”JAG LEVER EN DRÖM”
HEDBERG TRODDE ATT HAN HADE FLYTTAT KLART – DÅ RINGDE SILICON VALLEY
SAN JO SE. Det vimlar av svenska spelare i NHL – men antalet tränare stannar vid två. Johan H edberg ,45, och Ulf Samuelsson ,54. – Det vore nyttigt för svenska coacher att jobba i farmarlaget, säger Hedberg, assistentoch målvaktstränare i San Jose Sharks.
Johan Hedberg har ersatt matchkostymen med träningsoverall och sökt sig till Solar4America Ice, en kvarts bilresa från hemmaborgen SAP Center. Det är här han har sin vardag. Anläggningen rymmer fyra rinkar och en av dem, den södra, tillhör NHL-klubben. De övriga isytorna är avsedda för universitetslaget Spartans och allmänheten, som söker sig hit för att ägna sig åt ishockey, konståkning, broomball och curling och samtidigt svalka ner sig. Det kan behövas, för den här dagen är det 30 grader varmt.
– Jag trivs väldigt bra. Det är en jättekul organisation att jobba med och bra människor rakt igenom, säger Johan Hedberg.
45-åringen utvecklades till landslagsmålvakt i Leksand och bestämde sig 1997 för att söka lyckan på andra sidan Atlanten. Han fann den och spelade under karriären NHLhockey för Pittsburgh Penguins, Vancouver Canucks, Dallas Stars, Atlanta Thrashers och New Jersey Devils.
Tanken var att han även skulle ha hunnit med spel i San Jose Sharks. 1998 blev han trejdad hit från Philadelphia, som tingade Hedberg i 1994 års draft.
– Jag spelade för deras farmarlag i ett och ett halvt år och sedan trejdade de mig till Pittsburgh. Då hade de Mike Vernon och Steve Shields i NHL, (Jevgenij) Nabokov, (Miikka) Kiprusoff och mig i farmarligorna. Ja, jag var väl femtemålvakt, säger Johan Hedberg.
Det finns enklare konkurrenssituationer...
– Ja, men klubben ville att alla målvakter skulle spela. ”Har vi inte plats för er hittar vi det någon annanstans.” De byggde upp en målvaktsbank som de kunde använda som valuta, och det lyckades de fantastiskt bra med. De trejdade Kiprusoff (Calgary Flames), de trejdade mig och så småningom trejdade de (Vesa) Toskala (Toronto Maple Leafs). Klubben har gjort det bra under en lång tid och det syns ju på resultaten.
”Det har varit skitroligt”
Hedberg, eller Moose som blev hans smeknamn på grund av älgmotivet på målvaktshjälmen, har slagit sig ner på aluminiumläktaren intill rinken och nickar mot flaggorna som berättar om klubbens framgångsrika historia.
2009 vann Sharks Presidents Trophy, priset till det NHL-lag som tar flest poäng i grundserien. 2002, 2004, 2008, 2009, 2010 och 2011 vann hajarna sin division, Pacific, och 2016 blev det seger i den Västra konferensen.
– Det är playoff i princip varje år. Klubben har inte haft så höga ”picks” (tidiga val i draften) och har ändå lyckats ligga på den här nivån så länge. Det är kul att se hur de jobbar med utbildningen och förädlingen av spelare.
Nu har Johan Hedberg, i sin roll som assistent och målvaktstränare, chansen att hjälpa San Jose Sharks till klubbens första Stanley Cup.
Det var, berättar han, tillfälligheterna som förde honom hit. 2013, då New Jersey Devils löst ut Hedberg från kontraktet och New York Rangers valt att bryta hans så kallat tryout-kontrakt hade han inga planer på att bli tränare.
– Egentligen föll det på mig. När jag blev utköpt av New Jersey ville Lou Lamoriello (klubbens dåvarande general manager) att jag skulle jobba som ”special assignment coach”. Jag försökte fylla en roll, var ute och scoutade en del, jobbade med farmarlaget (Albany Devils), såg NHL-matcherna och kom med input. Året efter ringde han upp och sa att jag skulle vara målvaktscoach i Albany. ”Jaha”, sa jag, ”det kan jag väl vara.” Jag var där i ett år och sedan ringde Peter DeBoer, som var min sista tränare i New Jersey. Han hade fått jobbet i San Jose och sa att han ville ha med mig dit. Först tänkte jag att jag hade flyttat klart, men sedan insåg jag vilken chans det var att få jobba på den här nivån direkt. Det har jag inte ångrat. Det har varit skitroligt, säger Johan Hedberg.
Han är lättintervjuad, samtidigt som han är svårintervjuad. Hierarkin är tydlig i NHLklubbarna, så i samband med intervjuförfrågan klargjorde presschefen Scott Emmert att Hedberg, enligt lagets policy, inte är tillåten att uttala sig om enskilda spelare och laget.
Det stannade inte där, för minuterna före frågestunden ville Kyle Stuetzel, en av hans medarbetare, veta vad frågorna ska handla om.
– Vi vill ha en enad bild utåt. Peter är den som uttalar sig om spelet, spelare och så vidare. Då vet man vad som är sagt. Det blir oreda om en mediekanal har ett uttalande från en assisterande tränare som inte rimmar med det som kommer från huvudcoachen, förklarar Hedberg.
Så om jag frågar dig vad Erik Karlsson kommer tillföra laget och vad ni har för möjligheter att vinna Stanley Cup så får du inte svara?
– Det är klart att Erik kommer tillföra jättemycket. Han är ju en av världens bästa hockeyspelare. Det kan jag svara på generellt men frågar du vad jag tycker att Kevin Labanc bor de förbättra säger jag att jag inte har mandat att svara. Om vi kan vinna Stanley Cup? Även om man har ett jättebra lag är det så mycket som ska falla rätt. Att bara ta sig till slutspel är otroligt svårt. Många lag har blivit bättre i vår division och kommer man till slutspel ska man ha tur med skador, tur med målvaktsspelet, tur med studsar... Allt måste falla rätt. Vi var ju i final för några år sedan och tittar man tillbaka hade vi en väldig tur fram till finalen. Vi fick vara skadefria och det var en stor, stor del.
Hela familjen samlad
Johan Hedberg har varit en del av San Jose Sharks sedan 2015 och lärde omgående känna de övriga tränarna, både som kollegor och privatpersoner. Det underlättades av det faktum att han under sina första år i Silicon Valley var sambo med Peter DeBoer och assistentkollegan Steve Spott. I det nya ledarteamet var det bara Bob Boughner, nu huvudtränare i Florida Panthers, som valde eget boende.
– Alla fyra kom från östkusten och hade barn i skolor där. Eftersom familjerna hade etablerat sig kände alla att det var lättast om vi åkte själva och jobbade, så fick familjerna komma och hälsa på. I två år bodde vi så. Det var bra i början, för då var det mycket att lära sig och bara fokus på hockeyn. Nu har jag fått in mer rutin och inför förra säsongen flyttade familjen hit. Nu har vi ett riktigt liv här borta och det är skönt.
Han och hustrun Pernilla bor i idylliska Los Gatos tillsammans med döttrarna Molly, 23, Wilma, 20, och Bea, 14.
– När vi flyttade från Atlanta till New Jersey flyttade Molly hem till Sverige. Hon bodde där i sex år men har nu kommit över med sin pojkvän. Wilma trodde vi också att vi hade sparkat ut, men hon har också kommit tillbaka. Vi trodde att vi skulle vara tre i det lilla hus vi köpte, men nu är vi sex. Det går bra, är bara mysigt. Det är så jäkla fint att bo här.
Dagens ispass startade strax före 11.00 och var över på en dryg timme, men hans arbetsdagar är betydligt längre än så.
– En träningsdag samlas vi senast 08.00 för att gå igenom planeringen, dagens upplägg, diskutera lineups och spelare. Har vi haft match dagen innan går vi igenom matchen igen och får en bild av hur vi ska gå framåt. Jag är ansvarig för målvakter na, ansvarar för videogenomgång, träning och förberedelser. Under matcherna sitter jag och Dave Barr på läkaren med headset, så att vi kan kommunicera med en av killarna på bänken och videokillen. Mellan perioderna kilar jag ner till omklädningsrummet och ger input, och sedan springer jag upp igen.
Känner du dig delaktig i lagets framgångar i din roll som målvaktstränare och assistent?
– Det är klart att jag är delaktig, men jag har inget ego i det. Jag tycker bara det är så roligt att komma till rinken varje dag och se glädjen, att det är lättsamt och att alla är glada. Där känner jag mig delaktig.
Antalet svenska spelare fortsätter att växa i NHL, men varför är det så få svenska tränare?
– Jag vet inte, men det vore nyttigt för svenska coacher att jobba som assistent eller huvudcoach i farmarlaget. Titta på Rikard (Grönborg), som gjorde en massa olika saker här, och hans framgång. Sverige är jättebra på sina saker men här gör man saker annorlunda. Det är en annan värld. Det vore bra för svensk hockey, men många som har spelat här borta vill åka hem för att barnen ska gå i svensk skola och så vidare. Vi fick barn väldigt tidigt, så de har vuxit upp och blivit rotade här. Även om jag inte hade fått det här jobbet är det inte säkert att vi hade flyttat hem. Då kanske jag hade hittat på något annat att göra.
Tror Grönborg blir först
Vad har du för drömmar som tränare?
– Jag lever en dröm just nu. Det här är skitroligt och jag har inga större ambitioner att bli huvudcoach. I alla fall inte nu. Och om jag vill bli det skulle jag ta många steg tillbaka och börja om på en nivå där jag får lära mig ordentligt. Jag har en oerhörd respekt för hur mycket en huvudcoach gör, hur fokuserade, skarpa och framsynta de är. Det är ett enormt komplicerat jobb. Du ska vara en duktig coach på bänken, du ska vara duktig med killarna, du ska kunna sköta isträningen, du ska kunna planera, du ska... Nä, det där skulle jag behöva lära mig på rätt nivå.
Vore det inte coolt att bli Sveriges första huvudtränare i NHL?
– Nej, fan. Jag har inte ambitionen och trivs bra som det är.
Vem blir den förste, tror du?
– Rikard (Grönborg) är säkert på gång. Ja, det tror jag. Det ryktades om det tidigare i år, att lag var intresserade. Uffe (Samuelsson) har också varit på tapeten i flera år. Han har varit huvudcoach i Sverige (Modo), varit ”assistant” och ”associate coach” här och varit huvudcoach i farmarlaget. Han har all bakgrund som behövs, så jag hoppas han får chansen.
”Sverige är jättebra på sina saker men här gör man saker annorlunda.
Det är en annan värld.”