ERÖVRINGEN AV BENGALEN

Fö­re 1757 kon­kur­re­ra­de fle­ra eu­ro­pe­is­ka stor­mak­ter om makt och in­fly­tan­de i In­di­en. Ett av sla­gen stod vid Plas­sey.

Infanteriet anfaller! - - Innehåll - FRODE LINDGJERDET

In­nan 1757 kon­kur­re­ra­de fle­ra eu­ro­pe­is­ka stor­mak­ter om makt och in­fly­tan­de i In­di­en. Vid Plas­sey lyc­ka­des en li­ten styr­ka från brit­tis­ka Ostin­dis­ka kom­pa­ni­et att slå na­wa­ben av Bengalen och hans frans­ka be­skyd­da­re. Segern ba­na­de väg för ett brit­tiskt över­her­ra­väl­de som va­ra­de fram till 1948.

ya far­tygs­ty­per och na­vi­ga­tions­me­to­der öpp­na­de för di­rekt han­del sjö­vä­gen mel­lan Eu­ro­pa och Asi­en på 1500-ta­let. De eu­ro­pe­is­ka mak­ter­na eta­ble­ra­de stöd­punk­ter för sin han­del, först span­jo­rer och por­tu­gi­ser, se­dan följ­de ne­der­län­da­re, brit­ter och frans­män un­der 1600-ta­let. De brit­tis­ka, frans­ka och ne­der­länds­ka in­tres­se­na re­pre­sen­te­ra­des in­te av stats­mak­ten som så­dan, ut­an av pri­va­ta mo­no­pol (kom­pa­ni­er) som fått en­sam­rätt till att hand­la i spe­ci­el­la om­rå­den. De ha­de si­na eg­na väp­na­de styr­kor, dom­sto­lar och fäng­el­ser, och de blev snart in­drag­na i makt­stri­der mel­lan varand­ra och med lo­ka­la härs­ka­re.

För­u­tom si­na eu­ro­pe­is­ka kärn­trup­per re­kry­te­ra­de de eu­ro­pe­is­ka kom­pa­ni­er­na lo­kalt. Den förs­te som fick ihop en så­dan styr­ka av nå­got vär­de var frans­man­nen Jo­seph Dupleix. Det brit­tis­ka Ostin­dis­ka kom­pa­ni­et (bil­dat 1608) följ­de snart ef­ter med si­na be­röm­da se­poyer tack va­re Ro­bert Cli­ve, som in­te ba­ra vi­sat sig ha ta­lang som härförare ut­an ock­så som di­plo­mat. Cli­ve ha­de ur­sprung­li­gen va­rit kon­to­rist, men för­flyt­ta­des till kom­pa­ni­ets väp­na­de styr­kor ef­ter att ha satt sig i skuld och för­sökt skju­ta sig själv. Här steg han snabbt i gra­der­na och blev ut­nämnd till kap­ten 1751. Cli­ve vann be­röm­mel­se sam­ma år ef­ter att först ha pla­ne­rat erövringen av sta­den Ar­cot och se­dan för­sva­rat sta­den med ba­ra 200 man mot en an­fal­lan­de styr­ka på 10 000.

År 1756 bygg­de Ostin­dis­ka kom­pa­ni­et ut Fort Wil­li­am i Cal­cut­ta av räds­la för frans­ka an­fall. Na­wa­ben av Bengalen, Si­raj- ut­Dau­lah, trod­de att brit­ter­nas verk­li­ga mål var att er­öv­ra hans ri­ke. Na­wa­ben gav därför or­der om att för­stö­ra be­fäst­ning­ar­na. Det var ett brott mot av­ta­len mel­lan kom­pa­ni­et och Si­rajs fö­re­trä­da­re och det sista i en lång rad dis­py­ter mel­lan Si­raj och Ostin­dis­ka kom­pa­ni­et. Dess­utom var det känt att han ha­de hem­li­ga kon­tak­ter med frans­män­nen. Den brit­tis­ke gu­ver­nö­ren väg­ra­de att upp­fyl­la kra­vet, och den 20 ju­ni 1756 an­fölls Cal­cut­ta och den lil­la gar­ni­so­nen över­man­na­des. De över­le­van­de fängs­la­des i det be­röm­da Black Ho­le of Cal­cut­ta och ba­ra 23 av 146 ska ha över­levt för­hål­lan­de­na i fäng­el­se­hå­lan.

I au­gusti nåd­de ny­he­ten om Cal­cut­tas fall fram till Ostin­dis­ka kom­pa­ni­ets hu­vud­bas i Madras på In­di­ens väst­kust. En styr­ka på 900 eng­els­ka sol­da­ter och 1 500 se­poyer un­der övers­te­löjt­nant Ro­bert Cli­ve frak­ta­des runt sjö­vä­gen av en ma­rin­styr­ka un­der ami­ral Char­les Wat­sons be­fäl. Den 2 ja­nu­a­ri 1757 lyc­ka­des de åter­er­öv­ra sta­den, som för­sva­ra­des av 3 000 av na­wa­bens män. Själv blev han tvung­en att be­ta­la er­sätt­ning och åter­upp­rät­ta kom­pa­ni­ets han­dels­pri­vi­le­gi­er i Bengalen. Na­wa­ben för­sök­te in­ta Cal­cut­ta igen den 5 feb­ru­a­ri, men hans trup­per över­ras­ka­des och kros­sa­des i ett brit­tiskt mot­an­fall. Det re­sul­te­ra­de i Ali­nagartrak­ta­tet, men det hind­ra­de in­te den ben­ga­lis­ke härs­ka­ren från att för­sö­ka på nytt.

Un­der ti­den ha­de sju­år­s­kri­get (1756–1763) bru­tit ut bå­de i Eu­ro­pa och Nor­da­me­ri­ka, och det led­de ock­så till drabb­ning­ar mel­lan

frans­ka och brit­tis­ka styr­kor i In­di­en. Trots av­tal mel­lan kom­pa­ni­et och na­wa­ben öka­de Frank­ri­kes in­fly­tan­de och han­del i Bengalen. Den frans­ke ge­ne­ral­gu­ver­nö­ren i In­di­en, Jo­seph Franço­is Dupleix, var än­då en fli­tig gäst vid ho­vet. Den 14 mars an­föll och över­man­na­de Cli­ve den 300 man star­ka frans­ka gar­ni­so­nen i Chan­dan­na­gar. Na­tur­ligt nog för­sök­te frans­män­nen och na­wa­ben i ett ge­men­samt för­sök dri­va bort brit­ter­na helt från Bengalen.

Brit­ter­na å sin si­da be­stäm­de sig för att få bort Si­raj från mak­ten. Han var en de­spo­tisk ty­rann och det sak­na­des in­te lo­ka­la ri­va­ler som de­la­de brit­ter­nas am­bi­tio­ner. Nu bad de om hjälp för att bli kvitt Si­raj. Dess­utom ha­de Si­raj pre­cis li­dit ne­der­lag in­för den af­ghans­ke krigs­her­ren Ah­mad Shah Dur­rani, som plund­rat Deh­li året in­nan. I spet­sen för den här hem­li­ga op­po­si­tio­nen stod den po­pu­lä­re buk­hs­heen Mir Ja­far Ali Khan, en slags ge­ne­ral­in­spek­tör för de ben­ga­lis­ka trup­per­na. Han lo­va­des tro­nen om brit­ter­nas ak­tion lyc­ka­des. I gen­gäld skul­le de hål­la frans­män­nen ute ur Bengalen samt be­ta­la 500 000 pund till Ostin­dis­ka kom­pa­ni­et och 250 000 pund till eu­ro­pé­er i Cal­cut­ta som er­sätt­ning för ska­dor de li­dit un­der Si­raj.

För­stärk­ta med yt­ter­li­ga­re 500 se­poyer läm­na­de Cli­ves styr­ka Chan­dan­na­gar den 13 mars med kurs mot na­wa­bens sä­te i Murs­hi­da­bad. Fem da­gar se­na­re nåd­de de for­tet i Cut­wa och på kväl­len den 22 mars nåd­de de flo­den Bha­gi­rat­hi, 150 kilo­me­ter norr om Cal­cut­ta. Runt kloc­kan ett på nat­ten ha­de de kom­mit över och slog lä­ger un­der man­go­trä­den vid byn Pa­las­hi.

I Cli­ves rap­por­ter blev Pa­las­hi till Pa­las­sey, nå­got som där­ef­ter gett namn åt slaget som skul­le stå näs­ta mor­gon.

Slaget vid Plas­sey

I gry­ning­en vak­na­de brit­ter­na av att Si­raj när­ma­de sig läg­ren i snabb marsch norr­i­från med en styr­ka på 15 000 ka­val­le­ris­ter, 35 000 in­fan­te­ris­ter och runt 40 ka­no­ner. Dess­utom fick de bi­stånd av en mind­re fransk styr­ka på runt 40 man un­der mon­sieur Sin­fray med yt­ter­li­ga­re fy­ra fält­ka­no­ner. De ut­grup­pe­ra­de sig i en halv­må­ne runt ställ­ning­ar­na vid man­golun­den. Ar­til­le­ri­et spreds runt lin­jen för att mins­ka ris­ken för att de skul­le slås ut av mot­eld från brit­tis­ka bat­te­ri­er. Un­dan­ta­get var de frans­ka ka­no­ner­na, som pla­ce­ra­des i en bas­ti­on i förs­ta lin­jen. På för­hand viss­te Cli­ve att be­fäl­ha­var­nas tro­het till na­wa­ben var tvek­sam. Mir Mud­din var den en­da som sä­kert skul­le va­ra lo­jal och ge­nom att för­sö­ka slå ut hans styr­kor kun­de brit­ter­na räk­na med att res­ten av lin­jen skul­le bry­ta samman.

Slaget star­ta­de runt kloc­kan sex med att de frans­ka ka­no­ner­na öpp­na­de eld. De sat­tes dock snart ur spel av brit­ter­na, vars ka­no­ner ha­de läng­re räck­vidd. Så in­led­de na­wa­ben bom­bar­de­mang­et från si­na eg­na tunga ka­no­ner. Brit­ter­na kröp ihop bakom jord­val­lar­na som om­gav man­golun­den och trots att bom­bar­de­mang­et på­gick i fle­ra tim­mar var styr­kan oskadd. Från si­na ställ­ning­ar bakom val­lar­na kun­de det brit­tis­ka ar­til­le­ri­et gå loss på de ben­ga­lis­ka styr­kor­nas ka­no­ner, som var upp­ställ­da i öp­pen ter­räng. Brit­ter­nas ställ­ning var fort­fa­ran­de kri­tisk. Så sked­de mi­rak­let. Från en näs­tan blå himmel skiftade väd­ret plöts­ligt till ösregn. Brit­ter­na bredde segeldukspresenningar över si­na för­nö­den­he­ter me­dan bengalernas krut blev dränkt av vat­ten och el­den från de­ras ar­til­le­ri upphörde. Ben­ga­ler­na trod­de att det brit­tis­ka ar­til­le­ri­et ha­de sam­ma pro­blem. Mir Mud­den be­slu­ta­de därför att stor­ma de brit­tis­ka ställ­ning­ar­na, men hans män slak­ta­des ner av di­sci­pli­ne­rad mus­köt­eld och druv­ha­gel­ladd­ning­ar. Mud­den själv blev död­ligt så­rad av en ka­non­ku­la. De över­le­van­de tog strax till flyk­ten. Mir Ja­far å sin si­da lät bli att föl­ja or­der från na­wa­ben om att ock­så anfalla de brit­tis­ka ställ­ning­ar­na. Vis­sa histo­ri­ker har dess­utom häv­dat att ben­ga­lis­ka sol­da­ter ock­så blev mu­ta­de till att över­läm­na sig, till och med att rik­ta va­pen mot si­na eg­na.

Om­kring mid­dags­tid drog sig ben­ga­ler­na till­ba­ka till läg­ren. Vid den här tid­punk­ten ha­de Si­raj full­stän­digt mist över­blic­ken och frå­ga­de den för­rä­dis­ke Mir Ja­far om råd. Ja­far, som ha­de be­fä­let över un­ge­fär hälf­ten av na­wa­bens ka­val­le­ri vid Plas­sey, lät in­te chan­sen gå sig för­bi ut­an be­rät­ta­de för sin härs­ka­re att brit­ter­na var slag­na och att han bor­de ta sig till­ba­ka till Murs­hi­da­bad sam­ti­digt som han er­bjöd sig att ge­nom­fö­ra upp­rens­nings­ak­tio­ner­na. När Cli­ve in­såg att Si­raj var på väg bort be­ord­ra­de han fram en del av styr­kan. Den ha­de med sig två

"FRÅN EN NÄS­TAN BLÅ HIMMEL SKIFTADE VÄD­RET PLÖTS­LIGT TILL ÖSREGN. BRIT­TER­NA BREDDE SEGELDUKSPRESENNINGAR ÖVER SI­NA FÖR­NÖ­DEN­HE­TER ME­DAN BENGALERNAS KRUT BLEV DRÄNKT AV VAT­TEN OCH EL­DEN FRÅN DE­RAS AR­TIL­LE­RI UPPHÖRDE."

fält­ka­no­ner och in­tog ställ­ning på en höjd nä­ra fi­en­dens lä­ger, cir­ka 300 me­ter från ut­gångs­ställ­ning­en där de frans­ka ka­no­ner­na ha­de haft si­na positioner den mor­go­nen. Det fram­pro­vo­ce­ra­de in­te mer än halv­hjär­ta­de mot­an­fall från ben­ga­ler­na. Cli­ves män fort­sat­te fram­ryck­ning­en och tog yt­ter­li­ga­re två höj­der, nå­got som för­de dem till höj­den med na­wa­bens lä­ger. Ben­ga­ler­na för­sök­te nu få ka­no­ner i ställ­ning för att träf­fa fi­en­den, men de slogs ut av brit­ter­nas eget ar­til­le­ri. Ben­ga­ler­na kas­ta­de ock­så in ka­val­le­ri mot de nya brit­tis­ka ställ­ning­ar­na, men även de slogs till­ba­ka och häs­tar­na dö­da­des. Cli­ve märk­te att ef­ter att fy­ra el­ler fem av de­ras mest fram­stå­en­de of­fi­ce­ra­re dö­dats bröt mo­ra­len helt samman. Cli­ves män stor­ma­de bengalernas lä­ger och runt kloc­kan 17 gick slaget över i flykt och för­föl­jel­se.

I vå­ra da­gar är det lätt att för­kla­ra någ­ra få eu­ro­pe­is­ka styr­kors se­ger över ic­ke- eu­ro­pé­er med tek­nisk över­läg­sen­het. Men än­da fram till slu­tet av 1700-ta­let ha­de ar­mé­er från till ex­em­pel In­di­en och Ki­na of­ta li­ka avan­ce­ra­de va­pen som västs ar­mé­er. Ostin­dis­ka kom­pa­ni­ets se­ger vid Plas­sey be­rod­de nog i hög­re grad på bätt­re trä­ning, or­ga­ni­sa­tion, di­sci­plin och tak­tik. De ben­ga­lis­ka styr­kor­na kun­de mu­tas och flyd­de vid mot­gång. Si­raj mis­te ock­så snart över­blic­ken och kon­trol­len över si­na styr­kor me­dan brit­ter­na be­slu­ta­de att stri­da trots det då­li­ga ut­gångs­lä­get, och ing­et ty­der på att Cli­ve in­te ha­de full kon­troll över si­na män från bör­jan till slut.

In­fan­te­ri med mus­kö­ter var ock­så be­ro­en­de av sträng di­sci­plin för att va­ra ef­fek­tivt i strid. Vap­nen ha­de så då­lig träff­sä­ker­het att de mås­te av­fy­ras sam­lat och på led för att ha en död­lig verkan över en gi­ven del av slag­fäl­tet. Öv­ning i att lad­da ha­de ock­så stor be­ty­del­se för vil­ken eld­kraft en av­del­ning ha­de to­talt. En vältränad och väl ko­or­di­ne­rad av­del­ning kun­de därför va­ra värd mer än tio oträ­na­de.

Ef­ter slaget

Över 40 ka­no­ner och en stor träng togs från Si­rajs män, och han mis­te runt 500 man. En­ligt Cli­ves eg­na rap­por­ter mis­te Ostin­dis­ka kom­pa­ni­et ba­ra 22 dö­da och 50 så­ra­de – de fles­ta se­poyer. Brit­ter­na nåd­de Murs­hi­da­bad den 29 ju­ni där Cli­ve en­ligt kom­pa­ni­ets löf­ten ut­nämn­de Ja­far till ny na­wab över Bengalen. Na­wa­ben själv togs till fånga den 2 ju­li av Ja­fars son och dö­da­des se­na­re.

Ja­far kun­de dock in­te ac­cep­te­ra det brit­tis­ka över­her­ra­väl­det. Han bad om as­si­stans från det ne­der­länds­ka Ostin­dis­ka kom­pa­ni­et, som skic­ka­de 7 far­tyg med 700 man. Men de slogs ner av en brittisk styr­ka vid Chin­su­rah den 25 no­vem­ber 1759. Ja­far av­sat­tes se­dan och er­sat­tes med sin svär­son, Mir Ka­sim Ali Khan. Men även

han för­sök­te gö­ra upp­ror mot det brit­tis­ka Ostin­dis­ka kom­pa­ni­et och blev sla­gen i slaget vid Bux­ar 1764. Ja­far åter­in­sat­tes, men all po­li­tisk makt i Bengalen låg nu de­fi­ni­tivt i hän­der­na på kom­pa­ni­et.

Ostin­dis­ka kom­pa­ni­et kun­de häm­ta ut sto­ra ri­ke­do­mar från Bengalen, to­talt be­räk­nat till 2,5 mil­jo­ner pund. Det tillät en be­ty­dan­de ök­ning av kom­pa­ni­ets eg­na mi­li­tä­ra styr­kor och om­rå­det skul­le bli en vik­tig för­sörj­nings­bas för vi­da­re ex­pan­sion i he­la Asi­en. Sto­ra de­lar av med­len in­ve­ste­ra­des ock­så i den gry­en­de in­dust­ri­a­li­se­ring­en som verk­li­gen skul­le gö­ra Stor­bri­tan­ni­en till en världs­makt un­der åren som följ­de. Cli­ve själv kun­de till­skan­sa sig till­gång­ar på 234 000 pund från na­wa­bens skatt­kam­ma­re. Dess­utom över­läm­na­des land­om­rå­den runt Fort Wil­li­am till Cli­ve på livs­tid, var­på kom­pa­ni­et be­ta­la­de 63 000 pund i års­hy­ra. För si­na be­drif­ter be­teck­na­des Cli­ve som en ”gu­da­sänd ge­ne­ral” av pre­miär­mi­nis­ter Wil­li­am Pitt den äld­re. Dess­utom ut­nämn­des han till ba­ron av Plas­sey 1762 och gu­ver­nör i Bengalen 1765. Ro­bert Cli­ve ut­veck­la­de med ti­den ett opi­um­miss­bruk och be­gick själv­mord 1774. Den eng­els­ka kro­nan över­tog dock Ostin­dis­ka kom­pa­ni­ets politiska och mi­li­tä­ra po­si­tion ef­ter att se­poyupp­ro­ret bröt ut 1857 och det blev nöd­vän­digt att kal­la in kungens eg­na trup­per.

Black Ho­le of Cal­cut­ta blev se­na­re fli­tigt an­vänt för att rätt­fär­di­ga ökad brittisk kon­troll i Bengalen. Be­rät­tel­ser från de över­le­van­de i lit­te­ra­tur och vitt­nes­mål in­för en par­la­ments­kom­mit­té ska­pa­de stor upp­stån­del­se i sam­ti­den och har se­na­re setts som ett mo­tiv för den brit­tis­ka motak­tio­nen och slaget vid Plas­sey. Den omänsk­li­ga be­hand­ling­en av fång­ar­na blev dock känd först i ef­ter­hand.

ARTIKELFÖRFATTAREN

Frode Lindgjerdet har en Can­di­da­tus Phi­lo­lo­gi-ex­a­men från Nor­ges tek­nisk-na­tur­ve­ten­skap­li­ga uni­ver­si­tet (NTNU) med ex­a­mens­upp­gif­ten Det kal­la kri­get i nors­ka lär­o­böc­ker. Han har bi­dra­git till fle­ra upp­slags­verk om bland an­nat sä­ker­hets­po­li­tik och mi­li­tär­histo­ria och skri­vit ar­tik­lar in­om sam­ma äm­nen i nors­ka tid­skrif­ter.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.