Jorden – Vår Fantastiska Planet
Fantastiska vattenfall
Historien bakom världens största vattenfall.
Stora vattenfall är några av de mest spektakulära och säregna geologiska fenomenen i världen. Det dånande vattnet i Niagarafallen kan fylla en olympisk simbassäng i sekunden. Besökare blir genomblöta av de fina dropparna och hör ingenting i det öronbedövande vrålet, som kan nå 100 decibel (som en rockkonsert).
Ett vattenfall är helt enkelt en flod eller bäck som rinner nedför ett stup eller en klippavsats. De bildas vanligtvis när floder rinner ner från hård till mjukare berggrund. Den svagare bergarten eroderar snabbare och gör lutningen brantare, tills det skapas ett vattenfall. Iguazúfallen, på gränsen mellan Argentina och Brasilien, faller till exempel över tre lager med gammal, motståndskraftig lava och ner på mjuka, sedimentära bergarter.
Vilken process som helst som ökar lutningsgraden kan bilda vattenfall. En jordbävning i Taiwan år 1999 kastade omkring stenblock och bildade branta stup längs flera floder. En rad nya vattenfall dök upp inom loppet av några minuter. Vissa av dem var upp till sju meter höga.
Många vattenfall bildades av glaciärer under istiderna. Dessa glaciärer gjorde stora dalar djupare, bland annat Milfordsundet i Nya Zealand. Isen smälte och grunda bifloder blev ”hängande” högt över huvuddalen. Idag mynnar Bowenälven ut i Milfordsundet som ett 162 meter högt vattenfall, nästan lika högt som två Globen ovanpå varandra.
Vattenfall varierar i utförande. Vissa är tunna band av vätska som strilar, medan andra störtar ner på ett bullrande vis. Alla vattenfall kan klassificeras som kaskader eller katarakter. Kaskader faller ned i oregebundna steg i berggrunden, medan katarakter är mäktigare och störtar lodrätt ned från klippväggar.
Enorma vattenfall kan verka tidlösa, men de varar bara i några få tusen år. Det är ett ögonblick i geologisk tid. Löst material och annat skräp som Iguazúfloden för med sig eroderar långsamt de mjuka sedimenten i vattenfallets botten och får lavan att bryta samman och kollapsa. Erosion har gjort att vattenfallet dragit sig tillbaka åtta kilometer motströms och lämnat efter sig en ravin.
Erosionskrafterna som skapar vattenfall förstör dem även så småningom. Om ungefär 50 000 år kommer Niagarafallen inte finnas kvar. Niagarafloden kommer att ha grävt sig 32 kilometer tillbaka mot sin källa vid Eriesjön i Nordamerika och försvunnit.
Stora vattenfall är så mäktiga att de är svåra att strunta i. Dumdristiga människor har använt dem till vågade aktiviteter i flera hundra år. En person gick till exempel på lina över Niagarafallen för första gången år 1859. Våghalsar har åkt ned för vattenfall på vattenskotrar, i enorma gummibollar eller i
Flerstegs