DAGS FÖR MARIESTAD ATT SLUTA CIRKELN

LEIFBY: ”Äpplet” är tillbaka i ett av hockeyettans på pappret bästa lag

Äpplet faller inte långt från trädet. Frågan är om det alls faller.

När min redaktör Johan ”Baron” Larsson, som ansvarar för produktionen av Aftonbladets 4 000 olika sportbilagor varje år, meddelade att vi skulle rikta ett särskilt fokus på hockeyettan fick jag tidigt frågan om vem jag anser vara divisionens största profil.

– ”Säcken”, var mitt spontana svar och jag står fast vid det.

Hans Särkijärvi, fostrad i Kiruna AIF, är en otroligt välmeriterad tränare som med elva SHL-säsonger i bagaget tar över huvudansvaret för Visby.

Nu spelar inte Visby i västra men det för mig ändå osökt in på några andra tränarnamn som bör nämnas i sammanhanget.

Peter Nordström, den gamle FBK-spelaren som är en av de sista spelarna jag kan komma ihåg bar ett halsskydd, tränar Vimmerby och i Mariestad återfinns Andreas Appelgren.

Måste Lückner inta isen igen?

”Äpplet” återvänder till klubben som han spelade för i sju säsonger och senare tog till hockeyallsvenskan 2008/2009.

Appelgren har hållit sig undan båset i ett par säsonger men bestämde sig i somras för att återvända, och samma dag som han bestämt sig fick han ett samtal från sin gamla klubb Mariestad.

Näven?

Näven.

Från den där 2008/2009-säsongen finns Filip Törnqvist kvar och Mariestad, som under flera år varit klasser bättre än Skaraborgsrivalen Skövde, måste räknas som ett av hockeyettans på pappret bästa lag.

Sluter de cirkeln nu? Eller måste Harald Lückner snöra på sig skridskorna igen?

Värmland = värmen

I den västra serien ska det bli intressant att se hur det går för nykomlingen Eskilstuna, det klassiska speedwaynästet som på senare år även skakat fram allsvenska lag både i herr- och damfotboll, och så har vi Nyköping som ju utsöndrar hockeyallsvensk odör så att det sticker i näsan.

De har tradition (Jeff Hällegard och Ronny Björlin!) men framför allt har de en fin arena, god population och ett gynnsamt geografiskt läge.

Lagen från Värmland står för värmen i serien.

I Grums ”etablerades” en gång i tiden Sveriges första inomhushall för ishockey

– i en minkfarm.

Berättelsen förtjänar större utrymme än så här, men det kom sig så att Grums tog Olav Kristofferssons lada i värmländska Edsvalla i besittning redan 1953.

En annan sak som ökar elasticiteten i lederna är namnet Sterner i Forshaga IF:s laguppställning.

Kräv alltid en Sterner

Forshaga är kanske mest känt för att de en gång i tiden spelade i Sveriges högsta serie och hade Ulf Sterner och Nisse ”Dubbel-Nisse” Nilsson, båda världsmästare i ishockey 1957 och 1962, i laget.

Nu är Ulfs barnbarn Robin Sterner tillbaka i Värmland (har bland annat varit en sväng i Rögle, precis som morfar Ulf) och i en allt mer klausul-ivrig hockeyvärld borde vi genast formulera en ny.

Att Forshaga IF inte får komma till spel om de inte har minst en spelare i truppen som i rakt nedstigande led är släkt med antingen Nisse Nilsson eller Ulf Sterner.

Näven?

Näven.

En extra krydda i serien blir veteranen Conny Strömberg som gjort klart med Surahammar. Conny är inte släkt med Ulf Sterner – men han är jämngammal.