Jag får stanna upp ibland och verkligen uppskatta att folk lyssnar på mig.

Jakobsbergs egna popgeni Hanna Järver.

Jag kan inget annat än musik. Min dröm är att få hålla på länge.

J ag började med musik som barn, genom kulturskolan i Örebro där jag växte upp. Det var en stor lycka när min pappa köpte ett piano. Då kunde jag inte spela än, men jag lärde mig. Sen började jag sjunga och blev uppmuntrad för min röst. I högstadiet gick jag från att ha tagit ganska mycket plats, till att bli mer nervös när jag skulle prata inför folk. Då var det skönt att börja skriva låttexter, att få förklara hur jag tänker och känner. Det blev en oas, att skriva utan att någon kunde ifrågasätta mig.

Jag och min bror spelade en del ihop då, men han flyttade till Kina under gymnasiet. Då köpte jag hemmastudiogrejer och började spela in musik själv. Jag satt hemma hela sista skolåret och gjorde konstiga låtar. Jag kunde inte programmen så bra utan bara körde, det var väldigt härligt. Jag var extremt fri och tyckte att alla mina idéer var så sjukt bra. Så ska det vara i början, sen kommer självkritiken.

I slutet av gymnasiet bestämde jag mig för att satsa på musiken. Jag flyttade till Stockholm, och hamnade efter några år i Jakobsberg. Mitt första år i Stockholm spelade jag i två band, men båda rann ut i sanden. Då skrev jag tre låtar på svenska som jag visade för Norbert, som jag bor ihop med nu. Han sa att de var för bra för att bli liggande, så jag släppte en EP på Spotify. Den uppmärksammades av en bloggare och skivbolag hakade på.

Musiken har efter det växt under de fyra, fem år som gått sen dess. Jag får stanna upp ibland, och verkligen uppskatta att folk lyssnar på mig. I vår släpper jag min första fullängdare, som jag också producerat. Jag producerade musik innan jag visste vad en producent var. Det är för kul för att lämna bort den delen till någon annan.

Jag kan inget annat än musik. Min dröm är att få hålla på länge.