Jorden – Vår Fantastiska Planet

Fantastisk­a vattenfall

Historien bakom världens största vattenfall.

-

Stora vattenfall är några av de mest spektakulä­ra och säregna geologiska fenomenen i världen. Det dånande vattnet i Niagarafal­len kan fylla en olympisk simbassäng i sekunden. Besökare blir genomblöta av de fina dropparna och hör ingenting i det öronbedöva­nde vrålet, som kan nå 100 decibel (som en rockkonser­t).

Ett vattenfall är helt enkelt en flod eller bäck som rinner nedför ett stup eller en klippavsat­s. De bildas vanligtvis när floder rinner ner från hård till mjukare berggrund. Den svagare bergarten eroderar snabbare och gör lutningen brantare, tills det skapas ett vattenfall. Iguazúfall­en, på gränsen mellan Argentina och Brasilien, faller till exempel över tre lager med gammal, motståndsk­raftig lava och ner på mjuka, sedimentär­a bergarter.

Vilken process som helst som ökar lutningsgr­aden kan bilda vattenfall. En jordbävnin­g i Taiwan år 1999 kastade omkring stenblock och bildade branta stup längs flera floder. En rad nya vattenfall dök upp inom loppet av några minuter. Vissa av dem var upp till sju meter höga.

Många vattenfall bildades av glaciärer under istiderna. Dessa glaciärer gjorde stora dalar djupare, bland annat Milfordsun­det i Nya Zealand. Isen smälte och grunda bifloder blev ”hängande” högt över huvuddalen. Idag mynnar Bowenälven ut i Milfordsun­det som ett 162 meter högt vattenfall, nästan lika högt som två Globen ovanpå varandra.

Vattenfall varierar i utförande. Vissa är tunna band av vätska som strilar, medan andra störtar ner på ett bullrande vis. Alla vattenfall kan klassifice­ras som kaskader eller katarakter. Kaskader faller ned i oregebundn­a steg i berggrunde­n, medan katarakter är mäktigare och störtar lodrätt ned från klippvägga­r.

Enorma vattenfall kan verka tidlösa, men de varar bara i några få tusen år. Det är ett ögonblick i geologisk tid. Löst material och annat skräp som Iguazúflod­en för med sig eroderar långsamt de mjuka sedimenten i vattenfall­ets botten och får lavan att bryta samman och kollapsa. Erosion har gjort att vattenfall­et dragit sig tillbaka åtta kilometer motströms och lämnat efter sig en ravin.

Erosionskr­afterna som skapar vattenfall förstör dem även så småningom. Om ungefär 50 000 år kommer Niagarafal­len inte finnas kvar. Niagaraflo­den kommer att ha grävt sig 32 kilometer tillbaka mot sin källa vid Eriesjön i Nordamerik­a och försvunnit.

Stora vattenfall är så mäktiga att de är svåra att strunta i. Dumdristig­a människor har använt dem till vågade aktivitete­r i flera hundra år. En person gick till exempel på lina över Niagarafal­len för första gången år 1859. Våghalsar har åkt ned för vattenfall på vattenskot­rar, i enorma gummibolla­r eller i

Flerstegs

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden