Tänk om Berlinmuren inte hade fallit?
HISTORIKERN FRED TAYLOR HAR SKRIVIT MYCKET OM TYSKLAND EFTER ANDRA VÄRLDSKRIGET. VI FRÅGAR HONOM VAD SOM HADE HÄNT OM ÖSTTYSKLAND HADE FUNNITS KVAR ÄN IDAG.
Hur hade världen sett ut om muren aldrig hade fallit? Vi hade kanske haft ett europeiskt Nordkorea. Det enda sättet det hade fungerat på är genom ett totalt nedtryckande av befolkningen. Jag tror att vi hade sett ett helt annat östblock än det vi kunde bevittna under 1980-talet om muren aldrig hade fallit. De hade behövt sluta med alla nya reformer, särskilt Gorbatjov. Detta betyder också att kalla kriget hade fortsatt.
Kan du se ett scenario där Berlinmuren fortfarande står kvar och Östtyskland existerar som ett separat land, i likhet med Nordkorea?
Det är väldigt svårt att föreställa sig det, men teoretiskt antar jag att Östtyskland skulle ha gjort sig av med dissidenter på samma sätt som Nordkorea. Det finns flera anledningar till att muren föll. Den första och mest självklara är att den östtyska ekonomin helt enkelt inte fungerade. De hade mycket få naturresurser och stora problem med ineffektivitet. På
70- och 80-talet hade ryssarna slutat sälja billig olja till östtyskarna. Något som ledde till ännu större ekonomiska svårigheter. Det finns bilder på östtyska butiker från 60- och 70-talet och sedan 80-talet där man kunde se att det inte fanns så mycket kvar att köpa förutom möjligtvis några rovor. Man försökte trots allt att låtsas som att allt var precis som det skulle.
En annan sak som är viktig att komma ihåg är att östtyskarna på 70-talet lånade mycket pengar från Västtyskland, som de då blev mycket beroende av. Sen har vi så klart Helsingforskonferensen vars avtal öst cyniskt gick med på utan att egentligen kunna erbjuda den frihet som de just lovat. De ville verka framåt och som att de satsade på frihet och demokrati utan att faktiskt göra arbetet. Det blev oundvikligen så att det med tiden var allt fler modiga östtyskar som krävde att man följde villkoren från förhandlingarna i Helsingfors.
Det är med tanke på detta svårt att se hur kommunisterna kunde behålla makten utan att aktivt slå ner på oliktänkande och återinföra ett stalinistiskt styre.
Låt oss föreställa oss att det istället hade etablerats undantagstillstånd och stasi hade fått total kontroll över landets lag och ordning. Att tusentals människor blev satta i fängelse eller mördade. Då är vi tillbaka till tanken om Östtyskland som dagens Nordkorea. Hur hade muren sett ut då?
Det är intressant eftersom östtyskarna var ganska duktiga på att arbeta med elektronik. De var bra på att bygga billigare versioner av västerländska produkter och hade planer på att bygga en högteknologisk Berlinmur. Om man tänker sig att Berlinmuren hade överlevt genom 90-talet och vidare skulle muren ha alla möjliga typer av alarmsystem, så att det inte hade behövts beväpnade vakter. De skulle mer eller mindre ha ett elektroniskt övervakningssystem. Detta var alltså målet, men jag tror inte att de hade varken de ekonomiska eller logistiska förutsättningarna att faktiskt lyckas med det.
Om den här högteknologiska versionen av Berlinmuren hade börjat användas, hur länge tror du i så fall att Östtyskland hade kunnat överleva?
Inte mer än några år efter 1989. De enorma summorna som hade krävts för att hålla den nya högteknologiska muren igång hade nog inte räckt längre än till kanske 1995.
Hur hade Västtyskland kunnat gynnas av att Östtyskland levde vidare?
På vissa sätt hade Västtyskland kanske gynnats av att hålla Östtyskland levande, eftersom det skulle innebära en ständig tillförsel av billig arbetskraft. Östtyskland var från 1960-talet och framåt en plats där västerländska företag kunde producera sina varor billigt. När jag bodde i Västtyskland gick det att framkalla film dygnet runt, direkt från kameran. Detta var på den tid då man behövde skicka filmen till en kemist för framkallning. De brukade alltså skicka filmen till Östtyskland och tillbaka. Samma sak gällde för textil och många andra varor och industrier.
Så om jag föreställer mig Östtyskland med den här högteknologiska Berlinmuren så skulle det vara som en ekonomisk koloni till Västtyskland. De hade säkerställt ett stalinistiskt styre för att hålla koll på befolkningen. Att sälja politiska fångar till väst var också en enormt lukrativ sysselsättning för öst så det hade antagligen fortsatt. Det gick till och med rykten om att man grep människor bara för att kunna tjäna pengar på att sälja dem.
Låt oss säga att Berlinmuren föll precis som den gjorde 1989, men majoriteten av östtyskarna ville fortsätta leva i en separat stat. Går det att föreställa sig?
Det fanns ett fåtal idealister på den här tiden som faktiskt ville prova en tredje väg framåt, en sorts liberal socialistisk stat. Men helt ärligt var den enda anledningen till att Östtyskland eventuellt skulle ha klarat sig i ytterligare några år ekonomin. När enandet skedde var det lite som en bilkrasch. Alla de östtyska företagen fick plötsligt en enorm konkurrens från företagen i väst, samtidigt som västtyska opportunister åkte till öst och drog nytta av den utsatta situationen. Jag tror att några år av anpassningar med vissa ekonomiska fördelar samt en lös politisk
ATT SÄLJA POLITISKA FÅNGAR TILL VÄST
VAR OCKSÅ EN ENORMT LUKRATIV SYSSELSÄTTNING FÖR
ÖST SÅ DET HADE ANTAGLIGEN FORTSATT.
Planerna på en ny högteknologisk
mur förverkligades aldrig.
konfederation innan själva enandet hade varit bättre för de flesta. Det var trots allt mycket svårt för många östtyskar när muren till sist föll. Östtyskland var i ett enormt underläge konkurrensmässigt. Västtyskland hjälpte till med lån och resurser redan före muren föll och jag antar att man förväntar sig viss makt om man betalar ett annat lands räkningar. Ett enande behövde i det ljuset ske utifrån den mest välfungerande ekonomiska lösningen. Men om det hade funnits ett sätt för öst att anpassa sig till den nya ekonomiska verkligheten så hade det utan tvekan hjälpt.
I Östtyskland var arbetslösheten låg och man hade tillgång till gratis sjukvård och barnomsorg. Det fanns goda sociala skyddsnät. Men de hade ingen yttrandefrihet och mängder av politiska fångar. I det enade Tyskland fanns det gott om hemlösa och stor fattigdom samtidigt som det var fullt tillåtet att gå ut på gatorna och protestera. Så vad var egentligen det bästa resultatet av den här ”friheten”?
Det är nog den fråga vi alla fortsätter att ställa oss, eller hur? Vad är frihet? Vad är demokrati? Är det så att en typ av frihet underminerar och kanske till och med förstör en annan sorts frihet, för en annan typ av person? Arbetslöshet var ett brott i Östtyskland precis som det var i Ryssland på den här tiden, men problemet är att de byggde upp en sorts falsk ekonomi för att hålla människor i arbete. Den här ekonomin gick kraftigt bakåt och det var i slutändan den ekonomiska politiken som orsakade östblockets finansiella implosion på 1980-talet.
Det var ett vanligt skämt i öst, att arbetarna låtsades arbeta och fick betalt på låtsas. Så ja, alla arbetade, men produktiviteten var låg. Den här fasaden av full sysselsättning och ingen arbetslöshet var ett eget problem.
Nu kan jag tycka att vi har gått för långt åt det andra hållet. Jag är en sentimental gammal socialdemokrat och tycker att vi hade en bra balans på 60- och 70-talet som vi idag har förlorat. Om vi inte vågar marginellt begränsa friheten hos de allra rikaste för att hjälpa de medborgare som inte har någon makt eller några pengar får vi ett samhälle med en helt annan sorts spänning under ytan.
Vi har talat lite om jämförelsen med Nordkorea. Tycker du att vi har belägg för att göra jämförelsen mellan Nordkorea och det delade Tyskland?
I verkligheten tror jag inte det eftersom den politiska balansgången mellan Nord- och Sydkorea ser annorlunda ut än relationen mellan Väst- och Östtyskland medan muren fortfarande var kvar. Det fanns alltid, med undantag för de första åren efter att muren byggts, en vänskaplig politisk relation mellan de två tyska staterna. Till exempel pensionärer kunde lämna öst och ta sig till väst om de önskade. Om de inte ville komma tillbaka till Östtyskland sågs det inte som en stor sak. De sågs ändå som en börda för staten och därför var det inte så viktigt. Det pågick också många besök hos familjer på olika sidor och de båda staterna hade en fungerande ekonomisk relation.
De båda koreanska staterna har inget av detta. Om Nordkorea plötsligt skulle kollapsa skulle landets 25 miljoner människor, många av dem på svältgränsen fly till Seoul eller Kina och söka jobb eller bidrag här. Något som skulle leda till ekonomisk kollaps för de här områdena. Det är därför Nordkorea faktiskt fortfarande finns, för att Kina helt enkelt inte vill ha det problemet på halsen. Västtyskland var annorlunda för att ett enande faktiskt var det slutgiltiga målet och det dessutom blev mycket tydligt att enandet var helt oundvikligt.
Reagan bad Gorbatjov att ”riva muren” under sitt tal vid Branden
burger Tor den 12 juni 1987.
ETT LITEN ELIT KONTROLLERADE EL SALVADOR FRÅN 1930-TALET OCH BACKADES UPP AV ETT
REGELMÄSSIGT MILITÄRT FÖRTRYCK AV BEFOLKNINGEN.