SVENSKARNAS ANDRA HEIM

ANAHEIM. När han 2012 kom till Anaheim Ducks hittade han bara en landsman i truppen.

Sex år senare vimlar det av svenskari omklädningsrummet i Honda Center.

– Det är väldigt roligt. Det blir en annan gemenskap, speciellt utanför isen, säger VM-hjälten Rickard Rakell, 25. Detroit Red Wings och Vancouver Canucks har länge varit klassiska svenskklubbar, men i vinter finns det en ny blågul huvudkoloni i NHL, Anaheim Ducks.

När Rickard Rakell kom till klubben 2012 var målvakten Viktor Fasth redan på plats, men fler svenskar fanns inte i klubben eller dåvarande farmarlaget Syracuse Crunch.

Sedan dess har Anaheim värvat så många spelare från Svea rike att svenska har blivit andraspråk i det lyxiga ankhägn som heter Honda Center.

Hampus Lindholm och Jakob Silfverberg anslöt säsongen därpå, Jacob Larsson har tillhört organisationen sedan 2016, Marcus Pettersson flyttade till Kalifornien inför den förra säsongen och nu har svenskklubben fått ytterligare två medlemmar i Isac Lundeström och Pontus Åberg.

– Det är väldigt roligt att ha många svenskar runt omkring sig. Det är skönt att kunna träffas utanför hockeyn, prata svenska och träffa de andra spelarnas familjer när de är här. Det blir en gemenskap på ett annat sätt, säger Rickard Rakell när Sportbladet träffar honom i Disneyland.

Käkar julmat ihop

Vilka spelare umgås du med mest?

– Jag och Hampus är grannar i Irvine och ses ganska ofta. ”Mackan” Petterssons tjej och min tjej har samma hemstad, så när vi är i Skellefteå hänger vi med dem på somrarna och vi spenderar mycket tid ihop när de är här. Det är jätteroligt. Vi kan relatera till olika saker och prata om det mesta. Alla är ju i samma situation och har mycket gemensamt, som att vi är väldigt långt ifrån våra familjer, säger Rickard Rakell.

Inte minst vid jul och andra högtider håller svenskarna ihop.

– Kring jul är det oftast några spelare som har sina familjer här. Då träffas vi och käkar lunch eller middag tillsammans. Då blir det lite köttbullar, prinskorv, potatis och skinka. Det är ganska kul.

Hur firade du första året?

– Det kommer jag inte ens ihåg, men när jag gjorde min första hela säsong i Anaheim var Hampus här. Han bodde hos en familj i Orange County där pappan, Björn Malmlund, är svensk. Då blev jag hembjuden till dem och firade jularna där. Ja, det har varit som en extrafamilj för mig också.

Har du någon förklaring till varför det finns så otroligt många svenskar i NHL?

– Vi kan spela i alla typer av femmor och alla typer av spel. Jag tror att vi svenskar är bra på att anpassa oss eftersom nästan alla har hållit på med många olika sporter. De flesta har spelat fotboll, är duktiga på att flytta sig efter en passning och kan se hur motståndaren rör fötterna eftersom man ibland måste dribbla förbi. Sådana saker, och att vi alltid har haft leken med i spelet, har man en väldig nytta av i hockey, säger Rickard Rakell.

Bländad av stjärnglansen

Sollentuna-killen var bara 19 år när han spelade sina första matcher för Anaheim Ducks. Han kommer aldrig glömma när han första gången klev in i omklädningsrummet och blev bländad av stjärnglansen.

– Där satt idoler som (Teemu) Selänne, Saku Koivu, (Ryan) Getzlaf och (Corey) Perry. Det är det jag kommer ihåg bäst, hur jag såg upp till dem och tyckte det var coolt.

Sex år senare är det Rakell som lyser starkast i Honda Center. 25-åringen gjorde 33 mål säsongen 2016/2017 och avgjorde då tio matcher, fler än någon annan spelare i världens bästa hockeyliga. Det var, skulle det visa sig, bara början. Förra säsongen svarade han för 34 mål och nästan dubblade antalet assist, från 18 till 35. Rakell var dessutom en av de största hjältarnanär Tre Kronor försvarade VMguldet, så han spelade till sig en plats i både NHL:s och VM:s All Star-lag.

– Jag har fått spela med väldigt duktiga spelare och anpassat mig efter det, förklarar han succén.

Är det så enkelt?

– Ja, jag vet inte vad jag ska säga annars. Under uppväxten var jag inte någon större målskytt, men jag har försökt utveckla mitt spel under alla år. Förrförra säsongen gjorde jag 33 mål men inte så mycket assist. Då försökte jag utveckla det och bli en bättre hockeyspelare som inte bara gör mål. Jag är glad att jag lyckades med det, och inför den här säsongen vill jag fortsätta utvecklas. Jag försöker hitta ett sätt att bli ännu mer kreativ i powerplay, så att jag kan hjälpa laget mer där.

”Ska spela mer offensivt” Hur förändras självbilden av en sådan säsong?

– Det beror på hur man ser på det. Det är fortfarande surt att vi åkte ut i första rundan i slutspelet (0–4 mot San Jose Sharks). Det är det jag tar med mig från förra säsongen, att vi inte var där när det gällde som mest.

Hur ser du på den kommande säsongen?

– Allt handlar om att ta sig till slutspel och där kan allt hända. Vi har ett bra lag och har sagt att vi ska spela mer offensivt, vilket jag hoppas ska gynna mig ännu mer. Konkurrensen är väldigt tuff, för det känns som att alla lag i vår division har fått in något nytt stjärnskott. Samtidigt är det en bra utmaning.

Vad gjorde du den 6 juni 2007?

– Inte en aning. Då var jag 14 år. Var det min...? Juni? Nä, jag vet inte.

Det var då Anaheim vann Stanley Cup efter att ha besegrat Ottawa med 6–2 i den femte finalmatchen.

– Jag såg inte matchen, för det var inte så lätt att kolla på NHL på den tiden. Det enda vi hade hemma var ett VHS-band med highlights. Det var med Selänne och Paul Kariya från Anaheim, Mats Sundin, Peter Forsberg, Wayne Gretzky, Mario Lemieux... Niklas Holmgren snackade på videon. Jag vet inte hur många gånger i veckan vi såg den, jag och brorsan (Robin, nu i norska Tønsberg Vikings). Ja, det var det bandet som rullade hemma hos oss.

Och sedan fick du spela med Selänne...

– Ja, jag hann göra det och det var coolt, säger Rickard Rakell.

Rakells Ducks – en blågul ankdamm: Som en extrafamilj