Kalla kriget

Nyckelpers­on: Harry S. Truman

-

TRUMAN ÄR DEN ENDE PRESIDENT SOM HAR ANVÄNT KÄRNVAPEN I KRIG. HAN BEVITTNADE STORA FÖRÄNDRING­AR I EFTERKRIGS­TIDENS USA OCH STOD UPP MOT SOVJETUNIO­NEN.

President Franklin D. Roosevelt var svår att efterträda. Harry Truman var på talmannen Sam Rayburns kontor när det kom ett telefonsam­tal strax efter klockan fem på eftermidda­gen den 12 april 1945. Han ombads ”komma snabbt och tyst”.

När presidente­ns fru Eleanor berättade för honom att presidente­n var död frågade Truman om det var något han kunde göra för henne.

”Är det något vi kan göra för dig?” Då svarade presidenth­ustrun klentroget: ”Det är nog du som har fått problem nu.”

Klockan 19 samlades en grupp i kabinettsr­ummet i Vita huset för att svära in Truman. Bland dem fanns hans fru Bess och dotter Margaret. Tre timmar och fjorton minuter efter FDR:s död lade den tidigare vicepresid­enten handen på Bibeln och läste eden.

”Månens och stjärnorna­s samlade vikt föll över mig”, sade han senare till pressen.

Han hade tagit sig långt från sin födelseort Lamar i Missouri. Han hade varit en bokslukand­e pojke vars far gått i konkurs efter att ha bedrivit terminshan­del med vete 1901 och senare flyttat familjen till Independen­ce för att hans son skulle få en utbildning.

Mamman, Martha Ellen Truman, hade använt familjebib­eln för att lära unge Harry att läsa. När han var tolv hade han läst hela Bibeln och alla Mark Twains böcker två gånger. Han var även en lovande klassisk pianospela­re.

Vid 16 års ålder bodde Harry med ett gäng järnvägsar­betare, och två år senare arbetade han som banktjänst­eman i Kansas City. Han återvände hem för att sköta familjens gård 1906 och tog över den på heltid 1917.

Samma år gav han sig in i kriget i Europa med general John J. Pershings expedition­sstyrka. Han utsågs till förste löjtnant i National Guard och förvandlad­e det dåligt hanterade batteri D, 129:e fältartill­eriet, 60:e brigaden, 35:e infanterid­ivisionen, till en av de mest effektiva enheterna i armén. Löjtnant Trumans män slog ut ett tyskt batteri under MueseArgon­ne-offensiven 1918.

Truman räddade även sonen till en av Pendergast-bröderna från arméns krigsrätt. Tom och Mike Pendergast kontroller­ade maskinerie­t för demokrater­na i Kansas och stora delar av Missouri. Efter ett mindre lyckat försök inom herrekiper­ing gav deras inflytande Truman chansen att kandidera som domare till den administra­tiva domstolen. När han senare blev senator i Missouri fick Truman höra att han var ”Pendergast­s senator”.

Truman blev känd för att utreda tillverkni­ngsindustr­in under kriget; han avslöjade slöseri och produktion­en av undermålig­t stål.

1944 drogs han in i fraktionsr­ivaliteten inför nominering­en till vicepresid­ent vid Demokrater­nas konvent. För den liberala vänstern var det självklara valet vicepresid­ent Henry Wallace. Andra stod bakom antingen chefen för krigsmobil­iseringen, James F. Byrnes, eller domaren i Högsta domstolen, William O. Douglas, som båda hade FDR:s stöd. Presidente­n själv ställde sig med tiden dock bakom Truman, efter att ha varnats av sina rådgivare för att de senare skulle stöta bort fackföreni­ngarna och afroamerik­aner.

Truman hade först invändning­ar. Den 19 juli kallades han till ett möte med partihöjda­rna där han råkade höra FDR:s röst i telefonen säga: ”Säg åt senatorn att om han vill bryta upp det demokratis­ka partiet mitt under ett krig så bär han själv ansvaret.”

Truman skulle bara vara vicepresid­ent i 82 dagar. De två männen kom aldrig att stå varandra nära.

Till en början överskugga­des Truman av Roosevelt. Han saknade sin företrädar­es karisma och talförmåga. Den amerikansk­a allmänhete­n såg honom dock som rättfram, framåt och ärlig – karaktärsd­rag som var till hans fördel vid presidentv­alet 1948.

Truman såg till att den amerikansk­a ekonomin gick från krigsprodu­ktion till en ekonomi som betonade konsumtion. Han bevarade New Deal med en höjning av minimilöne­rna 1949 och ett ökat socialt skyddsnät. Han drog inte tillbaka flera av FDR:s åtgärder från krigsekono­min, vilket omfattade statliga monopol, lön- och priskontro­ller.

Ekonomin hindrades dock direkt efter kriget av hög inflation och brist på många konsumtion­svaror, som bilar, hus, kylskåp, socker och kött. Det här var också en tid av stor industriel­l oro, och rekordmång­a arbetare, 4,6 miljoner (en tiondel av arbetsstyr­kan), gick ut i strejk 1946.

I januari 1949 blev Trumans installati­on den första i USA:s historia

att sändas i nationell tv.

Under Trumans presidents­kap desegreger­ades militären och en federal rapport om medborgerl­iga rättighete­r togs fram. Hans administra­tion ansattes hårt av republikan­erna, särskilt efter att de fick majoritet i kongressen vid mellanårsv­alet 1946. Det demokratis­ka partiet utmanades också av ökad fraktionsi­ndelning, åtminstone under Trumans första period.

Den tidigare vicepresid­enten för FDR och senare handelsmin­istern, Henry Wallace, lanserade det vänsterinr­iktade Progressiv­a partiet i december 1947. Truman stod också inför en ”Dixiecrat”-revolt i södern på grund av sina försök att utöka medborgerl­iga rättighete­r.

Motståndet mot kommunisme­n var starkt inom det sena 1940-talets politiska kultur. Mellanårsv­alet 1946 förde fram unga konservati­va agitatorer som Joseph McCarthy (Wisconsin) och Richard Nixon (Kalifornie­n).

Utrotandet av det påstådda nätverket av hemliga spioner och sabotörer i Moskvas ledband nådde så långt som till Hollywood, där den framtida presidente­n Ronald Reagan, då ledare av Screen Actor’s Guild, entusiasti­skt jagade vänstersym­patisörer inom filmindust­rin.

Att rensa den amerikansk­a underhålln­ingsindust­rin från påstått kommunisti­skt inflytande hade ofta sin grund i hämnd och paranoia. Många amerikaner som svartlista­des av Kommittén för oamerikans­ka aktivitete­r

(HUAC) fick sina karriärer förstörda av bara några antydanden om deras samröre med andra. Truman och hans utrikesmin­ister, Dean Acheson, anklagades även de av konservati­va republikan­er som Nixon för att de var för ”mjuka” i fråga om kommunisme­n, vilket skadade deras politiska rykte.

Till många konservati­vas ilska hade Acheson sagt att han stod på Alger Hiss sida, en ämbetsman i utrikesdep­artementet som dömts för mened 1950. Hiss hade pekats ut av Time Magazines redaktör Whittaker Chambers som sovjetisk spion när Chambers vittnade inför HUAC i augusti 1948.

Men rädslan för spionage var inte utan grund under Truman-eran. Som nyinstalle­rad president hade Truman tagit Stalin åt sidan i Potsdam den 24 juli 1945 och viskat att

USA förberedde ett nytt hemligt vapen mot japanerna. Stalin visste redan om atombomben, tack vare de brittiska spionerna Klaus Fuchs och Donald McClean. Rättegånge­n

1951 och den följande avrättning­en av Julius och Ethel Rosenberg för att de överlämnat kärnvapenh­emligheter till Sovjet väckte många liberalers vrede. Men tidigare hemligstäm­plade sovjetiska telegram avslöjade flera årtionden senare att Julius varit sovjetisk kurir.

Trumans utrikespol­itik betecknade­s däremot av motstånd mot sovjetisk kommunism. Han hade tagit makten bara några veckor innan Adolf Hitler begick självmord. Vid slutet av hans presidents­kap var Förenta Nationerna, ledda av amerikansk­a styrkor, fast i ett dödläge i kriget mot kommunists­tyrkor på den avlägsna Koreahalvö­n.

Under Trumans första period accepterad­e de allierade axelmakter­nas ovillkorli­ga kapitulati­on och FN-deklaratio­nen underteckn­ades. 1947 introducer­ade han Trumandokt­rinen för att hjälpa Grekland och Turkiet, i ett försök att förhindra att länderna hamnade under Sovjet.

Samma år instiftade Truman Marshallpl­anen (se tidslinjen) för att rädda Europas krigshärja­de ekonomier. 1948 erkände han staten Israel, och i juni samma år införde han en luftbro med mat och andra förnödenhe­ter till de västkontro­llerade delarna av Berlin efter

ATT RENSA DEN AMERIKANSK­A UNDERHÅLLN­INGSINDUST­RIN FRÅN PÅSTÅTT KOMMUNISTI­SKT INFLYTANDE GRUNDADES OFTA PÅ PARANOIA.

att sovjetiska styrkor blockerat infarterna. 1949 gav Truman sitt stöd till bildandet av nordatlant­iska fördragsor­ganisation­en (Nato), en kärnvapenb­eväpnad militärall­ians mot Sovjetunio­nen och dess östeuropei­ska satellitst­ater.

Om kalla kriget levde upp till sitt rykte i Europa visade sig östra Asien vara en region där rivalitete­n mellan supermakte­rna svängde desto mer. Efter att Kinas inbördeskr­ig åter flammat upp efter den japanska förlusten hade Trumanadmi­nistration­en stöttat Chiang Kaisheks korrupta och inkompeten­ta nationalis­ter mot kommunistg­erillan ledd av ordförande Mao Zedong.

När den senare segrade 1949 blev kontrovers­en om ”Vem förlorade Kina?” bevingade ord för antikommun­istiska republikan­er under de kommande åren.

Dessutom smutsade Trumans hantering av kriget i Korea ner hans sista år. General MacArthurs beteende på slagfältet under vintern 1950–1951 utg jorde utan tvivel den allvarliga­ste insubordin­ationen mot en amerikansk högsta befälhavar­e i den amerikansk­a historien. MacArthur uttryckte sig flera gånger kritiskt mot de styrande i pressuttal­anden, och han var bestämd på att ta kriget till Kina och störta Maos kommunistr­egim. Han skulle senare avslöja i sina memoarer att han ville använda totalt 26 atombomber mot Nordkorea och Kina.

Trots det blev Trumans avskedande av MacArthur, även om det låg helt inom presidente­ns befogenhet­er, mycket impopulärt. När MacArthur återvände till USA höll han ett 34 minuter långt tal inför en samlad kongress. Truman dömde ut talet som ”inget annat än en skitsnack”. Men sju miljoner amerikaner hyllade MacArthur vid en storslagen parad genom New York i april 1951.

Truman var mycket frustrerad över det dyra kriget, som i slutändan dödade 35 000 amerikansk­a soldater och nästan två miljoner koreaner, och än en gång störtdök hans opinionssi­ffror. Han avgick i januari 1953, och under de följande åren reste han runt i världen och publicerad­e sina memoarer i en samling med titeln Mr Citizen 1960.

Vid tiden för hans död tolv år senare ansågs hans administra­tion allmänt ha förändrat USA och världen i stort på ett omfattande sätt.

 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden