Ryggradsdjurens anatomi

Varelser med ryggrad delar överraskande många egenskaper.

FÅGLAR

Stam: Ryggsträngsdjur Info: Fåglar är ryggradsdjur med fjädrar och näbb istället för tänder. De lägger ägg med hårt kalkskal, istället för de läderaktiga ägg reptiler lägger. De flesta fåglar kan flyga och nästan alla deras egenskaper fokuserar på flygning. Andningsorganen innefattar ett komplext system av luftsäckar och kamrar i skelettet. Detta gör det möjligt att utnyttja lungkapaciteten för både in- och utandning.

KLASSENS UTBÖLING

Näbbdjuret har näbb och lägger ägg, men det har dessutom simfötter, mjölkkörtlar och päls. Fågel eller däggdjur? Det är ett kloakdjur, som en gång behandlades som en egen grupp i linje med däggdjuren. Idag klassificeras det som en undergrupp till däggdjuren.

Ett annat djur som kan vara svårt att gruppera är Peripatus, en klomask som liknar en fjärilslarv, men i själva verket har mer gemensamt med daggmasken. Djurets utveckling stannade halvvägs mellan anneliderna och artropoderna, det gör det svårt att bestämma vilken grupp den tillhör. På samma sätt finns lungfiskar någonstans emellan benfiskarna och amfibierna. Allra värst är det med de mikroskopiska Myxozoa som har blivit klassificerad som både protozoer, maskar och maneter – men de liknar inte någon av dem!

DÄGGDJUR

Stam: Ryggsträngsdjur Info: Däggdjur definieras av sin kroppsbehåring och sina mjölkkörtlar för att amma ungar. De flesta däggdjur ger embryot näring med en moderkaka (placenta) som växer ut från livmodern. Kloakdjur är en primitiv grupp av däggdjur som innefattar näbbdjur och myrpiggsvin. Ägget får näring inuti modern under en lång tid innan djuret lägger ägget.

FISKAR

Stam: Ryggsträngsdjur Info: De flesta fiskar tillhör klassen Actinopterygii, som är benfiskar. Den andra huvudklassen broskfiskar innehåller hajar och rockor. De två grupperna är faktiskt inte närmare knytna till varandra än till exempel fåglar och reptiler. Benfiskar har kalkskelett, simblåsor och stora fjäll på huden. Hajar kan se ut som de är väldigt lika benfiskar, men är annorlunda på väldigt många sätt.

AMFIBIER

Stam: Ryggsträngsdjur Info: Amfibier var de första ryggradsdjuren som levde på land. De fortsatte lägga ägg i vatten, och de flesta lever även i vatten i larvstadier. Vuxna har lungor som landdjur, men de kan även andas genom huden under vatten. De är kallblodiga och måste hålla huden fuktig. Amfibier har antingen små tänder eller inga alls. Istället har de en stark tunga som används för att fånga byten. ©Thinkstock

REPTILER

Stam: Ryggsträngsdjur Info: Reptiler är ryggradsdjur som lägger ägg på land, även om vissa faktiskt lever i vatten. De har fjällig hud. Alla reptiler som lever idag är kallblodiga, även om några stora förhistoriska exemplar kan ha varit varmblodiga. Kräldjur är inte en helt separat klass. De har utmärkande egenskaper, men klassificieras som ryggradsdjur. De producerar ägg med fostervatten, men de är inte däggdjur eller fåglar.

Över tid kommer fördelningen av gener från generation till generation, och naturligt urval orsakade av olika förhållanden på varje ö, leda till att populationen utvecklas i olika riktningar. Darwin upptäckte att varje ö hade en egen unik art av finkar. En gemensam förfader hade delat upp sig i fyra nya arter. På samma sätt bildades arterna schimpans och dvärgschimpans när Kongofloden delade populationerna för cirka två miljoner år sedan. Motsatsen till allopatrisk spridning är sympatrisk spridning. Detta är när en art delas in i olika grupper som inte parar sig med varandra även om de delar levnadsområde. Ett nordisk exempel är arterna gråtrut (Larus argentatus) och silltrut (Larus fuscus). De latinska namnen skvallrar om att de utgör två arter av samma släkt. Gråtruten är grå och vit, medan silltruten är svart och vit. Båda arterna finns runt Atlanten. Om vi rör oss österut blir silltruten ljusare. Om vi rör oss åt motsatt håll blir gråtruten mörkare. På detta sätt blir det som egentligen är två olika arter en sammanhängande population. Dessa två processer, allopatrisk och sympatrisk spridning har lett till arter utvecklats ur encelliga organismer och blivit alla de arter som lever idag.

MOLEKYLÄRT SLÄKTTRÄD

Ett bra klassificeringssystem ska inte bara gruppera djuren efter hur mycket de liknar varandra, det ska även visa hur de är besläktade. Det bästa sättet att göra detta på är att jämföra deras DNA. Alla djurceller innehåller organeller, som kallas för mitokondrier, och dessa har sitt eget DNA. Låt oss anta att mitokondriellt DNA bara förändras till följd av slumpmässiga mutationer, då kan frekvensen av mutationer över tid används för att teckna att släktträd. Molekylär fylogenetik är den vetenskapsgren som jämför mitokondriellt DNA mellan olika djur och sedan placerar djuren i grupper utifrån vilka som liknar varandra mest. Detta är inte något perfekt system, eftersom det förutsätter antaganden om den tidigare mutationshastigheten. Vi vet dessutom nu att mitokondriet kan ha fått DNA från andra källor, till exempel vid horisontell genöverföring.

Hjärnbarken Halskotor Mellanörat es ag m I K D © Lungor Fingrar och tår