GULAG-LÄGREN

Kalla kriget - - Ursprung -

Från de öds­li­ga, frus­na slät­ter­na i Si­bi­ri­en till stor­stä­der­nas höga be­tong: de bru­ta­la gu­lag­läg­ren änd­ra­de bil­den av Ryss­land.

När be­grep­pet ”gulag” myn­ta­des an­vän­des det för att re­fe­re­ra till ett stat­ligt or­gan som styr­de lägren för tvångs­ar­be­te. Men or­det gulag re­pre­sen­te­rar för många idag he­la det sov­je­tis­ka sy­ste­met med för­tryck, god­tyck­li­ga ar­re­ste­ring­ar, tor­tyr­för­hör, bris­tan­de re­spekt för mänsk­li­ga rät­tig­he­ter och mil­jon­tals män­ni­skor som dog i onö­dan.

Gu­lag­läg­ren ex­i­ste­ra­de i viss mån in­nan Sta­lin, även om de in­te ha­de sam­ma namn. De blev kän­da som ”kor­ri­ge­ran­de ar­bets­lä­ger”. Det förs­ta togs i bruk 1918, men de här ti­di­ga ar­bets­läg­ren var myc­ket an­norlun­da jäm­fört med dem som Sta­lin se­na­re ska­pa­de. Han om­vand­la­de lägren där fång­ar­na ha­de en viss fri­het till enor­ma sy­stem med över 53 se­pa­ra­ta, sko­nings­lö­sa lä­ger och 423 ar­betsko­lo­ni­er över he­la Sov­je­tu­ni­o­nen från 1930-ta­let till 1950-ta­let. De här lägren skul­le hål­la 14 mil­jo­ner män­ni­skor fång­na och krä­va minst

1,6 mil­jo­ner män­ni­skors död.

Det sto­ra fler­ta­let av lägren var be­läg­na i myc­ket av­lägs­na, ogäst­vän­li­ga re­gi­o­ner i nord­öst­ra Si­bi­ri­en. En av plat­ser­na för lägren, Ko­ly­ma, sat­te skräck i al­la gu­lag­fång­ar. Med vin­ter året om var Ko­ly­ma en sko­nings­lös, karg plats, omöj­lig att nå land­vä­gen. Och lägren där, som många and­ra si­bi­ris­ka lä­ger, be­höv­de inga sta­ket el­ler för­stärk­ning­ar: att för­sö­ka fly över de enor­ma, frus­na slät­ter­na var att ge sig själv en döds­dom. Gu­lag­läg­ren var in­te li­ka ökän­da som na­zis­ter­nas kon­cent­ra­tions­lä­ger, som var av­sed­da att dö­da si­na fång­ar, men de hems­ka för­hål­lan­de­na gav of­ta sam­ma re­sul­tat. Gu­lag­läg­ren var fler till an­ta­let, in­ne­höll fler fång­ar och va­ra­de un­der många fler år än de bru­ta­la na­zist­läg­ren.

Fång­ar­na, varav de all­ra fles­ta fängs­lats ut­an rät­te­gång, skul­le få ut­här­da out­härd­li­ga år av hårt ar­be­te och mi­ni­ma­la mat­por­tio­ner. Ju mer ar­be­te de fär­dig­ställ­de, desto stör­re blev de­ras ran­son av den tun­na, smak­lö­sa sop­pan – men ef­tersom de bara fick pri­mi­ti­va, tra­si­ga och oan­vänd­ba­ra verk­tyg var det näs­tan omöj­ligt att kla­ra de höga ar­bets­kra­ven. Med för­svin­nan­de små ma­tran­so­ner och ibland bara fy­ra tim­mars vi­la per dag ar­be­ta­de gu­lag­fång­ar­na sig till ut­matt­ning och död. Bara un­der vin­tern 1941 dog en fjär­de­del av gu­lagin­vå­nar­na av svält.

För Sta­lin var gu­lag­läg­ren en nöd­vän­dig­het. Hans ut­rens­ning­ar var så sto­ra att en fånge som dog kun­de bli er­satt ome­del­bart, och till­gång­en på bil­lig ar­bets­kraft tyck­tes oänd­lig. De här fång­ar­na spe­la­de en vik­tig roll för att Sov­je­tu­ni­o­nen skul­le vin­na and­ra världs­kri­get ef­tersom de bygg­de den vik­ti­ga järn­vä­gen, pro­du­ce­ra­de am­mu­ni­tion och bygg­de strids­vag­nar och and­ra ma­ski­ner.

Nya lä­ger bygg­des var­helst det be­höv­des bil­lig ar­bets­kraft för en eko­no­misk upp­gift, som Vi­ta­havs­ka­na­len. Gulag som in­sti­tu­tion av­slu­ta­des slut­li­gen 1960, men många av läg­rens me­to­der, som tvångs­ar­be­te och hot mot fång­ar, an­vänds fortfarande idag i Ryss­land.

Fång­ar grä­ver ef­ter le­ra vid te­gel­bru­ket i gu­lag­läg­ret på So­lo­vetskijö­ar­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.