Jakten på Nilens källor

Idag känner vi till Nilens källor väl och kan bland annat följa vattnets flöde via satelliter. Innan det fanns modern teknik var det många historiker, geografer och filosofer som undrade varifrån Nilen kom.

Det första seriösa försöket att hitta Nilens källor gjorde den grekiska filosofen Herodot (cirka 484–425 f.kr.). I sitt verk Historia återger han teorier som han har hört av olika egyptier. Dessvärre stämde berättelserna bara på en punkt: dagens Khartoum. Då Herodot inte kände till bakgrunden till rapporterna, antog han att Nilen kom från Libyen.

Förvirringen och spekulationerna fortsatte med romarna. Naturfilosofen Plinius den äldre (23–79 e.kr.) citerade Herodot, men antog att Nilen kom från bergen i Nedre Mauretanien – dagens Marocko. Det var inte förrän på 1800-talet som en rad expeditioner, ledda av européer, började lösa gåtan. År 1875 bevisade den walesisk-amerikanske journalisten Henry Morton Stanley (1841–1904) att Vita Nilen kom från Victoriasjön i Uganda. Redan 1860 hade dock britten John Hanning Speke (1827–1864) hittat Victoriasjön och uppkallat den efter drottning Victoria. År 1862 hittade han Nilens mynning från sjön, men följde den inte så långt att hans upptäckt blev erkänd.