Jorden – Vår Fantastiska Planet
Så bildades Iguazúfallen
Ett enormt utbrott för miljontals år sedan bildade ett mäktigt vattenfall på gränsen mellan Argentina och Brasilien.
trätunnor – och många har mist livet. De branta fallen innebär att vattenfallen ofta innebär ett navigationsproblem. På 1800-talet byggdes Wellandkanalen så att fartyg skulle kunna undvika Niagarafallen.
Människor har längre drömt om att utnyttja kraften och energin som finns i de största vattenfallen. Det första registrerade försöket att utnyttja det snabbt strömmande vattnet i Niagara ägde rum 1759, då det användes för att driva ett vattenhjul och ett sågverk. Idag genererar många vattenkraftverk elektricitet i närheten av stora vattenfall, till exempel Sir Adam Beck-vattenkraftverket vid Niagarafallen. Flodvattnet leds förbi propelliknande turbiner. De störtande vattenmassorna får turbinbladen att snurra, vilket skapar förnybar energi. Ju större fall, desto snabbare vatten och desto mer energi innehåller det.
Att utnyttja floderna för energi kan konkurrera med vattenfallens naturliga skönhet. Guaírafallen i Paranáfloden, förmodligen det största vattenfallet gällande volym, dämpades som följd av byggandet av Itaipu-dammen på 1980-talet.
För närvarande är konflikten mellan energi och natur större än någonsin. Dr Ryan Yonk är professor i statsvetenskap vid Southern Utah University. Enligt honom kommer efterfrågan på elektricitet i utvecklingsländerna inte försvinna, utan öka. Kontroversiella vattenkraftprojekt, bland annat några i Asien, är särskilt svåra för konflikten mellan skönhet och försöket att ta itu med klimatförändringarna. Dr Yonk tror att alternativet i dessa länder sannolikt hade varit smutsig kol.
När det gäller Niagarafallen har överenskommelser balanserad energiproduktion med hänsyn till att bevara landskapet sedan 1909. Under sommaren, när de flesta av de tolv miljoner årliga turisterna besöker platsen, forsar ungefär bara hälften av vattnet i floderna ut från vattenfallen – 2 832 kubikmeter per sekund.
Dessa begränsningar i flödet under sommaren har dock sitt pris. Enligt en studie är förlusten av potentiell elektricitet enligt den nuvarande överrenskommelsen 3,23 miljoner megawattimmar per år, det är tillräckligt med ström till fyra miljoner glödlampor.
Om det gick att ta bort ännu mer av vattnet skulle det ha fördelar som är viktigare än produktionen av vattenkraft. Samiha Tahseen är doktorand inom byggteknik och studerar Niagara-strömmen vid University of Toronto. Enligt henne går det att reducera erosionen från fallen. En annan fördel med att begränsa vattenmängden är att det reducerar vattendimman som hindrar sikten. Samiha lägger till: ”Det finns inget tvivel om att vattendimman beror på mängden vattnen, så om flödet minskar en aning kommer det att hjälpa.”