99 av världens storstäder sjunker

Forskarna pekar på tre centrala orsaker till utvecklingen i de sjunkande städerna, som tillsammans utgör hem för minst 200 miljoner människor.

Från Shanghais neonupplysta konturer till New Yorks betonglabyrint och Istanbuls pulserande gator. Marken under flera av världens största metropoler hotas av tyngden av krafter som inte nödvändigtvis kan fångas av kameralinser eller syns i turistbroschyrer.

Enligt en amerikansk studie leder mänsklig resursförbrukning, hastigheten på klimatförändringarna samt stigande havsnivåer till att många välkända storstäder längs kusterna långsamt sjunker. Det gäller områden runt om i världen som tillsammans hyser mer än 200 miljoner människor.

Forskare vid Rhode Islands universitet har samlat in satellitbilder över samtliga sex bebodda kontinenter mellan år 2015 och 2020 för att följa utvecklingen av världens storstäder.

Satelliterna har använt mikrovågssignaler för att bestämma markens höjd, och eftersom satelliterna passerar samma del av jorden var tolfte dag har forskarna kunnat följa hur markhöjden har förändrats över tiden.

För det första visar resultaten att 99 av världens större kuststäder sjunker i takt med att havsnivåerna stiger.

På vissa platser ligger den årliga sänkningen i nivå med regionens naturliga utveckling – men det gäller alltså inte de 99 sjunkande metropolerna. Kina, Pakistan, Bangladesh och Indonesien är värst drabbade, och stora områden i kuststäder som Shanghai och Karachi sjunker nästan fem centimeter om året.

Världens näst största stad, Jakarta, är på väg att helt förlora sin bärkraft. I mindre men fortfarande bebodda delar av staden sjunker marken med upp till 20 centimeter per år. Det motsvarar längden av en blyertspenna.

Enligt forskarna beror problemen på en kombination av överdrivet grundvattenuttag, stigande havsnivåer och mänsklig aktivitet, som exempelvis byggandet av det ena flera ton tunga höghuset efter det andra.

"I många städer planerar man för att anpassa sig efter de stigande havsnivåerna, men man är inte medvetna om hur mycket marken förstörs när man extraherar stora mängder grundvatten och bygger tunga byggnadsverk", säger Meng Wei, oceanograf vid Rhode Islands universitet och en av författarna till studien.

På kort sikt kan städerna bromsa trenden genom att sluta ta upp vatten ur marken – men det kräver att man hittar andra sätt att tillgodose vattenbehovet. I studien framgår det exempelvis att Tampa Bay i USA skulle behöva hitta en annan källa för en tredjedel av sitt vatten.

Även om resultaten kan låta chockerande understryks det i studien att en del städer kan återgå till de normala nivåerna.

Delar av Kalifornien sjönk för 60 år sedan och även Jakarta har sett en liten reduktion av nivåerna under de senaste 20 åren. I båda fallen kunde man se förbättringar när mindre grundvatten avlägsnades från marken under städerna.