HÄR ÄR SVERIGES MEST INFEKTERADE HOCKEYDEL

LEIFBY: Fejder & lokalpatriotism – en stängd liga i söder skulle gynna alla

Troja, Mörrum, Nybro och SoSS i Tyringe. Den här serien är anledningen till att jag en gång i tiden föll pladask för ishockey.

’’ Ta mig hem till ett litet hus på landet”, sjunger Lasse Stefanz i ”Min barndoms gröna dal” och det är lätt att börja tralla på den biten när man sitter och ögnar igenom hockeyettan södra, som serien heter nuförtiden.

Förr i tiden, på det glada 80-talet när lag som Väsby kunde playoff-spela sig upp i elitserien, hette serien division 1 södra. Min barndoms vita is.

Dan Idofsson och Erkki Kilpeläinen i Troja, Erland Gustafsson och Per Lehtonen i Tingsryd, Nybro IF, Osby IK, Jössarinken och Tyrs Hov.

Jag vet inte vem jag hade varit utan allt det där.

På den här tiden var division 1-ishockeyn hyggligt välmående och allsvenskan uppstod först efter jul, de två bästa lagen från respektive division 1-serie buntades ihop med de två sämsta från elitserien.

I dag har alla serier blivit ligor, omgångarna är dubbelt så många, varenda match tv-sänds och helst ska inget lag behöva åka ur någonstans. ”Miff” drog mer än MFF

För 30 år sedan, säsongen 1989/1990, såg jag ett rustat ”miff” i Osby ishall, som jag minns det vaktade ”Pekka” Lindmark båsdörren och vi småglin sprang fram och tillbaka och bad om autografer.

Intresset för den nya Percy-pyntade satsningen var enormt i Malmö och det finns en händelse i november 1989 som sticker ut i den malmöitiska idrottshistorien.

Malmö FF:s SM-final i fotboll mot Norrköping på Stadion lockade 5 598 åskådare, samtidigt som 5 652 besökare (54 personer fler) trängdes inne i isstadion för att se Malmö IF spela ishockey.

I omgång sex.

Mot Tyringe. Man ska aldrig säga aldrig, men jag har svårt att se något liknande hända igen under min livstid. Hellre en kladdig tejp i truten

En sak som däremot skulle kunna inträffa är att vi får en stängd ishockeyliga, mest troligt då att det blir den högsta där jag vet att det finns starka krafter (pengafixerade galningar) som gärna skulle vilja täppa till.

Ni som har följt debatten senaste åren vet att jag hellre skulle kväva mig själv (stoppa truten full med svart, kladdig hockeyklubbstejp) än att acceptera en sådan lösning.

Det är emot alla mina principer, men ibland tar fantasin med en ut på vingliga resor.

Jag undrar om inte södra hockeyettan skulle klara sig hyggligt som stängd liga, kanske till och med bättre än den gör i dag.

Helt emot principerna

Den här sydöstra delen av Sverige är i hockeymått mätt, sett till ytan, Sveriges mest infekterade hockeydel.

Ner med Tingsryd och Karlskrona från hockeyallsvenskan, upp med Gislaved och Olofström från tvåan, låt Peter Wedenell, Glimåkra, döma varenda match, ge Janne Gunnarsson och Magnus Larsson fribiljetter överallt, stäng locket och backa några steg.

Korta resor, mycket folk på matcherna (mer än på Troja–Halmstad, Karlskrona–Almtuna och Tingsryd– Björklöven) och en egen titel att slåss om.

Gamla fejder, lokalpatriotism, alla hatar alla.

Med tanke på hur ekonomin ser ut i svensk ishockey (under SHL) tror jag faktiskt att en stängd liga i söder skulle gynna samtliga klubbar i serien.

Men, nu är det ju emot mina principer, och jag skulle bli både förvånad och besviken om inte Troja är med och aspirerar på en hockeyallsvensk plats i vår.

Dan Idofsson har sett pigg ut.