Från stoft till planet

För att kunna förstå hur jorden bildades måste vi först bekanta oss med hur hela solsystemet kom till, och ur vad det utvecklades. Så vitt man vet bildades solsystemet för omkring 4,6 miljarder år sedan genom att ett gigantiskt stoftmoln kollapsade av gravitationen (tyngdkraften). Detta molekylmoln – eller interstellära moln – var tillräckligt stort och tätt för att det skulle bildas nya molekyler av till exempel väte. Molnet kan ha varit 20 parsek (1 parsek är lika med 3,26 ljusår) brett och stoftet kan ha utgjort bara 5 procent av detta. När gravitationen fick dessa partiklar att dra sig närmare varandra blev resultatet en slags tidig nebulosa – en del av rymden med en massa som var något större än solens nuvarande massa, och som till stor del bestod av väte, helium och litium, som genererades av Big Bang.

Inuti denna tidiga nebulosa medförde gravitationen – i samverkan med bland annat ett högt gastryck, rotation och oregelbundna magnetiska fält – att nebulosan drogs ihop till en protoplanetär skiva. En het, tät protostjärna bildades i mitten, och omgavs av ett gigantiskt moln av gas och stoft.

Det är från denna protoplanetära skiva som man tror att jorden och alla planeterna bildades. Temperaturen och trycket i protostjärnans kärna steg under 50 miljoner år och orsakade kärnreaktioner. Väte fusionerade till helium. Samtidigt kyldes skivan ned och molekylerna kondenserade till mineralkorn. Dessa växte till pyttesmå meteoriter. Detta bör ha skett för omkring 4,56 miljarder år sedan. Gravitationen drog samman meteoriterna till allt större partiklar. Först till kondruler och senare till kondriter. Detta skedde både som ett resultat av gravitationen och de allt frekventare kollisionerna. Så småningom skapades planetesimaler och därefter protoplaneter. Dessa var föregångare till alla planeter i solsystemet.

För jordens del gick det till så att en mängd planetesimaler bildade en så pass stor klump att den fick tillräckligt med gravitation för att dra till sig fler partiklar, stenbitar och meteoriter som roterade runt solen. Detta gjorde att protoplaneten kunde bli tillräckligt stor för att det skulle skapas en mycket het kärna. Läs mer om detta på nästa sida.

”… en mängd planetesimaler bildade en så pass stor klump att jorden fick tillräckligt med gravitation för att dra till sig fler partiklar, stenbitar och meteoriter …”