SHL-SKRÄLLEN FÅR FAJTAS FÖR ATT ÖVERLEVA
Det enda som finns kvar av Karlskronas tre säsonger i SHL är den fortfarande skinande nya NKT Arena.
En av hockeyallsvenskans finaste. Men samtidigt den kvarnsten som dragit ner Blekingelaget mot botten igen.
Svenska ishockeyförbundet och deras arenakrav har knäckt en av landets mest välskötta föreningar.
De fick ta hela smällen när de gick upp 2016, då pamparna krävde mer plats och en större arena.
Året efter gick Mora upp och fick dispens och numera är arenakravet helt skrotat.
Jag förstår ilskan i ett Karlskrona som fortfarande sitter fast med dyra lån och åskådarplatser som aldrig gått att fylla.
Ännu mindre nu när de är nedflyttade igen och helt utan den ekonomi som krävs för att sikta uppåt.
Det blev en sjundeplats i fjol, då de var tvungna att släppa ifrån sig såväl Justin Crandall (till konkurrenten AIK) som Matt Carey (Rögle) mitt under säsongen.
Nu kan jag inte hitta något som pekar på att KHK är ett lag för den övre halvan i vinter. Truppen är tunn som ett rispapper. Massor av spelare har lämnat, inklusive fjolårets målkung Marcus Paulsson som valt att avsluta karriären i moderklubben Mörrum.
Det är sorgligt att se en klubb bli så hårt straffad av några idiotiska regler fattade bakom ett skrivbord i Stockholm.
Nu går det ju inte att bara lägga sig ner och dö, men jag kan förstå att de känslorna brusar upp då och då.
Nu har sportchefen Patrik Larsson fått pussla med de små resurser han har och supporterklubben Black Bugs har en pågående insamling kallad ”Spetsspelare” för att försöka hjälpa till på sitt sätt.
Ove Molin har flyttat hem till Gävle och nye tränare Phil Horsky hann knappt säga hej innan han lämnade strax före seriestart. Så den forna SHL-sensationen, som toppade SHL vid första landslagsuppehållet hösten 2016, slåss knappa tre år senare för att överleva i hockeyallsvenskan.
För högre än så kan inte målet sättas en vinter som denna.