Jorden – Vår Fantastiska Planet
De viktiga växterna
Växter har kanske den viktigaste rollen av oss alla på jorden.
Vi kan lära oss en del om tålamod genom att studera växtriket. Växterna har kanske den viktigaste rollen på jorden. De är avgörande i nästan alla näringskedjor, de pumpar ut det syre som vi andas in, de säkerställer fruktbar och näringsrik jord och filtrerar bort föroreningar i atmosfären. De överlever inte bara, de frodas över hela planeten – utan att ha varken muskler, hjärna eller personlighet. Under de senaste 3,5 miljarder åren har deras mångfald ökat till mellan 320 000 och 430 000 olika arter. Fler tillkommer varje år.
Allt detta baseras på en genial lösning. Solens energi används till att driva en inbyggd matfabrik. Genom processen fotosyntes blandar växterna koldioxid med vatten och skapar kolhydrater som de använder för att växa och föröka sig. Ut kommer även syre, och det behöver både vi och djuren.
De första växterna liknade våra dagars alger och gjorde inte mycket utöver att hålla fotosyntesen igång. De flöt runt i haven, sög åt sig vatten och solenergi och förökade sig. För 500 miljoner år sedan klättrade de första växterna upp på land. Där kunde de få extra kraft eftersom solens strålar kom närmare. De första landlevande växterna behövde ändå vara blöta. De höll länge till i fuktiga områden. Några av dagens mossor, som levermossa och bladmossa, har samma begränsning.
Saker och ting blev lite mer spännande 90 miljoner år senare. Då kom kärlväxterna, eller vaskulära växter (växter med ledningsvävnad). Vaskulära växter har strukturer som kan transportera vatten och näring mellan rötterna och bladen. Istället för att stå hela dagen med slaskvatten till knäna, kan en kärlväxt ha rötter ner i marken och suga upp det vatten och de mineraler den behöver. Samtidigt skickar den upp nya skott toppae med blad som drar till sig solenergi för att ge kraft till matproduktionen.
Växter kan lagra näring i rötterna i form av rotknölar, som kålrot och potatis. Ovan jord kan kärlväxter skydda sig och behålla sin vattenförsörjning med ett vaxliknande, vattentätt skikt. Det gör växterna tillräckligt hårda för att de ska kunna växa högt och sprida sig på marken.
Växter växer med hjälp av meristem, tillväxtområden med celler som kan dela sig och skapa nya celler. Det är egna hormoner som kontrollerar denna celldelningen så att rätt delar växer ut. Hormonerna kontrollerar också i vilken riktningen plantan växer. Baserat på utsöndringen av stärkelse, som styrs av tyngdkraften, får växthormonet auksin stammen att växa uppåt mot himlen och rötterna att växa ner mot vattnet. Då vänder växterna faktiskt sina blad mot solen. Drivna av ljuskänsliga celler som ”ser” ljuset, gör hormonet auksin att flera celler växer på den mörkare delen av stammen, så att stammen med sina blad böjer sig mot ljuset. På samma sätt snurrar vinrankor sig automatiskt när de stöter på en större växt. Det gör att de böjer sig och klättrar.
Sporväxter byter kön i varje generation. De har sporofyter som producerar han- och honsporer, och så får vi han- och honplantor.
I denna gametofyt-generationen producerar hanväxterna spermier och honväxterna producerar ägg som förenas och blir till nya sporofytväxter.
Sporofytgenerationen är vanligtvis en stor, känd växt till skillnad från gametofytgenerationen är en liten. De små hanarna och honorna producerar ett frö.
När man inte kan gå krävs det en del kreativitet för att sprida sina frön. Växter i blom drar till sig insekter, exempelvis med nektar, och täcker därefter deras ben med pollen så att det fraktas till nästa växt. Plantor utvecklar också smakfulla frukter runt frön för att locka djur att äta dem, så att de sedan sprids långt bort med djurens spillning.
Växter berikar många delar av människans liv. De ger oss mer än mat och syre. De är otroligt viktiga för vår civilisation, från de ovärderliga örterna, växter som vi använder till mediciner eller smaktillsatser, till höga träd gjorda av träaktig ved, våra ursprungliga konstruktionsmaterial. Vi har verkligen mycket att tacka växtriket för.