Mangroveträd

Kustskogen har många viktiga funktioner.

Mangrove är en högspecialiserade skogstyp och omfattar cirka 70 arter i flera olika växtfamiljer, bland annat palmer och järnek. De är speciellt anpassade till träsk och våtmarker längs kusten eller vid breda flodmynningar. Votten är mjuk och rötterna översvämmas av tidvattnet två gånger om dagen. De flesta arter tål mycket värme och extremt salt jord. Detta skulle ha dödat de flesta andra växter. Alla har anpassningar som låter rötterna ta in luft från det vattenfyllda slammet. Stammarna är låga och vilar på böjda stödrötter som kan gå ned från kronan. Det kan gå ut speciella andningsrötter (pneumatoforer) från de vanliga rötterna som sticker upp över slammet, så att rötterna får luft.

Många förknippar ordet mangrove med det ekosystem som mangroveskogen representerar, på samma sätt som vi med ordet ”regnskog” ofta menar hela regnskogsmiljön. Tropiska regnskogar och mangroveskogar har mycket gemensamt: båda finns i områden nära ekvatorn. De omfattar en kolossal mängd växt- och djurarter, och själva skogarna spelar en oerhört viktig roll i regionerna där de finns. Mangroveskogarna håller kvar mark som annars hade sköljts bort av tidvatten, stormar och tsunamis. De hindrar saltvattnet från att förorena färskvattendrag och grundvattet i kustområdena. Artrikedomen är störst runt Indiska oceanen. Sundarbans i Bengalen är världens största mangroveskog. Den är upptagen på Unesco:s världsarvslista.

PÅ KARTAN