PRO­FIL: POLSK INFANTERIST

PRO­FIL 1939

Infanteriet anfaller! - - Innehåll - HEINE WANG

När Po­len vann sin fri­het ef­ter förs­ta världs­kri­get mås­te lan­det snabbt byg­ga upp ett för­svar. De ham­na­de ti­digt i krig med det nya Sov­jet och un­der 1930-ta­let bör­ja­de det växa fram ett nytt hot från Tyskland un­der na­zis­ter­nas led­ning. Etable­ring­en av den nya sta­ten Po­len och dess grän­ser mot Tyskland ha­de ska­pat en gro­grund för en kom­man­de kon­flikt.

Den pols­ka hä­ren som bygg­des upp ef­ter 1918 var ut­rus­tad med myc­ket gam­mal ut­rust­ning. Det var först 1937 som po­lac­ker­na sat­te igång med en mo­der­ni­se­ring av ar­mén. Ar­be­tet gick lång­samt och när kri­get kom i sep­tem­ber 1939 var den pols­ka ar­mén fort­fa­ran­de myc­ket omo­dern och in­te rustad att mö­ta ett tyskt an­fall. Även om de pols­ka sol­da­ter­na sak­na­de mo­der­na va­pen och ut­rust­ning stred de med stort mod.

Den pols­ka re­ge­ring­en star­ta­de en del­vis mo­der­ni­se­ring av för­sva­ret i mars och au­gusti 1939, och den 30 au­gusti be­ord­ra­de re­ge­ring­en full mo­bi­li­se­ring av lan­dets väp­na­de styr­kor. I gry­ning­en den 1 sep­tem­ber star­ta­de det tys­ka an­fal­let mot Po­len och and­ra världs­kri­get var igång. Po­lac­ker­na för­sva­ra­de sig och stred en de­spe­rat strid trots gammel­dags tak­tik, då­li­ga va­pen och brist på an­nan ut­rust­ning som var nöd­vän­dig för att stri­da i ett mo­dernt krig. Den pols­ka ar­mén led sto­ra för­lus­ter med över 66 000 dö­da, 130 000 så­ra­de och över 400 000 krigs­fång­ar. Den pols­ka ar­mén un­der for­mell led­ning av pre­si­den­ten be­stod av cir­ka 1,5 mil­jo­ner sol­da­ter, med cir­ka 1 mil­jon ut­pla­ce­ra­de längs fron­ten. Ar­mén var or­ga­ni­se­rad i 39 in­fan­te­ri­di­vi­sio­ner (in­klu­si­ve nio i re­serv), 11 ka­val­le­ri­bri­ga­der, två mo­to­ri­se­ra­de bri­ga­der och en rad in­fan­te­ri­bri­ga­der med oli­ka funk­tio­ner och be­väp­ning. En in­fan­te­ri­di­vi­sion be­stod av tre in­fan­te­ri­re­ge­men­ten och ett re­ge­men­te med lätt ar­til­le­ri, stabs- och stö­den­he­ter. Någ­ra få di­vi­sio­ner var ut­rus­ta­de med tungt ar­til­le­ri. Ett in­fan­te­ri­re­ge­men­te be­stod av tre ba­tal­jo­ner med in­fan­te­ri, re­ge­ments­stab, ett ad­mi­nist­ra­tions­kom­pa­ni, en pi­on­jär­trupp och en sam­band­s­trupp (sig­nal). Re­ge­men­tet ha­de to­talt sett en styr­ka på 1 900 of­fi­ce­ra­re och sol­da­ter. Sol­da­ter­na var hu­vud­sak­li­gen ut­rus­ta­de med Mau­ser M29ge­vär. Stöd­va­pen var 90 lät­ta maskingevär (Brow­ning M28), 36 tyng­re maskingevär (Brow­ning M30), 27 lät­ta gra­nat­kas­ta­re,

2 fält­ka­no­ner och 9 pansar­värns­ka­no­ner. Den pols­ka ar­mén ha­de någ­ra strids­vag­nar (bland an­nat 170 11 tons-7tp lätt strids­vagn, 50 Vic­kers 6 tons-vag­nar och 67 Re­nault FT lätt strids­vagn från förs­ta världs­kri­get) men ing­en er­fa­ren­het av att an­vän­da re­sur­sen. Po­len för­stod att de med ti­den in­te kun­de stå emot ett tyskt an­fall. Hjälp från de al­li­e­ra­de var en för­ut­sätt­ning för att kun­na för­sva­ra lan­det. Den pols­ka pla­ne­ring­en gick därför ut på ett up­pe­hål­lan­de för­svar. Grad­vis skul­le ar­mén fal­la till­ba­ka i rikt­ning mot det syd­öst­ra hör­net av Po­len. När Tyskland an­fölls av de al­li­e­ra­de skul­le po­lac­ker­na star­ta sin of­fen­siv. Då­ligt sam­band, tys­kar­nas fart och till slut det rys­ka an­fal­let i ryg­gen knäck­te dock det pols­ka för­sva­ret. Den pols­ka uni­for­men in­för­des 1919 för­bätt­ra­des grad­vis och stan­dar­di­se­ra­des un­der 20-ta­let. Den sista upp­da­te­ring­en var 1935 och det var den ut­gå­van de pols­ka sol­da­ter­na ha­de 1939. Uni­for­men var stan­dar­di­se­rad i fem ut­gå­vor för of­fi­ce­ra­re, in­fan­te­ri, ka­val­le­ri, bergs­trup­per och pansar­vap­net. In­fan­te­ri­et ha­de stål­hjälm och ka­ki­u­ni­form med blå kra­ge för in­fan­te­ri­et. Ut­rust­ning­en i öv­rigt lik­na­de den tys­ka men med ett bil­li­ga­re och enkla­re strids­bäl­te.

En vik­tig del av den pols­ka krigs­hi­sto­ri­en är Sov­jets mas­sak­rer på po­lac­ker. Sov­je­tis­ka myn­dig­he­ter be­ord­ra­de 1940 dö­dan­det av mel­lan 14 000 och 22 000 per­so­ner, varav cir­ka 8 000 var till­fång­a­tag­na pols­ka of­fi­ce­ra­re.

Ett stort an­tal pols­ka sol­da­ter och of­fi­ce­ra­re lyc­ka­des dock rym­ma till Frank­ri­ke. Med de här sol­da­ter­na bygg­des fle­ra pols­ka ar­mé­di­vi­sio­ner upp. Pols­ka sol­da­ter gjor­de sig gäl­lan­de från Nar­vik 1940 till stri­der­na i Ita­li­en 1943–1945. Även Rö­da ar­mén bygg­de upp fle­ra pols­ka av­del­ning­ar som var med i de sto­ra rys­ka of­fen­si­ver­na på öst­fron­ten, som till slut av­slu­ta­des i själ­va Tyskland.

"DET VAR FÖRST 1937 SOM PO­LAC­KER­NA SAT­TE IGÅNG MED EN MO­DER­NI­SE­RING AV AR­MÉN. AR­BE­TET GICK LÅNG­SAMT OCH NÄR KRI­GET KOM I SEP­TEM­BER 1939 VAR DEN POLS­KA AR­MÉN FORT­FA­RAN­DE MYC­KET OMO­DERN OCH IN­TE RUSTAD ATT MÖ­TA ETT TYSKT AN­FALL."

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.