”ALLA VET ATT KRAVEN ALLTID ÄR GANSKA HÖGA”
STOCKHOLM. AIK bygger nytt med billigare material men förväntningarna är oförändrat höga. Inte minst från Henrik Rommel, den spelande supportern. – Jag har samma krav som de andra fansen. AIK ska vara i toppen, säger 25-åringen.
AIK förlorade bara åtta matcher i hockeyallsvenskan 2018/2019 och hade inte mindre än elva poäng ner till tabelltvåan Oskarshamn. Det uttalade målet var SHL men på den forsatta resan mot slutdestinationen åkte klubben av vägen både en och två gånger. Oskarshamn blev för svårt i den allsvenska finalen och Leksand blåste ”Gnaget” på den andra biljetten till direktkvalet.
Säsongen var plötsligt över och kvar stod en gulsvart klubb med röda siffror och spillrorna efter en dröm. Ekonomin var körd i botten och spelare och ledare hoppade överbord för att hitta arbetsgivare som verkar på säkrare vatten.
Huvudtränaren Tomas Mitell fann drömjobbet i Chicago Blackhawks, assistenten Jeff Jakobs tog över Mora, målvaktstränaren Robin Danielsson gick till Brynäs och Peter Nylander är ny J20-tränare i Huddinge. Målvakten Erik Källgren kallades till Phoenix av Arizona Coyotes och ska inleda NHL-äventyret i farmarlaget Tucson Roadrunners. Fredric Weigel, Anton Holm och Filip Windlert drog till Finland, lagkaptenen Christian Sandberg till HV71, Max Lindholm och Daniel Muzito Bagenda till Örebro, Jesper Frödén och backtalangen Philip Broberg hamnade i Skellefteå, Garry Nunn och Eric Castonguay i Schweiz, Mathias From i Modo och Markus Hermanstad i Österrike. Alexander Deilert, Ludvig Claesson, Simon Fernholm kommer dyka upp på Hovet även i vinter men då är det som spelare i Björklöven, Tingsryd och Vita Hästen.
Det är därför det ser ut som det gör på Hovet en tisdag i september. Anders Gozzi och hans sexåriga blandrasjycke stryker fortfarande omkring i A-lagets omklädningsrum men många ansikten är nya. Klubbikonen som blev sportchef ska själv assistera tränaren Jussi Salo, som hämtas från J20-laget och känner många av de ungdomar som slussas in i A-laget, som Lukas Macklin, målvakten August Hedlund och Samuel Sjölund.
Efter en fyra år lång satsning mot SHL är AIK tillbaka på ruta ett, eller?
– Det känns inte som att AIK ska ha ett mellanår. Alla AIK:are vet att kraven alltid är ganska höga. Det spelar ingen roll att det är en mindre budget. Alla förväntar sig att de ska vara i toppen och göra en satsning för att gå upp, säger Henrik Rommel.
Att han säger ”de” om sig och sina lagkamrater förklaras med att han är lika mycket supporter som idrottsman. Den 25-årige forwarden växte upp inte långt från Råsunda och bor nu som då på Råsundavägen i Solna, vilket anstår en sann gnagare.
– Det får man väl säga. Där finns det inte många som inte håller på AIK. Ja, det skulle vara om de är nyinflyttade, säger ”Henke”.
Vad har du för krav på AIK, om jag frågar supportern snarare än hockeyspelaren?
– Fan, man kommer hit för att göra något bra och bryr man sig mycket brukar det bli bra. Jag har samma krav som fansen. Att det ska bli bra, att klubben vill göra en satsning framåt.
Henrik Rommel har precis avslutat fysträningen och kommit tillbaka till omklädningsrummet. Pulsen har inte gått ner när han parkerar framför mikron i spelarloungen och värmer en medhavd matlåda inför ispasset. Den här dagen slipper han äta pasta.
– Det är en speciallåda, marockansk gryta med bönor och hirs. Morsan har lagat och skickade med mig lite extra. Det är schyst att få smaka lite annat käk, säger ”Henke” och slår sig ner vid ett av borden.
Kommer du ihåg första gången du var här på Hovet?
– Då var jag inte gammal. Jag var här och tittade med farsan när AIK spelade i SHL för länge, länge sedan. Jag minns bara att jag satt nära gången där spelarna går ut. Jag har tydligare minnen från när AIK hade åkt ner i allsvenskan, speciellt när de mötte Hammarby. Ja, de matcherna var alltid speciella. Då gillade jag spelare som Beck (Mattias), Christian (Sandberg) och Mikael Österberg, som var ledare på hockeyskolan. Jag spelade med Christians lillebror (Filip) och när jag var hemma hos honom kunde Christian vara där. Det var lite häftigt, berättar han mellan tuggorna.
Erbjöds tryoutkontrakt
Henrik Rommel har AIK som moderklubb och det var här han formades till en tonårsstjärna. Han hjälpte Stockholm att vinna TVpucken, spelade till sig en plats i U16-landslaget och blev säsongen 2013/2014 mål- och poängkung i J20 superelit.
Dåvarande AIK-tränaren Rikard Franzén
”BRYR MAN SIG MYCKET BRUKAR DET BLI BRA. JAG HAR SAMMA KRAV SOM FANSEN.”
kunde inte blunda för framtiden och lät 19-åringen, efter en låneperiod i Troja-Ljungby, göra SHL-debut.
– Det var en stor grej, så det är klart att jag var nervös. I första matchen var jag med för att se och lära men jag fick göra flera byten när vi mötte HV71 borta och Skellefteå hemma. Då insåg jag att SHL är en bra liga. Mot HV var jag inne på ett långt byte och spelade mot (Anssi) Salmela. Han var duktig, liksom. Det var ett jävligt jobbigt byte man man lär sig av sådant. Det var kul, säger Rommel, som medverkade i sex matcher under sin första A-lagssäsong.
Trots att utvecklingskurvan pekade kraftigt uppåt upp blev det ingen fortsättning i AIK. Henrik ville stanna men dåvarande sportchefen Daniel Rudslätt erbjöd bara ett tryoutkontrakt.
– Många juniorer flyttades upp när vi åkte ur SHL och de flesta kontrakterades. Jag var med och körde under försäsongen men det är ovisst med en tryout. Även om jag tagit en plats i truppen hade jag kanske inte stått längst fram i ledet och fått spela mycket. Det var så tankarna gick, och jag behövde speltid. Det var inga hard feelings men jag kan inte sticka under stol med att jag var lite besviken.
I stället blev det spel i den amerikanska juniorligan, USHL. Sommaren 2015 flyttade Henrik Rommel till Iowa och Waterloo Black Hawks, som han tillhörde under en säsong.
– Det var kul att testa en ny stil av ishockey, få med sig något av det och lära sig ett nytt språk. Det var jättenyttigt att flytta, säger Henrik.
Han bodde hos en värdfamilj i Waterloo, hos Rich och Ashley Naylor, och delade tak och fritid med två lagkamrater, Brock Boeser och Sam Rossini.
– Först bodde jag ensam men ganska snart flyttade de in. Det var jättekul att bo tre killar i samma hus och vi hade en bra värdfamilj som tog hand om oss på ett jättebra sätt. S
I dag är Boeser en av Elias Petterssons lekkamrater i Vancouver.
– Ja, det är häftigt. Det är två duktiga spelare i samma ålder. Boeser är en jättesnäll kille, trevlig och lätt att ha att göra med. Vi hade många duktiga spelare i laget men han var bäst. Man såg redan då att han skulle bli en bra spelare. I powerplay var det bara att skicka över pucken till honom så small det. Han hade ett fantastiskt skott.
Av dina lagkamrater lyckades även Brandon Montour, Buffalo, etablera sig i NHL. Blake Hillman har luftats i Chicago och förra säsongen debuterade Rem Pitlick för Nashville. Du måste också ha drömt om NHL.
– Ja, det tror jag att alla spelare har gjort. Det är inget jag har släppt även om det är väldigt avlägset. Det är nyttigt att drömma och jag drömde ännu mer då. Jag är väldigt glad över att vara här, nöjd med att ha tagit mig så här långt.
När Rommel återvände till Sverige hamnade han i division 1-laget Kumla eftersom ingen klubb högre upp i seriesystemet visade intresse. I Närke hade han sin morbror, Johan Holmstedt, som assisterande tränare och fick spela med sin kusin, Oscar Holmstedt. Han återförenades dessutom med Gunnar Lejdborg, som han haft som tränare i Troja.
Var för bra för hockeyettan
Henrik Rommel visade omgående att han var för bra för serien, svarade för 18 poäng på tolv matcher och blev värvad till Almtuna. Det var där han inledde sin allsvenska resa, som fortsatte i Karlskoga och Vita Hästen.
– Jag kom hem från USA som en bättre spelare men man får ta hänsyn till att de allsvenska lagen inte har koll på vad spelare gör där borta. I Kumla fick jag spela mycket och det var det jag ville, för att synas. I efterhand var det ett bra val, för det var kul att komma till Almtuna och spela i allsvenskan. Nu har jag varit runt lite, åtminstone i de södra delarna av Sverige.
Förra säsongen höll sig Vita Hästen kvar via kval men du hade en bra vinter, blev lagets bäste målskytt i både grundserien och kvalet. Du var skadad och avstängd men hann ändå göra 18 mål på 50 matcher.
– Ja, det blev ett konstigt år. Vi fick inte spelet att stämma, blev alldeles för defensiva och hade svårt att få till det framåt i spel fem mot fem. Kvalserien, att vi räddade anseendet, var det enda positiva. Det var skönt att vi lyckades hålla oss kvar. Jag hade en bra första halva på säsongen, sedan blev jag både skadad och avstängd. Skador inträffar i hockey och när det gäller avstängningar får man skylla sig själv, säger Henrik Rommel, som tvingades böta och stå över fem matcher för att ha sänkt Västerviks Kellen Jones med en crosschecking mot huvudet.
”DET KAN BLI SÅ HÄR, ÄVEN OM AIK VAR BÄST ÖVER HELA SÄSONGEN. DET ÄR SÅ SMÅ MARGINALER...”
– När jag kom tillbaka var det fem-sex matcher kvar och då var vi redan avhängda. Det var bara att ladda om och försöka göra en bra kvalserie. Gozzi hörde av sig när det var två-tre matcher kvar och då blev det ännu viktigare att spela bra. Jag ville ju hit, var väldigt intresserad av att flytta hem. Det är skitskönt att bo nära familjen och tjejen.
Hur har det varit att komma till Hovet som motståndare?
– Första gången var det väldigt speciellt. Jag har ju alltid hållit på AIK och hoppats att de skulle göra mål. Plötsligt var det tvärtom och på läktaren satt familjen och hejade på AIK och mig. Efter ett tag blev det rutin men det är alltid tufft att spela på Hovet. AIK är bra här, och det ska vi fortsätta vara.
Hur har det varit att på distans se AIK:s SHL-dröm gå i kras?
– Sådan är hockeyn. Förra året märktes det att de hade något bra på gång. AIK vann serien stort men seriesystemet är uppbyggt så att de sista matcherna betyder väldigt mycket. Folk har varit ganska hårda mot AIK för att de inte gick upp men de gjorde en jäkligt bra säsong. Jag förstår att det är jättejobbigt för fansen och spelarna som var här. AIK hade en bra chans men både Oskarshamn och Leksand prickade in formen. Då kan det bli så här, även om AIK var bäst över hela säsongen. Det är så små marginaler i den här sporten.
Det sa poff, sedan var både tränare och nyckelspelare borta.
– Det blir ju så, att spelarna efter en bra säsong blir attraktiva på marknaden. Så här ser det ofta ut när ett lag har gått bra i allsvenskan och pengarna är ju större i andra ligor. Jag förstår att spelarna tänker på det. Det är bara att bygga nytt och göra rätt igen, säger Henrik Rommel.
Karlberg in från leksand
Det saknas inte grundpelare och annat material i AIK-truppen. Sam Marklund, Johan Larsson, Andreas Hjelm, Oscar Nord och Joakim Lilliehöök är kvar med sin SHL-rutin. Fem av nyförvärven, Johan Porsberger, Robin Jacobsson, Oskar Drugge, Emil Aronsson och Henrik Rommel, har också spelat i högsta ligan.
Jacob Dahlström har tagit över C:et på bröstet och drygt två veckor före premiären mot Vita Hästen anslöt tonårsstjärnan Marcus Karlberg från Leksand.
– Han är ett jättebra tillskott. Det finns mycket kvalitet, många karaktärer och mycket rutin i det här laget. Vi vill göra en bra säsong och satsa uppåt. Inställningen och drivet är det inget fel på, och det är det viktigaste. Samtidigt vill vi inte lägga för stor press på oss själva. Om vi blir etta eller sexa spelar ingen roll, huvudsaken är att vi får fortsätta spela ”uppåt”. Det är då, när det väl gäller, vi ska vara som bäst, säger Henrik Rommel.