SUPER DUON
MERITERADE LILJA & LINDBOM SKA LYFTA KRISTIANSTAD
KRISTIANSTAD. Kristianstads två största stjärnor har spelat 684 NHL-matcher, 48 landskamper, vunnit Stanley Cup och SM-guld. Den ena landade i båset, den andra på kansliet. Hockeylivet leker för assisterande tränaren Andreas Lilja, 44, och klubbchefen Johan Lindbom, 48. – Vi kan inte göra några poäng men har varit med rätt länge och kan sprida ett lugn till killarna.
Johan Lindbom ledde HV71 till SM-guld 2017 och blev inte utan belöning. Klubbledningen ville givetvis ha kvar sin mästartränare och förlängde avtalet med två år, till 2019/2020. Nu, när det är dags att gå in i den säsongen, har Lindbom lämnat Jönköping. I slutet av 2018, efter fem raka förluster, välte piedestalen. Klubbikonen fick sparken och ersättes av sin assistent, Stephan ”Lillis” Lundh.
Smålänningen kommer aldrig glömma den där novemberdagen, hur han kallades till ett möte på kansliet. När han hade träffat Johan Hult och Johan Davidsson, två före detta lagkamrater, var han arbetslös.
Det spelade ingen roll att det var han som 1995 säkrade klubbens första SM-guld. Det var fullständigt ointressant att han visade klubbkänsla och återvände till HV71 efter året i New York Rangers.
En SHL-tränare måste alltid leverera och kan inte leva på gamla meriter. Om Johan Lindbom inte insett det tidigare gjorde han det där och då.
– Det var ett lugnt och fint samtal med sportcheferna, men det är klart att det kändes. Jag vore dum om jag sade något annat. Det där var inget jag hade funderat på även om jag vet att det kan hända. Samtidigt, när det hände, blev det att jag slappnade av. Jag hade levt efter ett hockeyschema sedan jag var 18 år och fick chansen att ta en paus i livet. Sedan dess
”HÄR FINNS OANADE MÖJLIGHETER. JAG KÄNNER HUR TÄVLINGSDJÄVULEN KOMMER FRAM.”
har jag mest tagit det lugnt och förkovrat mig, gått kurser och läst mycket om ledarskap och coachning, berättar Johan Lindbom.
Han har gått vidare i livet, både som människa och yrkesman. I våras gick flyttlasset till skånska Åhus, där han tidigare tillbringat somrarna. Valet av bostadsort förklaras med att sambon Susanne växte upp på andra sidan av Kristianstad, i Vinslöv.
”Kändes intressant direkt”
HV-profilen hann knappt slå i sista spiken i den nybyggda kåken förrän Kristianstads IK hörde av sig angående en nyinrättad tjänst som klubbchef. Johan har ett förflutet som säljare på HV71:s marknadsavdelning, var sportsligt ansvarig för HC Dalen och fyllde kravprofilen.
– Föreningen fick nys om att jag hade flyttat ner och då fick jag en förfrågan. Jag hade två, tre möten med styrelsen och det kändes intressant direkt. Det innefattar inte bara det sportsliga utan också det jag jobbade med innan jag blev tränare. Här får jag båda bitarna och det var kittlande. Jag har ju alltid sysslat med hockey och här finns oanade möjligheter. Jag känner hur tävlingsdjävulen kommer fram, säger Johan Lindbom, som ansvarar för organisationen, ekonomin och, inte minst, marknadsfrågorna.
När han i somras tillträdde tjänsten hade Kristianstad tagit klivet upp i hockeyallsvenskan och insett att det var hög tid att satsa hårdare på marknadssidan för att få rätsida på ekomin. Det är, som rubrikerna har berättat, inga muntra siffror som har redovisats genom åren.
Kristianstads IK åkte på en första ekonomisk smäll när klubben upptaxerades med 745 000 kronor 1999. Fjorton år senare, 2013, hamnade klubben i en ny kris och tvingades genomföra en rekonstruktion för att undvika konkurs. Det skulle bli en nystart för hela verksamheten men KIK var snart tillbaka på ruinens brant. 2017/2018 gjorde föreningen en förlust på 700 000 kronor och hade ett negativt eget kapital på 1,4 miljoner. Tidigare i år, i slutet av januari, var det så illa ställt att Skatteverket lämnade in en konkursansökan.
Klubbstyret med dåvarande ordföranden Christian Falk var snabbt framme med tiggarhåven och kunde tack vare välvilliga företagare och privatpersoner betala av skatteskulden på drygt 1,3 miljoner kronor. I stället för konkursförhandlingar i tingsrätten blev det fortsatt spel mot okända mål.
Salivsprutande Tortorella
Kristianstad, en av klubbarna som har fått dispens med elitlicensen, bildades 1966 och har även skapat rubriker genom sina sportsliga ambitioner. Inför säsongen 1981/1982, då föreningen gjorde ett misslyckat försök att nå division 2, värvades två amerikaner från University of Maine, Brian Hughes och John Tortorella.
Just den Tortorella, den salivsprutande tränaren som 2004 vann Stanley Cup med Tampa Bay Lightning och nu coachar Columbus Blue Jackets, som är hans sjätte NHLklubb.
Två decennier senare förstärktes KIK med spelare som uppnått saker före ankomsten. Jarmo Mäkitalo, Leksandsikonen som spelat OS och vunnit SM-guld med Södertälje, skrev på 1999 och året efter anslöt Bo Svanberg, som samlat på sig mästerskapstitlar med Färjestad och Malmö.
Nu, inför debuten i hockeyallsvenskan, har föreningen satsat på spelare som till skillnad från Tortorella är bättre som hockeyspelare än boxare. Dennis Svensson, som i våras spelade SM-final med Djurgården, har flyttat hem till Kristianstad. Storvuxne forwarden Gustav Willman Borvik, Thom Flodqvist, senast i Coventry Blaze, Erik Santesson, från Almtuna, dansken Morten Jensen, Anton Heikkinen, från HV71, Karlskronaduon Kalle Miketinac och Axel Sundberg som testat på SHL-spel även om ingen av dem haft en tongivande roll.
Satsar på ungt och hungrigt
Kristianstad har satsat på ungt och hungrigt eftersom det är vad plånboken tillåter. Spelarbudgeten är satt till 6 miljoner kronor, inklusive sociala avgifter. Topptippade konkurrenten Modo har, som jämförelse, i princip det tredubbla att spendera och i SHL varierar budgetarna mellan 35–60 miljoner.
– Vi har väldigt små medel, säkerligen den minsta budgeten i allsvenskan. Det har varit tufft, som för många andra idrottsföreningar. Det gjordes ett jättejobb i fjol och nu ser det positivt ut. Vi släpar vi inte på något större bagage och är på rätt väg. Laget var sammansatt innan jag kom hit och det ser spännande ut, säger Johan Lindbom.
Vad ska ni hitta på i allsvenskan? Tolv truppmedlemmar har rutin från SHL.
– Jag läste någonstans att vi är det lag som har minst antal spelade matcher i allsvenskan. Det är ett rätt orutinerat gäng men vi har en bra satsning på unga spelare och en duktig målvakt. Målet är att undvika kval, att hamna på topp 8 och etablera oss. Det är en nykter målsättning första året. Det är en 52 matcher lång serie så det gäller att hitta stabilitet och trygghet och vinna poäng även när vi inte presterar på topp.
Att satsa på egna produkter är inget alternativ, även om Kristianstads IK är moderklubb för Joel Persson i Edmonton Oilers, Timothy Liljegren, som tillhör Toronto Maple Leafs organisation, och Malmöduon Carl Persson och Axel Wemmenborn. J20laget fungerade förra året som en slagpåse i division 1. Laget förlorade 16 av 16 matcher och släppte in inte mindre än 170 mål.
Den värsta smällen, 2–20, utdelades av tabellsjuan Kallinge-Ronneby. Det gick bättre för J18-laget, som slutade på andra plats i sin division 2-serie, som omfattade sex lag.
– Det har varit upp och ner på ungdomssidan, som kan bli mycket bättre. Det är en bit kvar tills vi kan släppa juniorer till A-laget, säger Lindbom, som har ansvarat för Smålandslaget i TV-pucken.
Inspireras du av IFK Kristianstad, som har blivit en maktfaktor inom handbollen?
– Kristianstad är en handbollsstad. De har gjort en fantastisk resa men man ska aldrig kopiera framgång. Vi får se till våra förutsättningar men här finns ett genuint intresse. I division 1 hade vi kanske högst publiksiffror i hela Sverige, säger Johan Lindbom.
Han längtar till hemmapremiären i Kristianstads ishall, som byggdes 1969 och rymmer 2 300 åskådare.
– Det är en trivsam ishall som renoverades för 13 år sedan. Där finns två loger och bra publika utrymmen. Det är bra stämning och mycket folk under matcherna och hög klass på omklädningsrum och A-lagets faciliteter, säger Lindbom.
Som tränare för HV71 hade han ingen detaljkunskap om Kristianstads IK men det var inte uteslutande okända ansikten som mötte honom när han första gången besökte kansliet och ishallen vid Kanalgatan.
Inför säsongen 1994/1995, då han
lämnade Troja-Ljungby för HV71, släppte Malmö fram en backtalang. De skulle inte bara mötas i SHL utan nå NHL och bli lagkamrater i Tre Kronor.
– Han står för det Kristianstad behöver, det hårda jobbet. Som spelare fick han inte mest rubriker men han var ovärderlig, en stryktålig kille som alltid satte laget främst, säger Lindbom.
Han pratar om Andreas Lilja, som ska inleda sin andra säsong som assisterande tränare. I Kristianstad är det tätt mellan stjärnorna, åtminstone utanför rinken.
– Vi kan inte göra några poäng men har varit med rätt länge och kan sprida ett lugn till killarna, även om jag inte kommer blanda mig i sporten alltför mycket. Gath (Mikael,
”VI HAR ETT BRA LAG SOM KAN GÖRA STOR SKADA. ATT VI ÄR TIPPADE LÅNGT NER HAR VI INGET EMOT. FÖR OSS BLIR VARJE MATCH SOM EN VM-FINAL.”
tränare och sportchef), har också rutin och får inte panik efter ett par förluster.
Du saknar inte tränarjobbet?
– Nej, inte ännu, säger Johan Lindbom.
Under samtalet rullar spelarbussen av färjan och Andreas Lilja kan snart placera fötterna på tysk mark. Han svarar i telefon när spelare och ledare i KIK är på väg till Bremerhaven för att spela försäsongsturneringen SWB Cup, där Esbjerg Energy (4–5) och tyska Fischtown Pinguins (1–4) står för motståndet.
Lilja skrattar och det beror inte på att chauffören har stannat bussen för att spelare och ledare ska kunna köpa godis.
Johan Lindbom är källan till munterheten. – Visst, vi har spelat några matcher ihop men jag har sjukt dåligt minne och kommer inte ihåg när det var. Det är väl ett tecken på någon gammal hjärnskakning. Jag önskar att jag hade kommit ihåg det men, ah, det var ändå större för honom än för mig. Ha, ha, ha. Jag skojar bara. Det är jätteroligt att han har anslutit till vårt team även om han inte sköter den sportsliga biten, säger Andreas Lilja.
Själv har han ingått i lagledningen sedan sommaren 2018 och att han hamnade i just Kristianstad förklaras inte enbart med att backen som 2008 vann Stanley Cup med Detroit bor i Skåne med sin familj, närmare bestämt i Helsingborg.
Han och tränaren Mikael Gath är kompisar från förr. De fostrades i Landskronaklubben IF Lejonet, bor på nytt i samma stad och återförenades i Rögle. Ja, Gath fungerade som assisterande tränare när Lilja flyttade hem från USA för att ta Ängelholmsklubben till SHL.
Kristianstad är alltså inte den första anhalten på deras gemensamma resa, inte heller den andra eller tredje. Säsongen 2017/2018, när Mikael Gath tog över Odense Bulldogs, tog han hjälp av en 44-åring som spelat 580 NHLmatcher och ytterligare 66 i slutspelet.
– Jo, jag fick möjligheten att hjälpa honom lite i Danmark. Vi har känt varandra länge och jag ville prova om det var roligt att vara tränare. Sedan, när han skrev på för Kristianstad, ringde han och frågade om jag var intresserad, och det var jag. Det var ett gyllene tillfälle att inleda en tränarkarriär. Det är så nära man kan komma hockeyn utan att spela och som atlet och idrottsman gillar du utmaningar. Det här, att få en grupp på 20 man att jobba mot ett gemensamt mål, är en jätteutmaning, säger Andreas Lilja.
Berätta om din roll.
– Jag kommer med småtips och hjälper Gath med den defensiva biten och boxplay och försöker utveckla backarna så mycket som möjligt. Det är unga och oerfarna backar som har spelat på olika nivåer och vill ta nästa steg.
Det är kul, för alla vill något med sin karriär.
Vad vill du, som tränare?
– Målet nu är att gå upp i SHL och sedan bygga på det. Jag brinner för det här. Det är superroligt och en rolig utmaning att få vara nära spelet. Vart det bär efter det här vet jag inte. Jag tänker inte på vad som händer om två eller tio år. Nu är det fullt fokus på det här.
”Som att vinna Stanley Cup”
Det började onekligen bra. Med Andreas Lilja i båset tog sig Kristianstad för första gången klivet till allsvenskan. Han kommer alltid minnas den där aprilsöndagen i Gränbyhallen i Uppsala. Sista matchen i kvalserien, mot Almtuna, skulle bli avgörande för vilket lag som skulle göra Vita Hästen sällskap till allsvenskan.
Det blev Kristianstad sedan William Pethrus, nu i Karlskoga, tryckt in 2–1 i förlängningen.
– Målet var att gå upp och det var fantastiskt roligt att lyckas med det, säger Andreas Lilja.
En division 1-säsong hade fått ett lyckligt slut och Kristianstads assisterande tränare gick igenom en känslostorm han upplevt tidigare. Först kom chocken, sedan tomheten, till slut glädjen.
– Även om det är två helt olika saker var det lite samma känsla som när vi vann Stanley Cup. Sätter man ribban högt uppstår en lättnad när man vinner. Glädjeruset kommer några dagar senare, när allt har sjunkit in, och varar längre än lättnaden, säger han.
Kristianstad tar emot Tingsryd i öppningsrundan av hockeyallsvenskan och är inte slaget på förhand. Andreas Lilja tror på sitt lag och sin klubb.
Dennis Svensson betyder givetvis mycket för Kristianstad. Detsamma gäller målvakten Joel Gistedt, som har spelat i SHL med Frölunda, Leksand och Brynäs. I laget finns även Mikael Johansson, som 2015 blev svensk mästare med Växjö.
Under och efter säsongen lär det talas om fler spelare än dem, är Liljas övertygelse.
– Man ska inte lägga för mycket vikt vid vad folk har gjort tidigare. Alla har möjligheten att spela i en allsvensk klubb, göra bra resultat och visa upp sig inför framtida möjligheter. Vi har ett bra lag som kan göra stor skada. Att vi är tippade långt ner har vi inget emot. För oss blir varje match som en VMfinal men alla jobbar mot samma mål, topp 8 till att börja med.
Vilka spelare kan slå igenom i vinter?
– En hel del faktiskt. Pappila (Tony) tror jag kommer göra bra ifrån sig. Detsamma gäller Anton Heikkinen (från HV71), våra danska backar (Morten Jensen och Mathias Røndbjerg från Rungsted Seier Capital) och (Viktor) Wahldén, en superback som man alltid vet vad man får av. Det finns fler som har chansen att blomstra ut. Kalle Miketinac (Frölundaspelare som förra året var utlånad till Karlskrona), Johan Lundgren, Fredrik Lindblom, Fredrik ”Hasse” Hansson ... Vi har väldigt många bra spelare och lyfter fram kollektivet, tror på oss själva som grupp. Det här kan bli jättebra, säger Andreas Lilja.