar då blev in­spi­re­ra­de och såg att man in­te mås­te va­ra for­ward för att bli stor stjär­na.

Tom­my Bous­tedt de­lar den upp­fatt­ning­en – och tror på sam­ma slags ef­fekt i fram­ti­den.

– Det är klart att ”Li­das” har stor del i att så många ta­lang­er valt att bli bac­kar och ­Erik Karls­son och Victor Hed­man och John Kling­berg och Oli­ver Ek­man-Lars­son och ­al­la and­ra kom­mer fort­sät­ta spor­ra ny ge­ne­ra­tio­ner och få än­nu fler be­gåv­ning­ar att sö­ka sig till back­po­si­tio­nen. Vem vill in­te bli en ny Erik Karls­son, lik­som?

Kort sagt – ut­sik­ter­na för att det svens­ka backund­ret fort­sät­ter är myc­ket go­da.

Fo­to: AP

Nor­ris Trop­hy-vin­nar­na Victor Hed­man och Erik Karls­son.

Nick­las Lid­ström har in­spi­re­rat en ny ge­ne­ra­tion bac­kar.

Fo­to: AP

RASMUS DAH­LIN1 8, Buf­fa­lo SabresBjur­man: Det kanske ter sig orätt­vist att in­klu­de­ra Ram­sus, bå­de mot ­ho­nom själv och and­ra. Han har ju pre­cis in­lett sin kar­riär. Men Rasmus är en så unik ta­lang att han mås­te näm­nas i de här sam­man­hang re­dan nu.Rasmus Dah­lin ploc­ka­des, som förs­te svensk se­dan Mats Sun­din, som num­mer ett i draf­ten i ju­ni ochär det se­nas­te till­skot­tet i det svens­ka backund­ret.

Fo­to: AP

John Kling­berg.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.