PROFIL: POLSK INFANTERIST

PROFIL 1939

När Polen vann sin frihet efter första världskriget måste landet snabbt bygga upp ett försvar. De hamnade tidigt i krig med det nya Sovjet och under 1930-talet började det växa fram ett nytt hot från Tyskland under nazisternas ledning. Etableringen av den nya staten Polen och dess gränser mot Tyskland hade skapat en grogrund för en kommande konflikt.

Den polska hären som byggdes upp efter 1918 var utrustad med mycket gammal utrustning. Det var först 1937 som polackerna satte igång med en modernisering av armén. Arbetet gick långsamt och när kriget kom i september 1939 var den polska armén fortfarande mycket omodern och inte rustad att möta ett tyskt anfall. Även om de polska soldaterna saknade moderna vapen och utrustning stred de med stort mod.

Den polska regeringen startade en delvis modernisering av försvaret i mars och augusti 1939, och den 30 augusti beordrade regeringen full mobilisering av landets väpnade styrkor. I gryningen den 1 september startade det tyska anfallet mot Polen och andra världskriget var igång. Polackerna försvarade sig och stred en desperat strid trots gammeldags taktik, dåliga vapen och brist på annan utrustning som var nödvändig för att strida i ett modernt krig. Den polska armén led stora förluster med över 66 000 döda, 130 000 sårade och över 400 000 krigsfångar. Den polska armén under formell ledning av presidenten bestod av cirka 1,5 miljoner soldater, med cirka 1 miljon utplacerade längs fronten. Armén var organiserad i 39 infanteridivisioner (inklusive nio i reserv), 11 kavalleribrigader, två motoriserade brigader och en rad infanteribrigader med olika funktioner och beväpning. En infanteridivision bestod av tre infanteriregementen och ett regemente med lätt artilleri, stabs- och stödenheter. Några få divisioner var utrustade med tungt artilleri. Ett infanteriregemente bestod av tre bataljoner med infanteri, regementsstab, ett administrationskompani, en pionjärtrupp och en sambandstrupp (signal). Regementet hade totalt sett en styrka på 1 900 officerare och soldater. Soldaterna var huvudsakligen utrustade med Mauser M29gevär. Stödvapen var 90 lätta maskingevär (Browning M28), 36 tyngre maskingevär (Browning M30), 27 lätta granatkastare,

2 fältkanoner och 9 pansarvärnskanoner. Den polska armén hade några stridsvagnar (bland annat 170 11 tons-7tp lätt stridsvagn, 50 Vickers 6 tons-vagnar och 67 Renault FT lätt stridsvagn från första världskriget) men ingen erfarenhet av att använda resursen. Polen förstod att de med tiden inte kunde stå emot ett tyskt anfall. Hjälp från de allierade var en förutsättning för att kunna försvara landet. Den polska planeringen gick därför ut på ett uppehållande försvar. Gradvis skulle armén falla tillbaka i riktning mot det sydöstra hörnet av Polen. När Tyskland anfölls av de allierade skulle polackerna starta sin offensiv. Dåligt samband, tyskarnas fart och till slut det ryska anfallet i ryggen knäckte dock det polska försvaret. Den polska uniformen infördes 1919 förbättrades gradvis och standardiserades under 20-talet. Den sista uppdateringen var 1935 och det var den utgåvan de polska soldaterna hade 1939. Uniformen var standardiserad i fem utgåvor för officerare, infanteri, kavalleri, bergstrupper och pansarvapnet. Infanteriet hade stålhjälm och kakiuniform med blå krage för infanteriet. Utrustningen i övrigt liknade den tyska men med ett billigare och enklare stridsbälte.

En viktig del av den polska krigshistorien är Sovjets massakrer på polacker. Sovjetiska myndigheter beordrade 1940 dödandet av mellan 14 000 och 22 000 personer, varav cirka 8 000 var tillfångatagna polska officerare.

Ett stort antal polska soldater och officerare lyckades dock rymma till Frankrike. Med de här soldaterna byggdes flera polska armédivisioner upp. Polska soldater gjorde sig gällande från Narvik 1940 till striderna i Italien 1943–1945. Även Röda armén byggde upp flera polska avdelningar som var med i de stora ryska offensiverna på östfronten, som till slut avslutades i själva Tyskland.

"DET VAR FÖRST 1937 SOM POLACKERNA SATTE IGÅNG MED EN MODERNISERING AV ARMÉN. ARBETET GICK LÅNGSAMT OCH NÄR KRIGET KOM I SEPTEMBER 1939 VAR DEN POLSKA ARMÉN FORTFARANDE MYCKET OMODERN OCH INTE RUSTAD ATT MÖTA ETT TYSKT ANFALL."