Stockholms nya soulstjärna
BUDSKAP. Janice vill berätta om sig själv
Vi möts på Lilla Essingen där Janice bott i ungefär två år.
– Jag kan gilla det här lilla, att det bara finns en mataffär. Samtidigt känner jag ingen granne, reflekterar hon.
Det är en hektisk dag. Intervjuer och träff med influgen manager från Los Angeles står bland annat på agendan. Och så en del att förbereda inför morgondagen. Då är det Grammisgalan och Janice är nominerad till Årets nykomling (priset gick dock till Jireel).
Debutskivan ”Fallin’ up” är bara en vecka gammal och har hyllats unisont av tyckarna i pressen. Hur det känns? Lättnad, framförallt.
– Det känns fantastiskt skönt att skivan är ute. Det har varit en lång resa och många förväntningar både från mig själv och omgivningen. När den väl kom ut så kändes det lite som en befrielse. Nu kan jag vila i det, säger hon.
Att få släppa ett helt album i ”singel på streamingtjänster”-tider är något som Janice gillar.
– Jag älskar verkligen formatet med en hel skiva. Det är sådant jag växte upp med, även om jag har tyckt om att släppa enstaka låtar också.
Hade EP på gång
”Fallin’ up” hade, om ödet ville annorlunda, blivit något helt annat. En EP hade börjat spelas in. Sen kom ett skivbolag in i bilden och planerna lades om även om några låtar från EP:n följde med till albumet. Allt hade sin grund i det som fick den bredare publiken att få upp ögonen för henne.
Det som hände var att tv-programmet som endast passeras av Melodifestivalen när det kommer till folklig pepp och uppmärksamhet bjöd in henne – en förvisso hajpad men för den stora massan okänd soulsångerska. Allsång på Skansen ringde. Två låtar framfördes på Sollidens scen i somras och även om livet inte förändrades över en natt, så var det en omvälvande upplevelse.
– Känslan när jag fick veta att jag skulle få spela där var ren glädje. Att de låter mig med min musik och den jag är ta plats i det sammanhanget. Representation är skitviktigt!
Var det inte sjukt nervöst?
– Glädjen jag kände över att få vara med var det centrala, men sekunderna innan jag skulle upp så var det lite som ett slag i magen. Tack och lov släppte det när jag började sjunga, det har nästan alltid varit så för mig.
Resan dit hon är idag började i Dalen, där hon växte upp. Att bli sångerska var målet sedan dag ett, med Whitney Houston som ledstjärna. Musikklasser blev till sånggymnasium och körsång i Tensta Gospel Choir. Men att stå i centrum och vara artist var inget självklart.
– När jag växte upp ville jag gärna stå lite bakom. Men jag tror att kören gav mig självförtroendet att våga göra min grej. Och gospeln ligger nära den musik jag vill göra, säger Janice.
På skivan har hon varit med och skrivit alla låtar. Och hon är inte rädd för det personliga och äkta. Linjen mellan artist och person är relativt tunn.
– Musiken jag själv älskar handlar om berättelsen, att berätta något om sig själv och världen. Det finns saker jag vill förmedla om mig själv och vad som hänt mig, som när min pappa dog 2011.
Pappans död blev till låten ”Answer” men har också skapat en ambivalent relation till hemstadsdelen.
– Jag har fortfarande mamma kvar i Dalen och kommer alltid ha Dalen i mig. Men det är inte samma sak sedan pappa dog.
Från Dalen till Allsång på Skansen och Grammisgalan. Stockholmaren Janice Kavander, 23, är landets kanske hetaste artist just nu. När den väl kom ut så kändes det lite som en befrielse. Janice om sin debutskiva ”Fallin’ up”.