”JAG LE­VER EN DRÖM”

HED­BERG TROD­DE ATT HAN HA­DE FLYT­TAT KLART – DÅ RING­DE SI­LI­CON VAL­LEY

Hockeybibeln - - NEWS - Text & fo­to: Ste­fanHolm

SAN JO SE. Det vim­lar av svens­ka spe­la­re i NHL – men an­ta­let trä­na­re stan­nar vid två. Jo­han H ed­berg ,45, och Ulf Samu­els­son ,54. – Det vo­re nyt­tigt för svens­ka coacher att job­ba i far­mar­la­get, sä­ger Hed­berg, as­si­sten­toch mål­vaktsträ­na­re i San Jo­se Sharks.

Jo­han Hed­berg har er­satt match­ko­sty­men med trä­nings­o­ve­rall och sökt sig till ­So­lar4A­me­ri­ca Ice, en kvarts bil­re­sa från hem­ma­bor­gen SAP Cen­ter. Det är här han har sin var­dag. An­lägg­ning­en rym­mer fy­ra rin­kar och en av dem, den söd­ra, till­hör NHL-klub­ben. De övri­ga isy­tor­na är av­sed­da för uni­ver­si­tets­la­get Spar­tans och all­män­he­ten, som sö­ker sig hit för att äg­na sig åt is­hoc­key, kon­ståk­ning, broom­ball och cur­ling och sam­ti­digt sval­ka ner sig. Det kan be­hö­vas, för den här da­gen är det 30 ­gra­der varmt.

– Jag trivs väl­digt bra. Det är en jät­te­kul ­or­ga­ni­sa­tion att job­ba med och bra män­ni­skor rakt ige­nom, sä­ger Jo­han Hed­berg.

45-åring­en ut­veck­la­des till lands­lags­mål­vakt i Lek­sand och be­stäm­de sig 1997 för att sö­ka lyc­kan på and­ra si­dan At­lan­ten. Han fann den och spe­la­de un­der kar­riä­ren NHL­hoc­key för Pitts­burgh Pen­gu­ins, Van­cou­ver Ca­nucks, Dal­las Stars, At­lan­ta Th­ras­hers och New Jer­sey De­vils.

Tan­ken var att han även skul­le ha hun­nit med spel i San Jo­se Sharks. 1998 blev han ­trej­dad hit från Phi­la­del­p­hia, som ting­a­de Hed­berg i 1994 års draft.

– Jag spe­la­de för de­ras far­mar­lag i ett och ett halvt år och se­dan trej­da­de de mig till Pitts­burgh. Då ha­de de Mi­ke Ver­non och Ste­ve Shi­elds i NHL, (Jev­ge­nij) Na­bo­kov, (Mi­ik­ka) Kipru­soff och mig i far­mar­ligor­na. Ja, jag var väl fem­te­mål­vakt, sä­ger Jo­han Hed­berg.

Det finns enkla­re kon­kur­rens­si­tu­a­tio­ner...

– Ja, men klub­ben vil­le att al­la mål­vak­ter skul­le spe­la. ”Har vi in­te plats för er hit­tar vi det nå­gon an­nan­stans.” De bygg­de upp en mål­vakts­bank som de kun­de an­vän­da som va­lu­ta, och det lyc­ka­des de fan­tas­tiskt bra med. De trej­da­de Kipru­soff (Cal­ga­ry Fla­mes), de trej­da­de mig och så små­ning­om trej­da­de de (Ve­sa) Toska­la (To­ron­to Map­le Le­afs). Klub­ben har gjort det bra un­der en lång tid och det syns ju på re­sul­ta­ten.

”Det har va­rit skitro­ligt”

Hed­berg, el­ler Moo­se som blev hans smek­namn på grund av älg­mo­ti­vet på mål­vakts­hjäl­men, har sla­git sig ner på alu­mi­ni­um­läk­ta­ren in­till rin­ken och nic­kar mot flag­gor­na som ­be­rät­tar om klub­bens fram­gångs­ri­ka histo­ria.

2009 vann Sharks Pre­si­dents Trop­hy, ­pri­set till det NHL-lag som tar flest po­äng i grundse­ri­en. 2002, 2004, 2008, 2009, 2010 och 2011 vann ha­jar­na sin di­vi­sion, Pa­ci­fic, och 2016 blev det se­ger i den Väst­ra kon­fe­ren­sen.

– Det är playoff i prin­cip var­je år. Klub­ben har in­te haft så höga ”picks” (ti­di­ga val i draf­ten) och har än­då lyc­kats lig­ga på den här ni­vån så länge. Det är kul att se hur de job­bar med ut­bild­ning­en och för­äd­ling­en av spe­la­re.

Nu har Jo­han Hed­berg, i sin roll som ­as­si­stent och mål­vaktsträ­na­re, chan­sen att hjäl­pa San Jo­se Sharks till klub­bens förs­ta Stan­ley Cup.

Det var, be­rät­tar han, till­fäl­lig­he­ter­na som för­de ho­nom hit. 2013, då New Jer­sey De­vils löst ut Hed­berg från kon­trak­tet och New York Rang­ers valt att bry­ta hans så kal­lat try­out-kon­trakt ha­de han inga pla­ner på att bli trä­na­re.

– Egent­li­gen föll det på mig. När jag blev ut­köpt av New Jer­sey vil­le Lou La­mo­ri­el­lo (klub­bens då­va­ran­de ge­ne­ral ma­na­ger) att jag skul­le job­ba som ”spe­ci­al as­sign­ment coach”. Jag för­sök­te fyl­la en roll, var ute och scou­ta­de en del, job­ba­de med far­mar­la­get (Al­ba­ny De­vils), såg NHL-mat­cher­na och kom med in­put. Året ef­ter ring­de han upp och sa att jag skul­le va­ra mål­vaktscoach i Al­ba­ny. ”Ja­ha”, sa jag, ”det kan jag väl va­ra.” Jag var där i ett år och se­dan ring­de Pe­ter DeBo­er, som var min sista trä­na­re i New Jer­sey. Han ha­de fått job­bet i San Jo­se och sa att han vil­le ha med mig dit. Först tänk­te jag att jag ha­de flyt­tat klart, men se­dan in­såg jag vil­ken chans det var att få job­ba på den här ­ni­vån di­rekt. Det har jag in­te ång­rat. Det har ­va­rit skitro­ligt, sä­ger Jo­han Hed­berg.

Han är lättin­ter­vju­ad, sam­ti­digt som han är svårin­ter­vju­ad. Hi­e­rar­kin är tyd­lig i NHL­klub­bar­na, så i sam­band med in­ter­vju­för­frå­gan klar­gjor­de press­che­fen Scott Em­mert att Hed­berg, en­ligt la­gets po­li­cy, in­te är tillå­ten att ut­ta­la sig om en­skil­da spe­la­re och la­get.

Det stan­na­de in­te där, för mi­nu­ter­na fö­re frå­gestun­den vil­le Ky­le Stuet­zel, en av hans med­ar­be­ta­re, ve­ta vad frå­gor­na ska hand­la om.

– Vi vill ha en enad bild ut­åt. Pe­ter är den som ut­ta­lar sig om spe­let, spe­la­re och så vi­da­re. Då vet man vad som är sagt. Det blir ore­da om en me­di­e­ka­nal har ett ut­ta­lan­de från en ­as­si­ste­ran­de trä­na­re som in­te rim­mar med det som kom­mer från hu­vud­coachen, för­kla­rar Hed­berg.

Så om jag frå­gar dig vad Erik Karls­son kom­mer till­fö­ra la­get och vad ni har för möj­lig­he­ter att vin­na Stan­ley Cup så får du in­te sva­ra?

– Det är klart att Erik kom­mer till­fö­ra jät­te­myc­ket. Han är ju en av värl­dens bäs­ta hoc­key­spe­la­re. Det kan jag sva­ra på ge­ne­rellt men frå­gar du vad jag tyc­ker att Ke­vin La­banc bor­ de för­bätt­ra sä­ger jag att jag in­te har man­dat att sva­ra. Om vi kan vin­na Stan­ley Cup? Även om man har ett jät­te­bra lag är det så myc­ket som ska fal­la rätt. Att ba­ra ta sig till slut­spel är otro­ligt svårt. Många lag har bli­vit bätt­re i vår di­vi­sion och kom­mer man till slut­spel ska man ha tur med ska­dor, tur med mål­vakts­spe­let, tur med stud­sar... Allt mås­te fal­la rätt. Vi var ju i fi­nal för någ­ra år se­dan och tit­tar man till­ba­ka ha­de vi en väl­dig tur fram till fi­na­len. Vi fick va­ra ska­de­fria och det var en stor, stor del.

He­la fa­mil­jen sam­lad

Jo­han Hed­berg har va­rit en del av San Jo­se Sharks se­dan 2015 och lär­de om­gå­en­de kän­na de övri­ga trä­nar­na, bå­de som kol­le­gor och pri­vat­per­so­ner. Det un­der­lät­ta­des av det fak­tum att han un­der si­na förs­ta år i Si­li­con Val­ley var sam­bo med Pe­ter DeBo­er och as­si­stent­kol­le­gan Ste­ve Spott. I det nya ledar­tea­met var det ba­ra Bob Bough­ner, nu hu­vud­trä­na­re i Flo­ri­da Pant­hers, som val­de eget bo­en­de.

– Al­la fy­ra kom från öst­kus­ten och ha­de barn i sko­lor där. Ef­tersom fa­mil­jer­na ha­de eta­ble­rat sig kän­de al­la att det var lät­tast om vi åk­te själ­va och job­ba­de, så fick fa­mil­jer­na kom­ma och häl­sa på. I två år bod­de vi så. Det var bra i bör­jan, för då var det myc­ket att lä­ra sig och ba­ra fo­kus på hoc­keyn. Nu har jag fått in mer ru­tin och in­för för­ra sä­song­en flyt­ta­de fa­mil­jen hit. Nu har vi ett rik­tigt liv här bor­ta och det är skönt.

Han och hust­run Per­nil­la bor i idyl­lis­ka Los Ga­tos till­sam­mans med dött­rar­na Mol­ly, 23, Wil­ma, 20, och Bea, 14.

– När vi flyt­ta­de från At­lan­ta till New Jer­sey flyt­ta­de Mol­ly hem till Sve­ri­ge. Hon bod­de där i sex år men har nu kom­mit över med sin pojk­vän. Wil­ma trod­de vi ock­så att vi ha­de spar­kat ut, men hon har ock­så kom­mit till­ba­ka. Vi trod­de att vi skul­le va­ra tre i det lil­la hus vi köp­te, men nu är vi sex. Det går bra, är ba­ra my­sigt. Det är så jäk­la fint att bo här.

Da­gens is­pass star­ta­de strax fö­re 11.00 och var över på en dryg tim­me, men hans ar­bets­da­gar är be­tyd­ligt läng­re än så.

– En trä­nings­dag sam­las vi se­nast 08.00 för att gå ige­nom pla­ne­ring­en, da­gens upp­lägg, dis­ku­te­ra li­ne­ups och spe­la­re. Har vi haft match da­gen in­nan går vi ige­nom mat­chen igen och får en bild av hur vi ska gå fram­åt. Jag är an­sva­rig för mål­vak­ter­ na, an­sva­rar för vi­deo­ge­nom­gång, trä­ning och för­be­re­del­ser. Un­der mat­cher­na sit­ter jag och Da­ve Barr på lä­ka­ren med he­ad­set, så att vi kan kom­mu­ni­ce­ra med en av kil­lar­na på bän­ken och vi­de­o­kil­len. Mel­lan pe­ri­o­der­na ki­lar jag ner till om­kläd­nings­rum­met och ger in­put, och se­dan spring­er jag upp igen.

Kän­ner du dig del­ak­tig i la­gets fram­gång­ar i din roll som mål­vaktsträ­na­re och as­si­stent?

– Det är klart att jag är del­ak­tig, men jag har ing­et ego i det. Jag tyc­ker ba­ra det är så ro­ligt att kom­ma till rin­ken var­je dag och se gläd­jen, att det är lätt­samt och att al­la är gla­da. Där kän­ner jag mig del­ak­tig.

An­ta­let svens­ka spe­la­re fort­sät­ter att växa i NHL, men var­för är det så få svens­ka trä­na­re?

– Jag vet in­te, men det vo­re nyt­tigt för ­svens­ka coacher att job­ba som as­si­stent el­ler hu­vud­coach i far­mar­la­get. Tit­ta på Ri­kard (Grön­borg), som gjor­de en mas­sa oli­ka sa­ker här, och hans fram­gång. Sve­ri­ge är jät­te­bra på si­na sa­ker men här gör man sa­ker an­nor­lun­da. Det är en an­nan värld. Det vo­re bra för svensk hoc­key, men många som har spe­lat här bor­ta vill åka hem för att bar­nen ska gå i svensk ­sko­la och så vi­da­re. Vi fick barn väl­digt ti­digt, så de har vux­it upp och bli­vit ro­ta­de här. Även om jag in­te ha­de fått det här job­bet är det in­te ­sä­kert att vi ha­de flyt­tat hem. Då kanske jag ha­de hit­tat på nå­got an­nat att gö­ra.

Tror Grön­borg blir först

Vad har du för dröm­mar som trä­na­re?

– Jag le­ver en dröm just nu. Det här är skitro­ligt och jag har inga stör­re am­bi­tio­ner att bli hu­vud­coach. I al­la fall in­te nu. Och om jag vill bli det skul­le jag ta många steg till­ba­ka och bör­ja om på en ni­vå där jag får lä­ra mig or­dent­ligt. Jag har en oer­hörd re­spekt för hur myc­ket en hu­vud­coach gör, hur fo­ku­se­ra­de, skar­pa och fram­syn­ta de är. Det är ett enormt kom­pli­ce­rat jobb. Du ska va­ra en duk­tig coach på bän­ken, du ska va­ra duk­tig med kil­lar­na, du ska kun­na skö­ta is­trä­ning­en, du ska kun­na pla­ne­ra, du ska... Nä, det där skul­le jag ­be­hö­va lä­ra mig på rätt ni­vå.

Vo­re det in­te coolt att bli Sve­ri­ges förs­ta hu­vud­trä­na­re i NHL?

– Nej, fan. Jag har in­te am­bi­tio­nen och trivs bra som det är.

Vem blir den förs­te, tror du?

– Ri­kard (Grön­borg) är sä­kert på gång. Ja, det tror jag. Det ryk­ta­des om det ti­di­ga­re i år, att lag var in­tres­se­ra­de. Uf­fe (Samu­els­son) har ock­så va­rit på ta­pe­ten i fle­ra år. Han har va­rit hu­vud­coach i Sve­ri­ge ­(Modo), va­rit ”as­si­stant” och ”as­so­ci­a­te coach” här och ­va­rit hu­vud­coach i far­mar­la­get. Han har all bakgrund som be­hövs, så jag hop­pas han får chan­sen.

”Sve­ri­ge är jät­te­bra på si­na sa­ker men här gör man sa­ker an­norlun­da.

Det är en an­nan värld.”

San Jo­se har bli­vit hem­ma för Jo­han Hed­berg. Nu får den svens­ke mål­vaktsträ­na­ren säll­skap av Erik Karls­son. ”Klart att han kom­mer till­fö­ra jät­te­myc­ket”.

Fo­to: STE­FAN HOLM

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.