LORD OF WARGH
BODEN HAR RUSTAT FÖR OPERATION ALLSVENSKAN ”JAG VILL HJÄLPA LAGET, FÖRENINGEN OCH STADEN”
Det ärrade KHL-proffset funderade på att avsluta karriären men valde spel i Boden. Hur Tommy Wargh, 32, trivs i militärstaden? Kanon.
”Det finns en plats på jorden där solen aldrig ler. Den platsen heter Boden, dit vill jag aldrig mer.” Nidvisan har gnolats av tusen och åter tusen värnpliktiga som har lämnat garnisonstaden en gång för alla men det finns lokalpatrioter som inte nynnar med.
Josefine Sundqvist, 27, hade under fyra intensiva år bott med sin hockeyspelande pojkvän i ryska Tiumen, Helsingfors, Umeå och danska Haderslev, utbildat sig till undersköterska på distans och fött parets första barn. När det i december 2016 äntligen blev hennes tur att bestämma bostadsort var valet enkelt. Hon ville hem till rötterna, till lugnet, till nära och kära i barndomens Boden.
Mannen i hennes liv öppnar dörren till familjens radhus, som ligger inklämt mellan Lulevägen och Bodens motsvarighet till Bodensjön. Svartbyträsket. Klockan visar 15.00 men Tommy Wargh är relativt nyvaken. Det beror inte på att döttrarna Milonelle, 4, och Filippa, 2, har hållit honom vaken den gångna natten.
Det förra KHL-proffset som 2007 vann SM-guld med Modo jobbar fram till sex på morgnarna, som underhållsarbetare på järnvägen. Han går ofta på sina arbetspass direkt efter träningar och matcher, när han ändå är uppe i varv.
32-åringen trodde att han hade gjort sitt som ishockeyspelare när kontraktet med Sønderjysk Elitesport gick ut och Josefine valde adress men inget kunde vara mer fel. I januari 2017 skrev han på för Boden, som då förde en slumrande tillvaro i division 2.
”Fått erbjudande högre upp”
– När vi flyttade hit hade vi fått vår första dotter och jag prioriterade annat än ishockey. Det hade varit många resdagar, speciellt i Ryssland, och jag ville ha mer fokus på familjen. Glädjen för sporten var på väg ner men sedan hörde ”Nobbe” (Robert Nordberg), den dåvarande tränaren, av sig. De som känner honom vet att han kan få folk att hitta glädjen, så även mig. Han frågade om jag ville hjälpa till, så jag började träna med dem. På den vägen är det. Ishockey blev roligt igen och tillhörigheten till en lag är ack så viktig. Man får 25 nya vänner så fort man sätter foten i omklädningsrummet och den gemenskapen kommer jag att sakna den dag jag slutar. I Boden har vi roligt även vid sidan av hockeyn och jag trivs så pass bra att jag har blivit kvar. Jag har haft erbjudanden högre upp i serierna, även inför den här säsongen, men det har inte varit aktuellt med en flytt. Jag skulle kunna tjäna fem gånger mer någon annanstans men ekonomin har inte varit i fokus. Jag vill inte ta barnen från deras vänner och vi trivs bra här, säger Tommy Wargh, som i januari ska bli pappa för tredje gången.
Borta bra men hemma bäst.
– Precis. Det är väl det man säger men för mig får Ö-vik fortfarande vara hemma. Det är där jag har min mor och far.
Med Wargh i laget tog Boden omgående klivet till division 1 och det är bara början. Föreningens uttalade mål är att herrlaget ska spela i allsvenskan senast säsongen 2021/2022. Då ska klubben även ha ett etablerat damlag och ett J18-lag med Elitstämpel. ”Ett lag, en stad, en dröm”, lyder parollen.
Att det inte behöver stanna vid en dröm framgick med all tydlighet i våras, då Boden vann allettan och avslutade vintern i kvalserien till allsvenskan. Hockeypulsen, den som försvann när Bodens IK gick i konkurs 2005, är tillbaka i militärstaden.
– Tävlingsmänniskan finns kvar och jag vill hjälpa laget, föreningen och staden. Min sambo, som jobbar på sjukhuset, berättade att barnen till hennes kollegor ska till hallen hela tiden. Tidigare var det inte
så. Boden andas hockey igen och inom något år vill föreningen vara i allsvenskan. Klubben växer och tar nya kliv för varje säsong. Det ger motivation att kriga vidare, säger Tommy Wargh.
”Kommer jag aldrig att glömma”
Han är uppvuxen och hockeyfostrad i Örnsköldsvik, där hockeyfebern har varit kronisk sedan slutet av 1950-talet. Som 20-åring, 2007, blev han svensk mästare med några av sina barndomsidoler även om de två största, Peter Forsberg och Markus Näslund, saknades i guldlaget.
– Det var enormt stort. Nu har det varit lite sisådär i Ö-vik men att vinna guld med hemvändare som (Andreas) Salomonsson, (Per) Svartvadet och (Niklas) Sundström... Det är det största jag har upplevt. Mitt starkaste minne från guldsäsongen är när Svartvadet sitter i omklädningsrummet inför förlängningen i den sjunde och avgörande kvartsfinalen mot Timrå. ”Vill någon avgöra får ni göra det snabbt, annars kommer jag göra det.” Sedan gick han ut och gjorde 2–1. Det var mäktigt, ett minne jag aldrig kommer att glömma, säger Tommy Wargh.
Han hade själv stora drömmar och lämnade 2009 Modo för spel i Ryssland men skadeproblemen skulle förfölja den talangfulle backen. När han 2014, efter att ha mellanlandat i Helsingfors, återvände till svensk hockey hamnade han i Björklöven, som efter ett i raden av skadeuppehåll lånade ut honom till Teg.
Det blev, för hans del, inget kärt återseende när Boden och Teg möttes i norrettan förra året. Tommy blev skadad och fick lämna isen på bår varefter han kördes i ambulans till sjukhus.
TItanskruvar i axlarna
– Jag fick en smäll och for med huvudet före in i sargen. Jag var klar i huvudet men en nackskada kunde inte uteslutas eftersom jag tappade känseln i en tumme. Eftersom jag dessutom hade ont i nacken fick jag åka och röntga. Några kotor placerades tillrätta men att jag tappade känseln berodde på att en skruv tryckte mot en nerv. Ja, jag har opererat axlarna sex gånger och har åtta centimeter långa titanskruvar i båda axlarna. Säsongen innan gick en av och det var den som hamnade i kläm. Värre än så var det inte. Kroppen är fräschare nu än för fyra-fem år sedan. Förutom skruven har jag inga problem med axlarna.
Du är av tufft virke.
– Ah, det vet jag inte.
Du har haft många skador under karriären...
– Förutom axlarna har jag haft någon hjärnskakning men den värsta skadan är inte någon av dem även om det var lång rehabilitering och tog på psyket att vara borta. Mest smärtfyllt var det att slita av stora magmuskeln. Det hände när vi körde backträning i ösregn i Umeå. Jag ryckte till och då slets den av. Då hade jag problem med att ta mig ur sängen i en månad. Magen är ju så pass dominant. Ja, man använder den när man äter, skiter, nyser... Jag fick rulla ur sängen.
Ett par veckor efter mötet med Teg dök det på sociala medier upp en film där Tegspelare under en lagfest sjunger Imperiets ”Var är vargen du trodde var död” och kal�lar Tommy Wargh ”jävla filmare”.
– En spelare skickade ett sms för att be om ursäkt och jag har pratat med deras sportchef. Det är inget som Teg står bakom. Min sambo frågade om jag bryr mig. Nej, jag är för gammal för det. Det var några 20-åringar som höll på och jag räknar med att det kommer gliringar. Jag tog inte så illa upp. Det blev uppförstorat.
Är det mycket trash talk i hockeyettan?
– Nog munhuggs det en del men det är
bara roligt. Det är så det ska vara.
Boden ska tas på allvar även i vinter, för nutidsrallaren Tommy Wargh har fått hjälp att dra tåget vidare mot hockeyallsvenskan. Inte minst backsidan imponerar. Wargh, som har tre KHL-säsonger och 132 SHLmatcher på meritlistan, har fått sällskap av Per Savilahti Nagander, 34-åringen som har vunnit CHL med Luleå och under många år var proffs i Finland.
”Har chansen mot alla lag”
Slovakiske succémålvakten Pavel Krajcovic är tillbaka efter en säsong i Nybro och Kevin Loppatto och Henri Tamminen ska spetsa till offensiven.
Totalt har Boden tio nya spelare i truppen och många nyckelspelare har valt att stanna kvar även om poängkungen Jesper Ylivainio drog till Mora.
Enligt Wargh är Christian Nyman, som också har spelat SHL-hockey för Luleå, seriens bäste spelare.
– Det ser intressant ut. I fjol hade vi individuellt skickliga spelare i laget men det var inte det som tog oss till kvalserien. Det var gemenskapen. I alla lagsporter bildas grupperingar men det var första gången
under min tid inom hock
eyn som alla spelare gick i lås. Det märktes på planen att det var vi som lag som gjorde det. Får vi ihop det på samma sätt som i fjol har vi chansen mot alla lag. Vi ska tillhöra favoriterna även om det är en lång väg att vandra, säger Tommy Wargh.
Lars Molin, en annan gammal Modohjälte, har tagit över som tränare.
– Ja, han kommer också från Ö-vik. Han tränade Teg när jag blev utlånad från Björklöven så vi har morsat tidigare och vet var vi har varandra. Han är lugn, och det kan nog vara bra. Tidigare hade vi hetlevrade ”Nobbe” och Petter (Lasu Nilsson) i båset. Då var det mer hetsigt och skrikigt så det blir nog lite annorlunda med ”Mollan”.
”Derby och alla hatar alla”
Tommy Wargh berättar att hans rutin kom användning förra säsongen, då han fick lugna både medspelare och tränare.
– När det är derby mot Piteå, det sitter 2 500 åskådare på läktarna och alla hatar alla... Det bästa sättet att dra ner på nervositeten är att skratta. Förra året hade vi Piteå hemma i första seriematchen. ”Nobbe” var nervös och skulle prata med alla personligen tio minuter före match. ”Det här har du inte gjort tidigare så du stressar bara upp spelarna. Alla blir hundra gånger nervösare. Ut härifrån!” Då klev han ut ur omklädningsrummet och vi vann med 3–2. Jag brukar säga att det bara är hockey vi håller på med.
Du har en viktig roll även i omklädningsrummet.
– Ja, så är det ju. Jag kan bidra ibland och nu har vi fått in Savilahti, som också har bra rutin. ”Sunken” (Petter Sundqvist) är också en enorm pådrivare.
Hur var det att komma utifrån och få uppleva rivaliteten med Piteå?
– Jag vet inte vad det är mellan städerna men det är som att Boden vill gå om Piteå. Det har alltid varit laget att slå och så kommer det vara även i år. Många som har spelat i Piteå har varit bodensare och vi har fått spelare från dem. Det har alltid varit heta matcher. Piteå är bittra rivaler, får det att smaka illa i munnen.
”Skjutit en polare i benet” Vad betyder närheten till Luleå för den här satsningen?
– Personligen tror jag att Luleå vill ha upp ett lag till serien under SHL. Det skulle betyda enormt mycket om vi skulle kunna hjälpas åt.
Hur ser du tillbaka på åren i KHL?
– Det var intressant och lärorikt. Hockeymässigt är det ganska likt Sverige med alla rutiner men livserfarenheten... Det var lite annorlunda, en rolig upplevelse. Efter varenda säsong i Ryssland, på planet hem, sa jag att jag skulle kunna skriva en bok om allt som hände, så det skulle bli fyra böcker. Ta bara det här med kriminaliteten. En spelare som kom till oss hade fått sparken från ett annat KHL-lag. Han var jätteduktig, så vi frågade varför. Då hade han skjutit en polare i benet på en pub. Då inser man att man är i en annan del av världen. En gång, när vi skulle hem från en bortamatch, var det 52 grader kallt när vi skulle landa. Piloten ville inte starta planet eftersom det inte var säkert att flyga men tränaren sa: ”Nu åker vi, vi tänker inte vänta!” Man kunde komma hem klockan fyra på morgonen och då stod 85-åriga tanter och sopade gatan. På ett sätt är det hemskt. Man får mer lön i Ryssland men har det jättebra i Sverige. Man måste ha rätt inställning för att kunna åka dit.
Vad har du för mål och drömmar i dag?
– Boden ska upp, i alla fall en nivå till, säger Tommy Wargh.
Fotnot: Tack till Sally Sundbom, Bodens fästning.
”BODEN VILL GÅ OM PITEÅ. DET HAR ALLTID VARIT LAGET ATT SLÅ OCH SÅ KOMMER DET VARA ÄVEN I ÅR”