”VI GÅR VÅREGEN VÄG”
Sveriges fjärde första ishall invigdes i centrala Nybro 1963. På 1980-talet genomgick Victoriahallen en totalrenovering och i dag står det Liljas Arena på den nybyggda entrédelen. I kanslifönstret hänger en signerad Anaheimtröja från Fredrik Olausson. Backlegendaren spelade i NHL när Ducks fortfarande var Mighty och får anses vara Nybros främsta spelare genom tiderna.
Klubbens ordförande Krister Engdahl, 56, välkomnar oss redan innan vi hunnit lämna parkeringen. En silverfärgad Nybro Vikingspin sitter prydligt på kavajslaget. Förberedelserna inför den kommande säsongen är i full gång, men slutet på den förra vill han helst glömma.
Nybro ledde med både ett och två mål i ödesmatchen mot lokalrivalen Kalmar HC, som kvitterade med 30 sekunder kvar att spela och sedan vann på straffar. Efter att först ha missat spel i allettan försvann därmed även chansen till playoff-spel för Nybro Vikings. Säsongen var över redan den 18 februari.
Klubbchefen Rasmus Aro, 27, ansluter och tillsammans med Krister Engdahl försöker de två sätta ord på besvikelsen i bygden med 20 000 invånare.
– Det var som en depression de behövde medicineras för, säger Krister.
– De mådde säkert dåligt i många veckor. Riktigt dåligt. Många av dem kom fram och sa till mig att det var sista gången de köpte medlemskort och årskort. ”Nu får det fan vara”. Sen stod samma personer först här inför den nya säsongen. Då hade de kommit över besvikelsen.
”En del vågar inte åka till Kalmar”
Att laget snuvades på playoff-platsen av nykomlingen Kalmar HC, som för första gången sedan 1990-talet utmanar den anrika hockeykulturen tre mil västerut, svider extra mycket.
– Vi märker både Rasmus och jag hur mycket man bryr sig. Man vill så jävla mycket att det låser sig. Det vill man inte ska hända nere på isen med spelarna, men man ser ju på supportrarna att det är helt galet. En del vågar inte åka in till Kalmar ens en gång för att titta för man vill inte uppleva att sitta där inne om vi får stryk, säger Krister.
– Det sitter djupt rotat i själen, fyller Rasmus
i.
I sommar har dessutom Nybros poängkung förra säsongen, Johan Järlefelt som gjorde 45 poäng på 36 matcher, lämnat för just Kalmar.
– Just i Järlefelts fall är det i slutändan spelaren som bestämmer. Han har precis flyttat in till Kalmar, han pluggar där och i hans livspussel finns det sådana saker att ta hänsyn till. Det var inga hard feelings där. Han ville byta och då var det så, inget mer med det, säger Rasmus Aro.
Tror du fansen kommer att vara lika förstående?
– Jag tror inte de tänker på det. De ersättarna vi har fått in är minst lika bra. Jag tror faktiskt inte att det påverkar.
– Sen får vi se. Skulle han göra tre mål mot oss så kanske det svider, säger han med ett skratt.
Rivaliteten mellan Kalmar och Nybro är välkänd vid det här laget, men är långt ifrån den enda i serien. Faktum är att hela sex lag hemmahörande i Småland tampas i söderettan i vinter.
– Det är kul att vara här nere. Det är hårda bud eftersom det är en sån jäkla bra serie. Du har drag i Kalmar, du har drag i Troja, Vimmerby brukar ha ett skönt intresse. Kallinge ligger i Blekinge men vi har faktiskt byggt lite rivalitet, säger Rasmus.
Vad är förklaringen till att hockeyn är så stark i Småland i dag?
– Jag tror man har lärt sig att bygga organisationer. Växjö var ett praktexempel som jag som ordförande har tittat lite på. Hur de har gjort hela resan, säger Krister Engdahl.
”Lyckas vi bara där ute på isen, då ordnar sig allt”.
Det var mantrat som upprepades för Krister när han steg in som ny ordförande i en ekonomiskt tyngd klubb för fyra år sedan.
– Då sa jag nej, nu ska vi ska göra precis tvärtom. Vi ska se till att få ordning på organisationen och ekonomin. Sen får det andra komma när det kommer. Det har varit vår röda tråd de senaste åren. Sen ska vi inte bry oss om vad de
andra gör. Vi tittar långsiktigt. Det första vi gjorde var att lägga upp en strategiplan där alla tyckte att vi var lite tokiga, att vi inte hade som mål att gå upp i allsvenskan direkt, säger Krister.
– Men jag sa vad fan, i det läget vi var då, med ett negativt kapital på 2,7 miljoner. Då är det bara dumt. Det är bättre att vi har som målsättning de närmaste tre-fyra åren att bli ett topplag i ettan. Sen får vi ta det därifrån.
I dag har klubben vänt på den dystra ekonomiska trenden och förra året presenterade Vikings ett överskott på 187 000 kronor. För första gången på tio år var klubben skuldfri.
– Man måste våga vara tuff. Problemet i många idrottsföreningar är att man är lite släkt med varandra, man grillar på helgerna och vågar inte säga till att ”jag tycker du gör ett dåligt jobb”. Jag har kunnat gå in i den här föreningen och trampat några stycken på tårna givetvis, men hela tiden har jag sagt att allt jag gör, det gör jag för Nybro Vikings långsiktigt bästa. Och då tystnar det lite grann.
Krister Engdahl driver ett större bussbolag i södra Sverige och har 30 år som egenföretagare bakom sig. Han ser det som en fördel att han som ordförande inte har vigt sitt liv åt hockeyn.
– Är du en ordförande som har ett för stort hockeyhjärta och vill för mycket är det risk att du inte har ordning på det andra runt omkring. Jag har en kombination, och risken efter fyra år som ordförande är att det blir mer hjärta än det blir hjärna till sist. Därför tror jag att det är viktigt att man byter ordförande med jämna mellanrum.
Är du orolig att det kommer bli så för dig?
– Ja, lite grann har jag drabbats av det. Jag har sagt att det är mitt sista år som ordförande. Sen har jag i nästa andetag sagt att jag har ett ansvar för att se till att min efterträdare kan fortsätta att leda verksamheten på ett bra sätt. Sen tror ju alla att ”han sitter två år till”… För jag sa likadant inför det här året.
– Men då var jag inte riktigt tydlig, säger Krister till sitt försvar.
Du är tydlig med mycket annat, men inte med det?
– Då kände jag att jag inte var riktigt klar. Det fanns mer på framför allt ungdomssidan att göra. Det finns en del att göra för att få en långsiktighet, det har jag som ordförande i år ganska stort fokus på.
Mikael Tisell kliver in i rummet. Han är nygammal på jobbet då han tränade Nybro i mitten av 00-talet, då klubben gjorde sju säsonger i allsvenskan. Nu har han skrivit på för två år som huvudtränare.
– Jag bestämde mig nästan samma dag som jag fick samtalet, säger han och fortsätter:
– Jag trivdes väldigt bra senast. Det är bra folk och ordning och reda. Jag gillar hela orten som sådan och nu har det blivit ännu bättre, det är ju ett hockeyställe. Såna ställen är extra roliga att jobba på om jag jämför med att ha något Stockholmslag där de närmast sörjande kommer och bryr sig.
Hamnade i Rumänien efter Ungern
De två senaste säsongerna har Tisell spenderat i Rumänien och Ungern. Två länder som kanske inte är kända som några traditionella hockeyfästen.
– Det var ju jävligt festligt på ett sätt… Tisell skrattar till.
– Ja, herregud. Nej men det är precis så, man visste knappt att de höll på med ishockey.
Via en ungersk spelare som heter János Vas som Tisell tidigare hade tränat i Tingsryd och Halmstad fick han kontakt med DVTK, som är Ungerns bästa lag.
– Jag hade tagit en liten, liten paus. Just för att få tillbaka lite glöd och det här var precis rätt samtal vid rätt tillfälle för mig i och med att det blev något annat.
Efter en säsong i Ungern hamnade han i rumänska Gyergyói, som är en av två klubbar i Rumänien som också spelar i den ungerska högstaligan Erste Liga. Trots att han många gånger fick säga ”Only in Romania” ser han tillbaka på äventyret med värme.
– Infrastrukturen är obefintlig. Eller bedrövlig. Sex mil motorväg i hela landet till exempel, sen ett styre som är alldeles åt helvete korrupt. Men alla hockeymänniskor jag träffade var helt underbara, de har ett jävla driv för hockey.
Tisell berättar skräckhistorier om borta S
resorna genom bergskedjan Karpaterna som kunde ta dubbelt så lång tid som en busstur hemma i Sverige. En annan sak som sticker ut är antalet matcher.
– Mitt första år spelade vi 82 matcher om poäng, tävlingsmatcher som det gäller att vinna. Vi spelade kanske fyra matcher i snitt i veckan. Och i Rumänien spelade de 97 matcher. Men jag kom in i början av december så jag var med på 55 stycken mellan december och slutet på april.
Hur är klassen på lagen?
– Det finns sex platser för importer och man måste hålla hög allsvensk klass för att ta en plats. Så om de platserna är det en jävla kamp. I Ungern var det högre klass rakt av. I den inhemska rumänska ligan är det sju lag, varav fyra är riktigt bra, sen har du tre som är rena skräpet. Vill du ha en skröna därifrån också?
Absolut.
– Det fanns ett lag som hade en snittorsk på 20–0 eller något sådant. Vi spelade mot dem på lördagen och vann med 18–1 typ. Sen visar det sig att de där rackarna har varit ute och tagit någon pilsner på lördagskvällen. Så när de kom på söndag morgon, de var tvungna att åka hem på dagen så vi spelade alltid på förmiddagen, så kom ledningen och frågade om vi inte kunde köra rullande tid istället.
Tisell tystnar en sekund innan han fortsätter: – Och vi gjorde det! 60 minuter. När domaren blåste fortsatte klockan att rulla som när man var D-pojkar. Det var en höjdare, herregud. Man kan tro att det bara väller fram roliga historier, men vad det satsas i klubbarna. Vilket intresse det är.
”Det är så jävla patetiskt”
Samtalet glider över till nutid och Nybro. Tisells analys av lagets fjolårssäsong är att de visserligen var starka offensivt, men släppte in alldeles för mycket mål för att bli ett ytterst topplag. I sommar har han försökt rekrytera spelare som är bra på rören och han vill minimera misstagen i offensiv zon. Under försäsongen har laget i snitt släppt in ett mål mindre per match jämfört med mötena med topp 5-lagen förra säsongen, berättar han.
Vad vill du spela för typ av hockey?
– Jag har varit tränare ganska länge, i över 35 år, så jag har hört de här frågorna så himla många gånger och jag blir alltid full i skratt. För
jag tycker inte att det är några sensationer om du förstår vad jag menar? Alla tränare vill väl i grunden samma sak?
– Ibland klarar jag inte av att titta på alla dessa intervjuer i tv med tränare och spelare som är tamejfan som en bandspelare. ”Vi måste få ner pucken på djupet, var noga med linjerna och bla, bla, bla”. Sen är det ett jävla tjat om vem som slår ur underläge och överläge. Jag tycker det är så jävla patetiskt alltså. Det är säkert, jag gör faktiskt det. Vad händer om man alltid ska försöka vara en underdog och lever på det? Den dagen du inte är det då? Vad fan händer då? Hur klarar man det?
Tisell går upp i varv och utvecklar sina tankar.
– Vi skulle kunna säga att vi ska bjuda publiken på en frejdig hockey, men vad fan, publiken vill att hemmalaget vinner. Har vi varit i egen zon i 40 minuter och lyckas vinna med 3–2 eller 2–1 och fick till de sista fem minuterna, så kommer de gå hem och snacka om det. ”De spelade taktiskt smart i dag, fan vad smarta de är”. Det är ju så det är. Om du flänger på och får 4–3 i röken. Ja, vad fan är det? ”Nu är det kris, det här går inte”, låter det då. Det är faktiskt så det är.
Mikael Tisell börjar förbereda sig för eftermiddagsträningen. Rasmus Aro och Krister Engdahl bjuder på en rundtur i arenan. Kapaciteten ligger på 2380 åskådare och laget hade under fjolåret näst bäst publiksnitt i hockeyettan med ett hemmasnitt på 1350, berättar Rasmus.
– Vi ligger ganska långt fram för den nivån på våra faciliteter, säger han när vi vandrar runt i ett väl tilltaget hemmaomklädningsrum.
Vi tar oss förbi ett pingisbord, som är väldigt uppskattat av spelarna, innan vi går in i gymmet. Vikterna ligger på sin plats och träningscyklarna står prydligt uppradade.
– När jag kom hit i början kunde man se läskburkar och annat ligga och skräpa. Nu är det en jätteskillnad. Vi har städscheman och man får tänka på att det är unga grabbar vi har att göra med. Det gäller att se helheten, vi utbildar människor. Idrotten har en uppfostrande roll, säger Krister.
Publikfavoriten stannade
Lite högre upp i arenan bildar fyra tavlor en ”Wall of fame” av Nybroikoner. På bilden längst till höger håller Fredrik Olausson upp Stanley Cup-bucklan och tituleras som stjärnan. Åke Elgström är trotjänaren, Inge Adolfsson är lagledaren och den tidigare landslagsbacken Björn Johansson är kort och gott ”Böna”. Planer finns på att utöka skaran.
– Lisa Johansson i Damkronorna är ju ett namn vi diskuterar. Det är en viktigt att visa upp vår identitet och historia, säger Krister.
Den 195 centimeter långa backen Jesper Mångs, 22, får anses vara Nybros mest meriterade nyförvärv. Han har SHL-meriter från Malmö Redhawks och har gjort ett hundratal allsvenska matcher för IK Pantern och Almtuna. Förra säsongen blev till stora delar spolierad av en ryggskada men nu är han fullt återställd.
Ett annat ”nyförvärv” som sticker ut är Fabian Ilestedt. 24-åringen traskar upp på läktaren vid ena kortsidan. Iklädd ett par flip-flops och ett svart uppvärmningsställ tar han sig tid för en pratstund innan lagets fysträning.
Publikfavoriten såg ut att vara förlorad för Nybro Vikings efter förra säsongen, hans tredje i klubben. Allsvenska AIK gav honom ett tryout-kontrakt i somras men med drygt två
”DET ÄR VIKTIGT ATT VISA UPP VÅR IDENTITET OCH HISTORIA”
veckor kvar till seriepremiären står det klart att det blir en fortsättning i Liljas Arena.
– Jag kom dit i maj och var där till slutet av augusti. Det var bara hård träning som gällde, tyvärr räckte det inte hela vägen. Man får ta med det positiva. Jag har fått en bra inblick i själva organisationen där. Det allsvenska spelet på så sätt, vad som krävs både på och utanför isen. Jag tar med mig det positiva, säger Ilestedt.
När bestämde du dig för att återvända?
– Direkt efter var man lite besviken, det tog några dagar innan man fick börja leta klubbar. Då var man ute på marknaden igen. Jag tänkte direkt att om det skulle bli ettan så är det Nybro jag vill gå till. Det var inte så mycket att tänka på egentligen. Jag trivs verkligen här och det är viktigt för mig. Det var ett ganska lätt val.
I maj förra året valde han att operera en efterhängsen höftskada, vilket innebar nio månaders frånvaro. Totalt blev det 16 matcher, och 16 poäng, förra säsongen.
– Poängmässigt gick det väl bra, men prestationsmässigt var jag inte riktigt nöjd. Det var nästan ett år sedan man spelade match och det kändes. Jag kom inte riktigt upp i den nivån jag ville, men det var skönt att komma tillbaka och att operationen gick så pass bra. Jag har inga problem nu.
Men AIK fick ändå upp ögonen för dig?
– Ja. Men de har säkert haft koll på mig innan, säsongen innan gick också bra och nu fick jag chansen, säger Ilestedt.
Systern är landslagsstjärna
Låter efternamnet bekant förresten? Systern heter Amanda, är fotbollsproffs i Bayern München och nybliven VM-bronsmedaljör.
– Ja, henne går det bra för. Hon verkar trivas i Bayern, säger han med stolthet i rösten.
Jag antar att du satt klistrad framför VM i somras?
– Oh ja, jag hade full koll hela tiden. Mina föräldrar åkte ner till Frankrike, jag kunde tyvärr inte åka ner, men det var riktigt stort att ta brons. De var ju nära att gå till final dessutom, riktigt kul att se. Det var kul för henne.
Har ni tät kontakt?
– Ja, vi hörs av. Så fort vi är lediga så ses vi, det gör vi absolut.
Om vi kikar vidare på ditt släktträd så ser jag att du är kusin med Ekman-Larssonbröderna.
– Jajamen. Oliver är ju kapten i Arizona och Kevin gick nu till Karlskoga. Det går bra för dem också, det är kul att följa alla. Det blir mycket sport, så är det ju, säger Fabian med ett leende samtidigt som det ser ut som att han anar vad som ska komma härnäst.
Och Sven Tumba …
– Ja, det var min farfars bror. Det är mycket sport i släkten, ett bra släktträd, ha ha. Det är kul att ha fått träffa honom. Han var ju bra på många olika saker. Hade bollkänsla för allt och engagerad i allt möjligt. Det har varit riktigt kul att lära känna honom, säger han om den svenska ishockeylegendaren som även var landslagsman i fotboll och en framstående golfspelare.
Har du någon egen förebild?
– Pavel Datsiuk har jag alltid följt sedan jag var liten. Jag har följt Detroit hela tiden. Men sedan han lämnade och ”Zäta” slutade har det inte varit lika kul att följa och nu är han ju i KHL.
Han är sevärd.
– Ja, jag gillar hans spel. Han är ett riktigt geni på isen. Om det är någon jag skulle vilja bli som är det han i så fall. Men det är svårt, ha ha.
Det bestående intrycket efter en dag i Nybro är att den uppblossande rivaliteten med Kalmar tillför en extra krydda, speciellt för supportrarna. Samtidigt fokuserar de tre starka männen i klubben på sitt.
– Vi går vår egen väg. Vi jobbar långsiktigt och gör det som är bäst för Nybro Vikings. Sen vad de gör, det kan inte vi lägga någon vikt vid. Det låter som en klyscha, men så är det faktiskt, säger Rasmus Aro.
Eller som en person runt laget uttryckte det: – Visst, det är viktigt att vinna mot Kalmar. Men klarar vi oss med sex poäng?