COLLEGEVÄGEN TILL ALLSVENSKAN
”JAG REKOMMENDERAR VERKLIGEN COLLEGEHOCKEY FÖR ALLA SOM VILL VÄXA SOM MÄNNISKOR”
Till spelarkategorierna hemvändarna, importerna och de unga stortalangerna kan läggas ytterligare en i hockeyallsvenskan: collegelirarna.
– Folk kommer nog hålla lite extra koll på oss, säger Modos Fredrik Olofsson, forward med kandidatexamen i marknadsföring.
Michael Wagner
NHL och KHL kan erbjuda enorma löner. SHL fiskar efter talangerna som inte är redo för den stora flytten än. Hockeyallsvenskan får leta efter nya upptagningsområden. Alexis Binner, Västervik, Philip Nyberg, Mora, Fredrik Olofsson, Modo, och Jakob Stridsberg, Vita Hästen, har en sak gemensamt – i höst inleder alla fyra sina första elitsäsonger på seniornivå i Sverige efter att ha lirat på college- och universitetsnivå i USA.
– Det är större is, man fördelar puck bättre här i Sverige. Killarna är lite äldre, lite starkare. Det är ett steg upp från collegehockeyn. Det är ett bra nästa steg för mig, säger Modos Fredrik Olofsson, 23, med påtaglig amerikansk accent efter åtta år i USA dit han flyttade när hans pappa fick jobb i Colorado.
– I USA är det mer chippa sarg ut, spela enkelt. Collegeserien var en väldigt fysisk liga, säger Alexis Binner, Västervik.
De fyra svenska USA-lirarna i hockeyallsvenskan tog sig alla till den högsta collegeligan, NCAA, genom att först spela i någon av juniorligorna, högstarankade USHL eller andraligan
NAHL.
”Coolt” i Alaska
Jönköpingssonen Jakob
Stridsberg tog vägen med NAHL-spel när han lämnade Sverige och HV71 för fem år sedan – via Fairbanks Ice Dogs i Alaska och hemmaplanen Big Dipper Ice Arena.
– Jag valde att spela juniorhockey i USA för att på den vägen få ett stipendium till college och en bra utbildning. Jag fick kontakt med Fairbanks Ice Dogs, de draftade mig och jag hamnade där till att börja med. Det var en cool upplevelse, säger Jakob Stridsberg.
”Cool” är nog en bra beskrivning av livet i det inre av Alaska, även med svenska mått mätt.
– Fairbanks är inte en stad som många åker på semester till…haha. Det är mörkt och kallt och 30-40 minusgrader långa perioder, säger Stridsberg. Vi hade fyra, fem timmar i flyg till de flesta matcherna men jag trivdes jättebra.
Efter 125 matcher och 87 poäng under två säsonger med Fairbanks Ice Dogs hade Jakob Stridsberg lyckats med sin primära målsättning:
– Jag hade två, tre college som erbjöd mig stipendium. Arizona State University blev mitt val. De skulle spela sin första säsong i högsta NCAA-divisionen, de var kända för att ha ett bra business-program – och bra, varmt klimat året om, säger han med ett skratt.
På likartade sätt erbjöds Alexis Binner, Philip Nyberg och Fredrik Olofsson via juniorhockey stipendier som kombinerade ishockey med studier på motsvarande svensk högskolenivå. College och university är ungefär samma sak i det amerikanska utbildningsväsendet.
– Det är tuff konkurrens mellan skolorna. De vill ha bra hockeylag och bra studenter. University of Nebraska-Omaha förklarade för mig vad de erbjöd och sa ”Du har en vecka på dig att bestämma dig”, säger Modos Fredrik Olofsson.
Vad är en sådan utbildning värd?
– Det är fyra års studier och klarar man studierna så får man en bachelor (kandidatexamen). Skolan står för boende, böcker, skolavgiften – sådant som annars kostar 30 000-50 000 dollar per år, säger Olofsson.
Inte bara en lång och galen fest
Glöm dock i stora delar nidbilderna av hockey- och skollivet från filmer som ”Slagskott” eller Hollywoods collegefilmer.
– Jag tror att folk som inte har gått på college har bilden att upplevelsen bara är en lång och galen fest, haha. Det är mycket mer än så. Man möter kompisar för livet samtidigt som man lägger mycket tid på studierna och sin sport, säger Fredrik Olofsson.
Samtliga intygar att kombinationen av studier och hockey inte är någon dans på rosor. Det är fullt fokus och satsning hela vägen.
– Det präglar även hockeyn. Det är en otrolig passion och galna fans på många matcher. Hemmamatcherna med University of Maines Black Bears i Harold Alfond Arena var en upplevelse när man kommer från juniorhockey med mindre publik till collegehockey i stora arenor. Vår klack med massor av studenter stod på en läkarsektion, som hängde ut som en balkong över ena målet Det var bra tryck, säger Alexis Binner.
”Utbildningen att falla tillbaka på”
Moras Philip Nyberg hade ett år kvar på collegeutbildningen men valde ändå att vända hem till Sverige i somras.
– Jag fick inga klara besked kring min roll i laget av min tränare på universitetet så jag pratade med min agent och sedan kom erbjudandet från Mora. Jag hoppas jag kan ta nästa steg med min hockey här.
– Nu ska jag plugga kurserna online så att jag blir klar med hela utbildningen. Ucon(University of Connecticut) är väldigt måna att man fullföljer och har kontinuerlig kontakt med mig. Som helhet är jag väldigt nöjd med mitt val. Man kommer inte spela hockey hela livet. Det är bra att ha en utbildning att falla tillbaka på, säger Philip Nyberg. Fredrik Olofsson: – Jag rekommenderar verkligen collegehockey för alla som både är seriösa med sin idrott och som vill växa som människor, säger Modospelaren.
”DET ÄR MÖRKT OCH KALLT OCH 30 TILL 40 MINUSGRADER. VI HADE FYRA, FEM TIMMAR I FLYG TILL DE FLESTA MATCHERNA MEN JAG TRIVDES JÄTTEBRA.”