Nyckelperson: Che Guevara
DEN HÄR ARGENTINAREN LÄMNADE LÄKARYRKET OCH BLEV ISTÄLLET EN AV MARXISMENS FRONTFIGURER. ÄN IDAG ÄR HAN EN SYMBOL FÖR REVOLUTIONEN.
Ernesto Guevara föddes den 14 juni 1928 och var äldst av fem barn. Hans familj var argentinare med spanska och irländska rötter. Hans pappa skulle senare förklara att det var just det irländska blodet som g jorde Guevara till en så rastlös och energisk person redan som barn. Guevara gick tidigt emot strömmen och började distansera sig från sin medelklassbakgrund. Han blev allt mer engagerad i de fattiga argentinarnas liv och gick som tonåring helt emot sina föräldrars politiska riktning. Guevara började att öppet kritisera presidenten Juan Peróns regim och dess begränsande av befolkningens rättigheter.
1950 hade Guevara påbörjat en karriär som läkare och bestämde sig för att ge sig ut och lära sig mer om hur det stod till i landet. Han hade inte råd att köpa sig en riktig motorcykel utan tog sig istället fram på en cykel med en fastmonterad motor. Hans mål var att förstå hur illa läget var under Peróns styre. Den unga argentinaren anlände till San Francisco del Chañar där hans vän Alberto Granado drev ett apotek i ett leprasjukhus. Biokemisten Granado hjälpte några av de sjukaste invånarna i landet och Guevara blev inspirerad att följa sin väns fotspår och använda sin läkarutbildning på bästa möjliga sätt.
Granado bestämde sig för att ta ledigt från arbetet under ett år och de båda männen åkte på en expedition tillsammans år 1952. Den här tio månader långa resan blev en av de stora vändpunkterna i Guevaras liv. Granado och Guevara reste genom Argentina, Chile,
Peru, Ecuador, Colombia, Venezuela, Panama och till och med Miami på en Norton 500 cc-motorcykel från 1939. De kallade den La Poderosa II (Den mäktiga II). Guevara var mycket förtjust i litteratur och poesi, och han skrev dagbok under den långa resan. Den omfattande fattigdomen och utsattheten inspirerade honom att återvända hem och avsluta sina studier. Men resan hade också startat en ny eld.
Guevara blev färdig med sina studier 1953 och kände återigen att världen kallade. Han gav sig ut på resa och hamnade den här gången i Guatemala. Guevara var nu känd som ”Che”, vilket betyder ”bror” eller ”vän” på spanska. Guevara befann sig fortfarande i Guatemala när landets vänsterstyre plötsligt kullkastades. Kuppen stöddes av USA via CIA, och det var nu som den revolutionära argentinaren började betrakta USA som en imperialistisk supermakt som inte drog sig för att byta ett annat lands värdighet mot mer pengar och makt.
Guevara kom till Mexico City den 21 september 1954 och började då jobba på ett sjukhus som konsult inom allergisjukdomar. Guevara arbetade hårt, och drevs av en önskan att hjälpa de fattiga och sjuka. Han höll till och med föreläsningar på universitetet UNAM (Universidad Nacional Autónoma de México). Dessutom jobbade han som fotograf för en lokal nyhetsbyrå. Vid 1955 uppmärksammades den karismatiske Guevara av två revolutionärer i exil: Fidel och Raúl Castro.
Bröderna Castro flydde från Kuba när den tidigare presidenten Fulgencio Batistas regim blev allt mer diktatorisk. Guevara gick ihop med bröderna och tillsammans samlade de ihop en liten gerillastyrka. De satte kurs mot Kuba den 2 december 1956 med revolution i sinnet. Målet var att ta makten från Batista och ge den tillbaka till folket. Ett mål som var svårt att uppnå med bara 100 revolutionärer mot Batistas USA-stödda armé. Det slutade i en total massaker, där Guevara g jorde sitt bästa för att hjälpa sina sårade medsoldater. Guevara och bröderna Castro lyckades trots allt komma undan med livet i behåll och flydde till bergsområdena med Batista hack i häl. Den kubanska revolutionen hade börjat.
Gerillakrigföringen mot den kubanska regeringen spreds över landet och Guevara fick se hur befolkningen led under Batista. Han reste i Sierra Maestra-bergen som nu blivit hans hem och upptäckte att det inte fanns några skolor, ingen sjukvård och knappt någon infrastruktur. Fattigdom och analfabetism fanns det dock gott om. Guevara blev förskräckt över läget och han blev ännu mer motiverad att förändra landet. Guevara såg till att det byggdes fabriker och skolor, och tack vare honom lärde sig både vuxna och barn att läsa och skriva. Dessutom startade Guevara sjukhus och en tidning som skulle informera befolkningen om den pågående revolutionen.
Guevara var Fidel Castros närmaste man och hans orubbliga tro på revolutionen g jorde honom till en stark och respektingivande ledare. Den här övertygelsen fick honom att gå hårt åt dem som bröt hans förtroende.
Han brukade skjuta meningsmotståndare och spåra desertörer som inte längre ville vara en del av kampen. Han blev fruktad, något som i sig bara ökade personkulten runt honom. Han delade ut stränga straff, men tog också sin roll som revolutionens främste man på stort allvar. Guevara brukade till exempel utbilda sina trupper och anordna diskussionsgrupper.
Guevara hade blivit viktig i konflikten. Han startade en revolutionär radiokanal i februari 1958 och sände propaganda dygnet runt. Han skulle visa sig vara en duktig militär strateg.
Han imponerade särskilt vid striden om La Mercedes senare samma år då han stoppade
GUEVARA SÅG TILL ATT DET BYGGDES FABRIKER OCH SKOLOR, OCH TACK VARE HONOM LÄRDE SIG BÅDE
VUXNA OCH BARN ATT LÄSA OCH SKRIVA.
Det här porträttet av Guevara har blivit en av 1900-talets mest
ikoniska bilder.
Guevara lyckades undvika myndigheterna om och om igen tack vare det reformvänliga folket i Kuba och andra länder.
Batistas styrkor från att få tag i Castro. Guevaras skicklighet skulle i slutändan hjälpa dem att vinna kampen. Guevara och hans lilla grupp revolutionärer kämpade för kontrollen över Havanna och resten av ön under slaget vid Santa Clara. Trots att Guevaras män kämpade mot en tio gånger så stor styrka vägrade de ge upp. Batista tvingades till sist att fly.
Fidel Castro tog makten över Kuba i januari 1959 och började styra landet i kommunistisk riktning. Guevara fick en ny position som ledare för fängelset La Cabaña, som snabbt blev ökänt på grund av de många avrättningarna som skedde under Guevaras styre. Guevara fortsatte med den våldsamma ledarstil han utvecklat under kampen för Kuba även efter revolutionens slut. Hundratals män och kvinnor som stödde den gamla regimen avrättades. Guevara hade också en viktig roll i nya landreformer. Man påbörjade en lång och strävsam process för att ta kontrollen över brukbar mark och distribuera den till landets bönder.
Guevara skulle senare arbeta som chef över nationalbanken och industriminister. Han jobbade outtröttligt tillsammans med Castro för att bygga upp Kuba på nytt, den här gången som en socialistisk utopi.
Den 12 juni 1959 fick Castro särskilt god användning av Guevaras karismatiska personlighet. Castro skickade honom på en världsturné för att berätta om Kubas nya riktning. Den tre månader långa resan tog honom jorden runt, från Egypten till Japan.
När Guevara återvände till Kuba växte hans makt ännu mer då han blev tilldelad posten finansminister. Guevaras orubbliga tro på marxismen fick honom att genomföra omfattande reformer och allt från fabriker till skolor förstatligades.
De här reformerna fick USA att bojkotta all handel med Kuba. Detta ledde i sin tur till att Guevara istället försökte sluta handelsavtal med nationerna i östblocket. De nya avtalen hjälpte den kubanska ekonomin att komma på fötter igen, men de g jorde också att spänningarna mellan USA och Kuba ökade. Krisen var ett faktum. En koalition mellan Kuba och Östtyskland banade senare väg för en USA-backad motrevolution och invasionen av Grisbukten i april 1961. USA:s försök att destabilisera Castro och Guevara misslyckades. Argentinaren skulle senare komma att spela en viktig roll för utformningen av en överenskommelse mellan Kuba och Sovjetunionen. En allians som ledde till att sovjetiska missiler plötsligt befann sig ett stenkast från den amerikanska kusten. Guevara var plötsligt mitt uppe i en av kalla krigets farligaste konflikter: Kubakrisen.
Konflikten skulle snart lugna ner sig, men Guevara förblev en politisk världskändis som fortsatte att arbeta för sina mål. De kommande fyra åren fortsatte Guevara i sin ambassadörroll och besökte ett antal länder med sitt budskap om revolution. Resorna tände den revolutionära elden i honom på nytt, glöden hade nästan kvävts av all byråkrati och det politiska ansvaret på Kuba. I oktober 1965 sa Guevara upp sig från alla sina uppdrag i regeringen och bestämde sig istället för att arbeta för revolutionen på annat håll.
Han reste först till Kongo, som var mitt uppe i ett inbördeskrig mellan rebeller och den demokratiska regeringen. Det imperialistiska styret i Kongo verkade vara en perfekt motståndare för Guevara, vars gerillataktiker fungerat så bra på Kuba. Men den afrikanska kontinenten skulle visa sig vara en helt annan utmaning än Latinamerika. Trots sina ansträngningar blev hans rebellstyrka kraftigt försvagad och argentinaren tvingades till sist lämna området.
Guevaras nästa mål blev Bolivia år 1966. Men här mötte Guevara en liknande situation. Hans lilla gerillastyrka mötte stort motstånd hos den välorganiserade bolivianska armén och många revolutionärer dog. Guevara togs tillfånga. Hans förmåga att försvinna iväg i vildmarken kunde inte hjälpa honom nu. Den 9 oktober 1967 avrättades Ernesto ”Che” Guevara. Där slutade revolutionärens långa resa.
GUEVARA FORTSATTE MED DEN VÅLDSAMMA LEDARSTIL HAN UTVECKLAT UNDER KAMPEN FÖR
KUBA ÄVEN EFTER REVOLUTIONENS SLUT.