”MAN VET ATT NÄR TRÄNAREN VISAR SAKER KAN SPELARE TÄNKA: DET DÄR ÄR SKITSNACK”
MORABACKENS NYA UPPGIFT EFTER SKADAN – COACHA FORWARDS En ryggskada satte stopp för Daniel Grillfors spelarkarriär. Nu ska den gamle backen coacha sina forna lagkamrater i Mora, med fokus på lagets forwards. – Jag är ändå ny i det här, så varför inte? Man får hitta de där små detaljerna som man inte gillar som back, säger han.
Daniel Grillfors, 37, har vunnit två SM-guld med HV71 och har även spelat för Västerås, Linköping, Bern och Helsingfors. Spelarkarriären tog slut i Mora på försäsongen förra året då han plågades av en ryggskada, som inte har velat läka.
– Ju längre tiden gick och när säsongen närmade sig sitt slut så kände jag ”Nej, jag kommer inte komma tillbaka, jag är klar som spelare.” Jag orkade inte hitta tillbaka mentalt och fysiskt till den jag en gång var och skulle fylla 37 till sommaren, berättar Daniel Grillfors.
Från läktaren fick han se sitt lag degraderas från SHL till hockeyallsvenskan efter kvalförlusten mot ärkerivalen Leksand.
– Det blev som att jag inte tillhörde laget. Det var väldigt tungt. Speciellt när de var borta länge och jag körde rehab själv. Jag fick en väldig distans till killarna. Det var ingenting som knöt ihop oss förutom morgonmötena. När de skulle gå till gymmet fick jag inte plats, så jag gick dit när de andra gick på is.
”Mår man bra som människa”
Han har lagt den tuffa tiden bakom sig och mår bra, även om skadan ännu gör sig påmind i vardagen.
– Jag kan leva hyfsat normalt med den. Det ska släppa helt, men det kommer ta tid i det här fallet.
Under skadefrånvaron engagerade han sig som ledare i klubbens damlag, pojklag och flicklag där han var huvudansvarig. Ett uppdrag som tog mycket energi, men väckte tränarlågan i honom.
– När man ger någonting och någon lyssnar och tar åt sig, då mår man bra som människa.
I slutet av maj stod det klart att han blir kvar i Moras A-lag som assisterande tränare i en tränartrojka som även består av Örjan Lindmark och huvudtränaren Jeff Jakobs.
Hur har din första tid som tränare varit?
– Till en början har man sina idéer och tänker på hur man ville ha det när man spelade. Nu står man där själv och glömmer bort saker och kommer på det i efterhand. ”Just det, det här ska jag ta med mig.” Så det är väldigt lärorikt.
Vad vill du bidra med som tränare?
– Min tanke är först och främst att jobba nära spelarna och att alla ska känna sig delaktiga. Alla har en betydelse i laget även om rollen kan ändras från dag till dag. Det räcker inte med två femmor. Killarna i tredje- och fjärdekedjorna och de som är utanför ska känna att de tillför något till laget. Ingen ska känna sig bortglömd.
– Sedan har jag rollen att ta hand om forwards, säger den gamle backen något överraskande.
Hur kommer det sig?
– Vi är tre gamla backar (i tränartrion). Jag är ändå ny i det här, så varför inte? Jag har tittat mycket på forwards och har spelat lite forward under tiden i HV71 och Linköping.
Kan det rentav vara en fördel att ha backperspektivet med sig?
– Ja, vissa saker vet man ju själv. ”Det här tyckte jag var jobbigt som back.” Man får hitta de där små detaljerna som man inte gillar som back.
Tränar gamla lagkamrater Ni har många nya och unga killar i laget, men även en del gamla lagkamrater. Hur är det att styra över dem?
– Den är lite speciellt faktiskt. Den första tanken var att jag kan vara killen nära laget. Jag kanske känner av och ser lite på dem när det blir för mycket, att nu behöver vi ändra på det. De kan vara öppna eftersom vi spelade tillsammans. Det är det positiva.
Och det negativa?
– Vad tänker de när jag står där framme? Det blir jobbigt, har man tänkt. Man vet själv att när tränaren visar saker kan spelare tänka att ”Det där kan vi” eller ”Det där är skitsnack”. Men då får det vara så. Jag kommer försöka ha en bra kontakt med de äldre killarna som vet hur det fungerar i ett lag och som kan höra med hela gruppen. Där känner jag ändå att det har fungerat väldigt bra. Det känns som att de har tagit mig på allvar.
Vad var det som inte fungerade i Mora i fjol?
– Det var en grupp som inte mådde riktigt som den skulle. Det blev lite grupperingar, fick jag en känsla av, och när förlusterna kom fick man inte den skjuts som behövdes. Det var mentalt tungt. Vi förberedde oss för kval men var inte mentalt förberedda på det. Vi förlorade det mentala spelet, det var så det kändes.
Hur går snacket på stan efter förra säsongen?
– Man märker att vissa är väldigt glada och ser framåt medan andra är fundersamma. Det har kommit in någon division 1-spelare och vi har inte visat så bra resultat på försäsongen. Men vi blir tryggare och hittar spelet mer och mer för att få det klart till säsongsstarten. Det är lite blandat
bland folket.
Vad har ni för målsättning i år?
– Vi siktar absolut på att vinna alla matcher men har ingen uttalad placering. Vi lägger fokus på prestationen. Det är det viktigaste, säger Daniel Grillfors.