Alla förlorar på dagens skola
17,5 % av Sveriges grundskoleelever når inte gymnasiebehörighet till gymnasiet. För Tallbohovsskolan ligger den siffran på 65 %. Jag tror inte att man behöver gymnasiebehörighet för att inse att detta är ett problem.
Elever som inte får möjlighet att studera vid gymnasiet som ligger ett par kilometer bort.
Folkhemsskolan som byggdes ut under efterkrigstiden utgick från att alla skulle lära ut samma sak, på samma sätt, på samma tid. Den normalfördelade 1–5 skalan gav ett visst antal elever i varje klass en femma och ingen kunde få underkänt. Sedan dök Persson och Bildt upp från vardera änden av spektrumet. Kommunaliseringen hände, det fria skolvalet infördes och allas hjärtebarn gy11 fick verka.
Skolans misslyckande handlar inte bara om de rastlösa grabbarna som hänger i kommunens olika centrum eller det växande utanförskapet. Problemet har blivit så pass allvarligt att skolan inte längre tar ansvaret som en förebyggande institution.
För många blir klassresan aldrig av. Att skolor idag ens ska behöva lägga fram resurser för att bekämpa våld, sexuella trakasserier och hot är anmärkningsvärt. Mobbning är ett svagt ord för saker som egentligen har straffrättsliga påföljder.
Förlorarna i detta system är princip alla. Lärare pressas av ledning, elever och föräldrar att ge ut högre betyg. Eleverna får inte det stöd de är berättigade till enligt lagen. Ledningen måste få ekonomin att hålla ihop. För att lösa detta behöver vi först följa lagen.
Men som vi såg tidigare är folkhemsskolan inte väl utformad för en lagstiftning som är individanpassad. Därför måste skolgången individualiseras. Konkret innebär det att högpresterande elever ska stimuleras och lågpresterande elever ska få extra stöd. Det som brister är implementeringen. Vi har lärarbrist och betygsinflation. De lärare vi har översköljs av administration. Genom att cen- tralisera provrättandet inom skolorna och kommunen avlastar vi lärare samtidigt som vi ökar elevernas ansvarstagande. Detta skapar incitament hos eleverna att lägga energi på studier istället för att överklaga bedömningen. Dessutom behöver svaga elever identifieras så att särskilt stöd kan riktas. Detta innebär att skolan i vissa fall kan behöva särskild undervisning vid sidan av den normala utbildningen. Att gå om ett år måste ses som ett alternativ. Samtidigt behöver kommunen locka till sig högpresterande elever eftersom de motiverar många i sin omgivning. Det gör man bäst genom att samarbeta med akademin. Att läsa universitetskurser redan tredje året på gymnasiet borde vara en självklarhet. Vi behöver också avskaffa mentorskapet och lämna över ansvaret till exempelvis socionomer, i syfte att ge läraren utrymme att faktiskt lära ut.
Skolan kommer alltid vara viktig en viktig fråga och med rätta. Mycket står på spel. Unga liv står på spel. Sveriges framtid står på spel.